Det blev inte direkt till hotellet. Jag hamnade i kasinots restaurang precis som igår. I restaurangen hade man delat upp sig vid olika bord. Det var ”Team Hit Squad”-bordet (med några av världens bästa spelare; Praz Banzi, Karl Mahrenholz, Jim Kerrigan och Pryan Demar). Det var kändisbordet med Noah Boeken, Patrik Antonius, Eric Van Der Burg och Thierry Van Der Berg. Det var det svenska bordet med Peter Hedlund, Per Hildebrand och Chris Björin. Sen var det norska bordet. Det började med fem personer som ”spisade” middag och slutade med 17, som vanligt med andra ord. Det är det som är skillnaden mellan svenska och norska pokerspelare. Norrmännen hänger ihop. Om de åker ut stannar de ändå kvar för att stötta sina landsmän och sedan umgås de ihop resten av veckan. De äter middagar ihop, går ut ihop och bor på samma hotell, ja de tar till och med samma flyg.

Tidigare ikväll när jag satt och jobbade kom Karen och berättade att hon skulle på dejt med Åge Spets. Jag vet att Spets är en riktig charmör men när Karen sa att hon aldrig pratat med honom så tyckte jag det hela var lite märkligt. När jag sedan kommer upp till spellokalen springer jag på honom och säger ”jasså, du ska på dejt med Karen”. Han ser ut som ett frågetecken och jag berättar hela storyn om hur Karen fått ett mail på norska med hans telefonnummer och förslag på dagar. Eftersom hon inte kan norska hade hon bett killarna från Cardplayer att översätta. Det visade sig att Åge hade flera Karen på sin msn och olyckligtvis hade skickat till fel. Huruvida det ändå blir en dejt eller om Åge berättar ”sanningen” ja det får vi se under veckan som kommer.

London är ett himla bra ställe att vara på idag om man gillar cashgame. Jag har inte sett så många cashgames samtidigt på någon EPT. Ikväll gick jag förbi John Duthies bord. Där satt även Terje ”Terken” Augdal och Örjan ”Preflop_xx”Holt från Norge och Willie Tann. Förutom dessa fyra satt även Dahvood  Mehrmand vid detta bord. Jag tror de flesta som träffat denna tysk/iranier kan skriva under på att han är sjukt jobbig att ha och göra med. Han pratar konstant, har noll taktkänsla och är allmänt vidrig. I Barcelona gav han Johan Storåkers komplimangen: ”Europas bästa pokerspelare”. Han malde på i över tio minuter, mer eller mindre skrek ut över hela lokalen. Johan vände sig till mig och sa ”det är så typiskt, när man väl får en komplimang så kommer den från honom”. På det här cashgamebordet hade man börjat spela 5-10 men då alla potter ändå var så stora så valde de att höja till 10-25 istället.

Apropå cashgame så berättade Henning Granstad (vinnare av Speedpoker-VM 2004) om ett intressant bord (eller lag som de säger på norska) från igår. Spelformen var Pot Limit Omaha (PLO) med 10-20 blinds. Där satt han, Theo Jörgensen och Martin Wendt. Snart skulle de få sällskap av den Fulla Tilt-spelaren Jani Vilmunen (Kopitapaut, osäker på stavningen). Han var dygnrak när han kom och han var dyngrak när han gick. Eftersom hans allmäntillstånd fick motståndarna för sig att han var tom varje gång trots att han hade nöten men vad gjorde det. Han blev utdragen på river, varje gång! Han tappade väl fyra upptag innan han insåg att det var bättre att gå hem och sova.

Min gamla chef Per Hildebrand kom fram till mig ikväll och berättade att han hade läst det jag skrivit om igår och kommit att tänka på några klipp han sett från WSOPE. Inte nog med att jag och Jannicke blivit kallade för Johnny Loddens hot swedish rail av PokerNews (Jannicke är dessutom från Norge). Nu hade man även visat oss på tv ett flertal gånger under livesändningarna från finalbordet i turneringen där vi skrek oss hesa från railen. Per nämnde det hela med ett leende på läpparna och med orden ”blonda” och ”fans”.

Nu ska den här blonda groupien gå och lägga sig! Vi hörs imorgon.

