Johnny och William klarade det. Jag tror nästan att jag drömmer. Det var typ 70 Team PokerStars Pros som startade i maineventet. Det är så sjukt att det är just dom två och förra året hade vi inte ens EN team pro topp 27! Till och med idag när dagen drog igång kändes det nästan overkligt att dom båda skulle gå vidare. Jag vågar inte ens tänka på hur många tårar jag kommer att fälla om någon av dom tar sig till November Nine. 

Detta är så stort. Det är osant stort. När Steve Freezer annonserade att vi var nere på 27 och publiken jublade inne i hela Amazon Room så ställde sig vartenda hårstrå upp på kroppen. 

Jag tycker så vansinnigt synd om Johnny. Han har feber och mår som jag gjorde för några dagar sedan. Han har åkt på samma skit som alla vi andra men det hade inte kunnat vara sämre timing. Hoppas att han får lite god natts sömn och har krafterna åter imorgon. William behöver bara en dubbling sen vet jag att vi har ”the good old William” tillbaka som fullständigt dominerar varje bord han sitter på 😉

Wille sa en så fin sak om Thor Hansen som skjutsar dom fram och tillbaka varje dag och som står på railen heeeela tiden och hejar igår: 

”Jag har grym support på plats också. Thor Hansen (norsk pokerlegendar) är till exempel chaufför till och från hotellet. Det som att en jazzintresserad person skulle få skjuts av Frank Sinatra varje dag. Sjukt, säger William Thorson.” 

Till sist! Tack till fina Matt på Pokerlistings som gav mig en av deras hoodies (visserligen gigantiskt men varm) så att jag slapp frysa ihjäl inne i mediarummet idag!

Dags att sova. Hoppas jag inte har lika mycket insomnia som igår bara…