Det blev inte direkt till hotellet. Jag hamnade i kasinots restaurang precis som igår. I restaurangen hade man delat upp sig vid olika bord. Det var ”Team Hit Squad”-bordet (med några av världens bästa spelare; Praz Banzi, Karl Mahrenholz, Jim Kerrigan och Pryan Demar). Det var kändisbordet med Noah Boeken, Patrik Antonius, Eric Van Der Burg och Thierry Van Der Berg. Det var det svenska bordet med Peter Hedlund, Per Hildebrand och Chris Björin. Sen var det norska bordet. Det började med fem personer som ”spisade” middag och slutade med 17, som vanligt med andra ord. Det är det som är skillnaden mellan svenska och norska pokerspelare. Norrmännen hänger ihop. Om de åker ut stannar de ändå kvar för att stötta sina landsmän och sedan umgås de ihop resten av veckan. De äter middagar ihop, går ut ihop och bor på samma hotell, ja de tar till och med samma flyg.

Tidigare ikväll när jag satt och jobbade kom Karen och berättade att hon skulle på dejt med Åge Spets. Jag vet att Spets är en riktig charmör men när Karen sa att hon aldrig pratat med honom så tyckte jag det hela var lite märkligt. När jag sedan kommer upp till spellokalen springer jag på honom och säger ”jasså, du ska på dejt med Karen”. Han ser ut som ett frågetecken och jag berättar hela storyn om hur Karen fått ett mail på norska med hans telefonnummer och förslag på dagar. Eftersom hon inte kan norska hade hon bett killarna från Cardplayer att översätta. Det visade sig att Åge hade flera Karen på sin msn och olyckligtvis hade skickat till fel. Huruvida det ändå blir en dejt eller om Åge berättar ”sanningen” ja det får vi se under veckan som kommer.

London är ett himla bra ställe att vara på idag om man gillar cashgame. Jag har inte sett så många cashgames samtidigt på någon EPT. Ikväll gick jag förbi John Duthies bord. Där satt även Terje ”Terken” Augdal och Örjan ”Preflop_xx”Holt från Norge och Willie Tann. Förutom dessa fyra satt även Dahvood  Mehrmand vid detta bord. Jag tror de flesta som träffat denna tysk/iranier kan skriva under på att han är sjukt jobbig att ha och göra med. Han pratar konstant, har noll taktkänsla och är allmänt vidrig. I Barcelona gav han Johan Storåkers komplimangen: ”Europas bästa pokerspelare”. Han malde på i över tio minuter, mer eller mindre skrek ut över hela lokalen. Johan vände sig till mig och sa ”det är så typiskt, när man väl får en komplimang så kommer den från honom”. På det här cashgamebordet hade man börjat spela 5-10 men då alla potter ändå var så stora så valde de att höja till 10-25 istället.

Apropå cashgame så berättade Henning Granstad (vinnare av Speedpoker-VM 2004) om ett intressant bord (eller lag som de säger på norska) från igår. Spelformen var Pot Limit Omaha (PLO) med 10-20 blinds. Där satt han, Theo Jörgensen och Martin Wendt. Snart skulle de få sällskap av den Fulla Tilt-spelaren Jani Vilmunen (Kopitapaut, osäker på stavningen). Han var dygnrak när han kom och han var dyngrak när han gick. Eftersom hans allmäntillstånd fick motståndarna för sig att han var tom varje gång trots att han hade nöten men vad gjorde det. Han blev utdragen på river, varje gång! Han tappade väl fyra upptag innan han insåg att det var bättre att gå hem och sova.

Min gamla chef Per Hildebrand kom fram till mig ikväll och berättade att han hade läst det jag skrivit om igår och kommit att tänka på några klipp han sett från WSOPE. Inte nog med att jag och Jannicke blivit kallade för Johnny Loddens hot swedish rail av PokerNews (Jannicke är dessutom från Norge). Nu hade man även visat oss på tv ett flertal gånger under livesändningarna från finalbordet i turneringen där vi skrek oss hesa från railen. Per nämnde det hela med ett leende på läpparna och med orden ”blonda” och ”fans”.

Nu ska den här blonda groupien gå och lägga sig! Vi hörs imorgon.