Det är tre timmar kvar. Tre timmar tills jag kan sätta på mig min pyjamas, krypa upp i den stora kontorsstolen på hotellrummet för att avsluta dagens arbete i några timmar. Om det blir som igår så var jag klar först vid fem men jag hoppas verkligen att det inte blir lika sent ikväll. Klockan är bara 20:19 och jag kan knappt hålla upp ögonen.

I pausen sprang jag på Peter och Peter, Eichhardt och Hedlund. Hedlund, mer känd som Nalle är i sitt esse och håller låda. Ett glas vin för mycket, troligen en flaska. Nalle är intressant och en riktig profil men man orkar bara med honom i små doser när han är i gasen.

Enligt Nalle ger han mig en kärleksfull känga i nästa nummer av Poker Magazine…håll utkik 😉

”Peter och Peter, gissa vem som är full”

Spelarna har paus…

Här uppe i mediarummet har vi svensklektion. En lite annorlunda sådan. Mina bloggande vänner vill veta alla de fula orden man kan säga på svenska. Jag skriver och förklarar hur det uttalas sen följer alla efter i kör. Orden de hittills lärt sig är ”jävlar”, ”fan” och ”snopp”. Jag har inte lärt ut det sistnämnda men Mad nya favorit är ordet ”snopphead”.

Om jag känner Snoopy rätt så kommer detta ganska snart hamna i ett forum nära dig.

När man jobbar så många timmar som vi gör behöver vi få flippa ut lite ibland…

Vaknar, telefonen ringer, fem timmars sömn men det är bara att gnugga gruset ur ögonen, ta en dusch och inse att det inte blir fler minuter under det varma täcket i den grymt sköna sängen.

Jag går upp. Mobilen fortsätter att ringa oavbrutet samtidigt som jag försöker få jobb gjort på datorn fram tills det att det är dags att gå till kasinot. Pratar i telefon hela vägen dit och när jag kommer fram är det bara att sätta sig och skriva liter mer.

Trots 19 timmars jobb igår hann jag inte med allt. Inser att det blir minst lika många idag och ändå får jag inte ihop alla bitar. Jag älskar att jobba men jag vill ha tid att lägga ner möda på mina bilder och min text. Nu blir det mest hastigt och lustigt med stavfel och utan entusiasm. Så vill jag ju inte jobba. Det är ingens fel att WCOOP och EPT krockade. Det är ingens fel att jag sagt ja till mer saker än jag egentligen klarar av för att göra ett bra jobb. Nu är det bara att bita i det sura äpplet och inse att jag får göra så gott det går. Tidsbristen märks nog främst i Stars-bloggen. Inte alls lika frekvent uppdaterad som jag vill ha den och så mycket kuriosa om allt som händer runtomkring men vad göra när man inte ens hinner springa bort till spellokalen utan får hålla sig uppdaterad genom sina bloggande vänner i samma rum.

Jag är lite avis på dem som skriver för den engelska Stars-bloggen. De får exakt lika mycket betalt som mig men behöver inte ens göra hälften, eller inte ens en fjärdedel. De är två som uppdaterar, de skriver bara där och ingen annanstans. Dessutom finns det en tredje som skriver om WCOOP. Jag skriver om EPT själv. Översätter visserligen WCOOP men det tar lika lång tid och det är för att jag inte hinner följa båda turneringarna just nu. Inte bitter över detta bara lite avis eftersom det enda jag längtar hem till just nu är min stora varma säng på hotellet och lite sömn. Jag måste få sova, åtminstone sex timmar per natt om jag inte vill att min hälsa ska få frispel och ge mig diverse sjukdomar. Förra året var det inte en enda turnering där jag var frisk. Det var lunginflammation, halsfluss, luftrörskatarr, magsjuka och någon okänd infektion som fick mitt hjärta att slå skumt och få mig att svimma tre gånger. Detta år har jag bestämt mig för att hålla mig frist och hittills har det gått bra. Peppar, peppar! Jag skyller på sömnen och C-vitaminerna.

Tillbaka till spellokalen… det har gått 3,5 timme sedan starten och jag har bara varit där en gång, resten av tiden har jag suttit fastklistrad vid skärmen.

