Just nu pågår det en häftig diskussion på ett av pokerforumen i Sverige. Det handlar om kvinnosynen i pokervärlden…rätt intressant och alltid kul att se vad folk får för reaktioner. Detta fick mig självklart att börja fundera och jag kom fram till att jag inte alls stör mig på att vara kvinna. Det är något jag ser som en fördel. Jag känner inte heller att folks syn på mig är sämre. Kanske har det med att göra att jag jobbat så länge i branschen att de flesta respekterar mig eftersom de antingen gillar det jag gör eller lärt känna mig.

Jag är glad att jag är kvinna. Vi är en minoritet i pokervärlden. Jag är inte en i mängden och jag sticker ut. Jag minns min första intervju med Daniel Negreanu. Jag hade aldrig tidigare pratat med honom förutom att jag tagit hans bild ett par gånger och kanske hälsat någon gång i förbifarten. Jag presenterade mig och han svarade ”jag vet väl att du heter Lina vi har ju träffats flera gånger tidigare”. Liknande sak hände i min intervju med Doyle Brunson.

Sen måste jag säga att synen på pokerspelande tjejer i Sverige är en dröm om man jämför med USA. Jag känner inte alls att jag är speciellt annorlunda behandlad som kvinna när jag spelar i Europa. Visst är det ett fåtal som beter sig illa men det är det ju överallt. När det kommer till pokersajternas sätt att använda lättklädda kvinnor som reklampelare…ja det är en heeeelt annan femma och något som jag debatterat flitigt om.

En helt annan sak…heja HSP som kommer att fortsätta med säsong fem. Får verkligen hoppas att den blir längre än säsong fyra som var på tok för kort.