Efter en helvetesresa som startade med en nära-döden-upplevelse på E4:an norrgående kom jag till slut till Arlanda vid fem imorse. Jag betalade och såg nöjd ut men tror att Taxi Stockholm får ett telefonsamtal när jag kommer hem. Jag är inte kinkig och åker gärna snabbt men detta tog priset. Han körde inte bara fort på en motorväg som skrek blixthalka. De bilar som kom i hans väg de prejade han nästan åt sidan…

Kom till Köpenhamn någon gång vid halv åtta och på något sätt lyckades jag faktiskt slå ihjäl fyra timmar (varav en och en halv sovandes i fosterställning på en minisoffa i Transfer centret). Väl vid gaten var det 95% svenskar, bland annat Tobias Persson som jag inte träffat på mycket länge. En av de få danskar på planet var Martin Wendt som jag delade en taxi med till hotellet.

Väl på hotellet håller de på att renovera och när jag kom in på mitt rum (tack och lov fick jag ett rökrum denna gång) lät det som om de borrade rakt in i min vägg. På vägen ut för att julhandla pratade jag med receptionen.

– Hej. Det låter FÖR mycket på mitt rum. Kommer det att vara så här hela veckan?
– Nej då. Inte alls. De börjar först klockan tio på dagen och slutar klockan 18 på kvällen.
– (eeeeh!?!) Ok men då vill jag byta till den andra delen av korridoren.

Fick ett rum som är betydligt större än det första och mitt emot hissen så nu slipper jag gå en kilometer varje dag bara för att ta mig ner till lobbyn 😉

Ska försöka vila någon timme sen får vi se om jag orkar mig iväg till välkomstfesten. Enligt min kollega Hilda så kommer det att vara rätt avklätt där ikväll OCH fri bar så jag antar att de flesta skandinaver vill gå dit *skratt*.