Efter några drinkar i baren för att fira av en av mina bloggvänner (Howard) på PokerStars är det dags för sömn. Ni andra har nog precis gått upp. Mitt plan går inte förrän klockan 18:20 så jag är lite omotiverad att gå till sängs…typiskt mig.

Det var det tråkigaste finalbordet ever tror jag och jag längtar verkligen tillbaka till ”the good old days” med alla kända pokerprofiler och endast ett fåtal kvalare på finalborden. Det var tider det! Jag är dock glad att det var Julian som vann. Han förtjänade en seger och har varit med på touren sen den startade. Dessutom ägnade han hela kvällen med att servera oss skumpa. Vet fortfarande inte om han själv hann fira eller skåla. Bra kille och en rättvis segrare helt klart!

Apropå touren för ett år sedan. Den har ändrats mycket. Många av de sponsrade spelarna har inte längre kontrakt så det är en av anledningarna men jag vet att många av dem är så bra att de lätt skulle kunna kvala in. Jag förstår inte varför de inte gör det?! De riktigt gamla rävarna är kvar (köper sig in eller är fortfarande sponsrade) men vad hände med framgångsrika spelare som ”TigerPatrik” t.ex. en fullkomligt lysande turneringsspelare med flera EPT-finalbord. Ett eftertraktat ansikte är Cecilia Nordenstam som alla spelare frågat mig om, speciellt de som inte är från Sverige. Hon är inte bara ett vackert ansikte som förgyller vardagen utan en spelare som de flesta verkligen respekterar på touren och som alla verkar sakna.

Nästa turnering är inte förrän EPT Dublin och det glädjer mig verkligen. Kanske hinner jag med både en sväng på CC och lite nätgrind medan jag är hemma. Först av allt ska jag ta igen missad tid med min älskade son som jag inte sett på nästan tre veckor.