Jag vet inte hur jag annars ska beskriva dagen om jag inte bara ska kalla den hektisk för så känns det. Jag jobbade 19 timmar senaste dygnet och inser att det blir minst detsamma idag och trots detta hinner jag inte med allt som ska göras. Eftersom jag vet hur hälsan min får frispel om jag inte sover ordentligt så   

Behind the scenes på EPT: pressrummet

Första dagen är över, fötterna värker, mascaran hänger under ögonen och hjärnan går på tomgång. Efter att ha varit uppe och gjort de senaste uppdateringarna ikväll gick jag ner till restaurangen. Där sprang jag på Noah Boeken och William Thorson som satt och åt middag på tu man hand. William skulle ha kommit igår men spelade någon WCOOP-turnering på Stars så han missade flyget, eller tja, han missade faktiskt två.

Willes lagkamrat Johnny Lodden låg riktigt bra till idag men han åkte på lite smällar och när kvällen började lida mot sitt slut hade han knappt några marker kvar som alla låg i en slarvig hög framför honom . Jag ställde mig vid hans bord eftersom det var ett av de få där det var action. Först anklagade Johnny mig för att vara gravid, kom och klappade lite ömt på magen. Inget som uppskattas om det inte är så att man är på tjocken. Sen satt han och pratade hål i öronen på sina motståndare vid bordet. Till slut (sista handen för kvällen) ställde han in sina marker med AJ, han fick syn av 44. Första kortet på floppen var en fyra och Johnny var ute. Kanske ska han börja tro på dag ett riggen som William tjatar om?

Johnny och bordgrannen Rafael Comas

Efter spelet satte vi (jag, Jannicke, Johnny, William, Thor Hansen, Andreas Hagen och Roy Kvatningen) oss för att äta lite middag/dessert. Det är alltid lika roligt att sitta på just dessa middagar för man får höra så mycket mer än bara ”du vet, jag hade KK och floppen kom…”. Bland annat fick jag veta att Antonio Esfandiari och Pamela Andersson tydligen är ett par. Att det är ett par är fine men ryktet som går om hur de blev ihop är lite sjukt. Pamela hade tydligen varit i Vegas och spelat poker i nåt högt cashgame och förlorat 350K till Esfandiari. Esfandiari som i våras hade den vackrast flickvän jag någonsin sett var tydligen numera singel och hade sagt till fröken Andersson att det gick bra att hon betalade igen i ”what ever you want”. Han menade självklart i natura. Om det är sant återstår att se. I amerikans media har hon gått ut och sagt att hon är tillsammans med en pokerspelare.

Ett rykte som däremot inte är sant är det om mina vänner Jannicke och Johnny som nästan alla på touren tror är ett par. Hon jobbar för sajten han är sponsrad av och de är mycket goda vänner. Johnny å sin sida har sambo hemma i Jörpeland i Norge. Nu vet ni det 😉

Imorgon är det en ny dag och jag hoppas på lite fler kända ansikten än idag. Verkar inte bli så många imorgon heller om man ska lita till listan jag fick av Mad nyss. Det var det roligaste med WSOPE för ett par veckor sen. Det var minst fem riktigt kända pokerspelare på varje bord. Nästan inga kvalspelare och många som rest över atlanten.

Jag vet var det blir frukost imorgon i alla fall…världens bästa kaffe.! Varför finns inte Starbucks i Sverige?

Sitter här med en kopp te och inväntar resultatlistan från idag sen bär det av till sängen och lite tv. Upp igen någon gång runt elva för att vara på kasinot vid ett (två svensk tid) imorgon. God natt!

Satte mig i restaurangen här på kasinot för att avnjuta en välbehövd middag med några vänner. Först tog det 20 minuter innan vi ens fick beställa mat och då blev vi informerade om att han inte kunde ta upp drickabeställningen utan skulle skicka någon annan, som kom, efter tio minuter!! Så kom de äntligen med maten. Men då var det fel mat, de försökte flertalet gånger med olika maträtter men det blev alltid fel. Jag undrar hur svårt det är för 15 serivtörer att serva tio bord?! Till slut kom de med rätt mat. Då var min dricka slut, beställde en ny. Denna fick jag när vi betalat notan. Maten var inte ens värd att vänta på. Torr kyckling med några stackars halvt sönderstekta selleribitar och nån svamp. Ingen sås och ingen potatis.

