Jag har ju glömt att berätta!!!!
För första gången någonsin vann Sverige VM/OS i Bridge!
Var fjärde år arrangerar IMSA (International Mind Sport Association en turnering i fem olika tankesporter där bridge är en av dessa. I år var det 14:e gången som World Bridge Games anordnades. Och vet ni vad? Sverige vann!!!!!
Hela svenska bridgelandslaget samlat!
Jag är så galet stolt över mina gamla bridgevänner som gick och kammade hem hela alltet. När det kommer till bridge är det precis som med schack. Det finns ett facit. Det finns ibland väldigt många vägar till facit och man kan göra bort sig på vägen men det finns alltid ett optimalt kontrakt (antalet stick du och din partner ska ta) och det finns alltid det bästa spelsättet för att klara detta. Och självklart finns det också bästa försvaret. Ibland kan man inte göra något. Kontraktet och korten spelar sig själva men så ibland är det lite knivigare situationer och det är då agnarna skiljs från vetet och det är just då man måste ha tungan mitt i mun och göra rätt.
Det balla med bridge som lagsport är att man som ett par sitter och spelar på en ledd och ens lagkamrater spelar motståndarnas kort på det andra bordet. Sen jämförs resultatet. Det lag som tagit flest poäng vinner. Låter rätt simpelt va? Det är det inte! Det tar en evighet att lära sig och en livstid att bemästra men vårt nuvarande landslag är så starkt. Jag vet faktiskt inte när vi hade ett så starkt tidigare!
*
I bridge på så här hög nivå spelar man med skärmar för att det inte ska kunna förekomma några som helst signaler mellan dig och din partner.
Jag minns redan som junior hur Fredrik Nyström var något alldeles speciellt. Han började något år innan mig. Då hade Martin de Knijff kallats för ett underbarn men så kom Fredrik. Jag minns hur imponerade folk var av hans spel och han var fortfarande så ung att han spelade i juniorlandslaget. Sen började han spela med Peter Strömberg (nu Bertheau). Det var en ”match made in heaven”. De två är nog världens bästa par. De är eller har i alla fall varit sponsrade heltidsproffs på Bridge. Det är inte många i världen som kan skryta med 😉 Som pokerns motsvarigheter till Phil Ivey liksom!
De andra i landslaget är självklart också sjukt duktiga så klart. Johan Upmark har jag typ bott ihop med för en herrans massa år sedan. Jag var tillsammans med en annan bridgespelare som bodde med honom. Jag tror faktiskt att han kan skylla lite på sina framgångar på att jag lagade så god mat till honom när hans karriär som pokerspelare precis hade börjat ta fart *’s*. P-O Sundelin spelade i landslaget tidigare men är numera coach tror jag. Han var en av dom som lärde mig spela bridge och vi hade som tradition att spela juniorernas julkul. Minns den gången när Peter (som då var tävlingsledare) tyckte att P-O tog lite för lång tid på sig och kom och satte sig bakom med en äggklocka för att rappa på vårt spel lite (man har cirka sju minuter per hand på sig beroende vilken turnering det är).
Nä men hur som helst. Jag är så sjukt stolt över allihopa! Senast jag kände mig så här sentimental var när vi var i Italien (minns ni grabbar?) och spelade Öppna Junior-VM Par 97 och svenskarna Olle Wademark och Stefan Solbrand vann (jag är nöjd över bedriften att vi inte kom sist…). Jösses va roligt vi hade! Vi var gula och blå! Vilken segerfest!!! Jag hoppas att ni firade minst lika mycket nu!
Här är en intervju med Peter som AB gjort!