Mitt under middagen kom Devilfish och satte sig vid pianot och gav oss en liten föreställning. Han är faktiskt riktigt duktig både på att sjunga och spela. Detta kompenserade hans övertramp några timmar tidigare då jag frågade hur mycket han hade och fick svaret ”it’s about five inches” och så ställde han sig upp och skulle dra ner byxorna.

De är lite lustiga här i London. På grund av utrymmesskäl valde de att inte ha någon middagspaus för spelarna (som om de inte kan gå ut på gatan till någon av de hundra restaurangerna som ligger på gångavstånd). Istället har man valt att servera mat vid borden. Det är tillräckligt trångt för alla som bloggar, fotar, filmar därinne. Att ha ett tiotal servitriser med gigantiska brickor gör det knappast bättre.

Lite creme caramel och flottiga kort någon?

Jag kan inte riktigt komma över alla sjuka händer jag sett sedan spelstarten för fyra timmar sedan. Jag undrar hur dessa som vi kallar proffs lyckades med följande…

Först var det ett proffs mot ett annat. Raise-reraise-syn. Floppen kommer AA4. Den som synat innan floppen kom betar ut och får omslag. Han ställer självklart eftersom han har nöten med sin A4:a på hand och får SYN!! Den andra spelaren visade upp AJ. Jag förstår inte hur denne tänkte. Det finns fler händer som slår AJ i det här läget. AK, AQ, 44… funderar man inte två sekunder innan man slänger in sin startstack i det här läget?

Sen har vi bord nummer sju. Här var det i och för sig lite riggat med set mot set. Båda gångerna var det på floppen dessutom. Men jag undrar hur han med bottenset tänker. ”Jag hoppas han har AA” eller vad? Tror han när han synar att han till 100% har den bästa handen? Det finns trots allt två händer som slår honom. Efter den första handen med KK mot 88 var det KK mot 99. Han med niorna måste väl ha dragit åt sig öronen efter förra incidenten och tänkt ett steg extra. I varken något av fallen verkar det som om spelarna ens funderat över sitt beslut att syna med alla sina maker.

Allt hände på nivå ett! Jag blir mörkrädd! Var är proffsen på väg? Man kan inte bara skylla på rigg. Man har faktiskt inte bästa tänkbara handen när man ställer in.

Så där. Pulsen är nere på det normala, jag andas normalt och jag kan ta mig tid att skriva lite här. De första timmarna av varje turnering är de västa. Förutom att jag vill fånga alla på bild innan de åkt ut så är det ett 50-tal vänner som ska sägas hej till samtidigt.

Devilfish…jag undrar när han ska inse att hans ringar mest är risiga och att hans raggningsrepliker aldrig kan uppfattas på något annat sätt än stötande. I två år har jag hört kommentaren ”you get a better picture up at the room later” varje gång jag tar en bild på honom. I början blev jag livrädd men numera kan jag handskas med både honom och han lite halvt avstötande komplimanger. Jag skämtar bort dem eller driver tillbaka.

Kasinot är inte alls vad jag hade kunnat förvänta mig. Det är hur fint och luftigt som helst. Däremot är väl det man kallar för mediarum inte riktigt vad jag hade kunnat önska. Vi är rätt bortskämda med lyxiga mediarum som ligger i nära anslutning till spellokalen. Denna gång är det i en liten skrubb längst upp i byggnaden. Det tar ungefär fem minuter att gå emellan. Fördelen är väl att vi alla får motionera lite…

Även om mediarummet är lite halvkallt så måste jag ge dem en eloge för servicen. En supersnygg mulattjej (hon borde byta yrke till modell) som kommer nån gång i halvtimmen och frågar om vi vill ha något att äta eller dricka. Skönt med en liten mamma som tar hand om en eftersom detta aldrig är något man har tid med själv under turneringarna.

Var är svenskarna? Ett fåtal kända ansikten på plats. Jag hoppas verkligen det blir fler imorgon. Christer Johansson har jag inte sett på ett tag men sprang på honom i hotellobbyn igår. Han och frun Birgitta har inte haft tid att åka på touren senaste tiden, egentligen hade han inte tid med London heller men hans pokersajt hade haft kval till turneringen som han vann. Synd!

Jag visade det föregående inlägget för Lee som utbrast ”åh nej. Jag ville ju inte att någon skulle se den där bilden så jag lämnade kvar den på båten”. Hahaha…tji fick han!

Vicky som vann här förra året. Jag vet inte riktigt om jag ska hata eller älska hennes hatt dock…

En ROSA Bluff-magazine!!!! Heja Anette! Heja Bluff!

Som alltid när det är EPT hålls en välkomstfest för inkvalade spelare, Team PokerStars och lite media. Denna gång skulle vi bli hämtade i en buss som tog oss till en båt i hamnen som sedan skulle segla iväg för att ge oss en fantastisk sightseeing i London. Jag som bara varit här tre gånger i jobbet har inte hunnit se mycket var otroligt glad över valet av ”festlokal”. Dessvärre hade jag inte min ”proffs”-kamera med mig så ni får hålla till godo med lite mobilbilder.

Jag fick chansen att prata lite med Monte Carlo-vinnaren Gavin Griffin som är här med sin flickvän. Precis som i Monte är han knallrosa i håret. Anledningen är att han tar viss del av sina pokervinster och ger dem till bröstcancerforskningen. Han flickvän, troligen inte ens 25 år fyllda, fick bröstcancer för några år sedan men är frisk idag.

Sjukt god barbecue (hur skumt är inte det på en båt?) och fri bar. Kan knappast bli bättre. Eftersom jag fortfarande inte är helt frisk och hade lite att pyssla med inför morgondagen hoppade jag av vid nio och lät festligheterna fortsätta på båten som seglade vidare i ytterligare några timmar till.

´

En karikatyrtecknare hade hyrts in….

Lee Jones var otroligt smickrad över sin teckning

Tog en taxi med Katja Thater och Moneymaker. Vi hann avklara många ämnen under den 30 pund långa taxifärden men framförallt pratade vi om skatt på pokervinster. Moneymaker berättade att i USA är det lagstadgat att man ska betala skatt på varje pott och kan bli arresterad om man inte kan visa upp bevis för vunna och förlorade potter om myndigheterna skulle kolla upp en. Katja berättade om den nya Schweiziska lagen där man numera klassar turneringspoker som skicklighetsspel medan cashgam fortfarande är ett turspel?! Jag som tyckte att svenska skattemyndigheten var ute och cyklade. Vi fick oss alla ett gott skratt i all fall när jag berättade att hendonmob är det som Skattemyndigheten utgår ifrån när de ska beräkna skatt på svenska pokerspelare. För er som inte vet vad hendonmob är så är det en databas där man får en del av sina turneringsvinster inskrivna (långt ifrån alla och långt ifrån alla är rätt av de som finns med). Man kan även själv lägga in vinster där. Jag vet inte hur man ska kunna ta fram en rättvis form när det kommer till skatter och pokervinster men till en början kan man ju i alla fall låta spelarna få dra av sina vinster mot förluster vilket idag inte är godtagbart.

Enligt Katja är det ingen idé att jag ens överväger att inte ta sovmorgon imorgon då frukosten på hotellet beskrevs som oätbar. ”Jag äter allt och är inte kräsen men det de kallar för scrabled eggs här på Hilton såg ut som spya”. Med andra ord kan jag sova till 11 med gott samvete 😉

Framme i London. Imorgon är det dags för dag 1A av EPT på Victoria Casino som ligger fem minuter från hotellet.

Välkomstfest ikväll. Ska försöka pipa iväg tidigt för har en miljard saker att fixa innan imorgon. Jag inte haft något internet på 1,5 dygn plus att datorn kraschade i samma veva. Nu mår datorn bra igen, nätet på hotellet också efter att tre nätverkstekniker varit här och skruvat i någon timme. Pipa iväg vet jag inte om jag kan göra i och för sig. Vi ska tydligen hålla till på någon båt så det blir väl att simma i land om man inte orkar mer 😉