Sitter och försöker hitta motivationen inför Deauville på måndag. Började tänka på hur det var där sist och kom på att det faktiskt var rätt bra förutom att vi hade nätstrul på kasinot. Kollade in hotellet som vi ska bo på och oj oj oj säger jag. Hur fint som helst och rummen påminner om dem i San Remo.

Förra gången jag var i Deauville var säsong två och senaste gången EPT var där. Då bodde vi i ett hus som såg ut att tillhöra Pippi Långstrump. Mycket mysigt och riktigt pittoreskt. Denna gång blir det ett hotell som påminner om de flesta hus i den lilla staden. Normandy Barrière heter det och ligger tydligen jättenära kasinot.

Jag kommer troligen att missa det sista tåget mellan Paris och Deauville som går 19:10 från centralen och få ta en taxi så hojta till om ni ska dit och har samma problem 😉

Var och åt middag med tre superhärliga tjejer igår. En av dem är en av mina absolut bästa vänner Tess Merkel. I över tre år har hon och jag haft ett projekt på gång som kom på tal igår igen. Det handlar om att dra in en massa pengar till välgörenhet, något som vi båda två brinner för. Med våra kontakter är det inte svårt att ro i land men dessvärre har vi fruktansvärt lite tid. Kontakter har vi i mängder och när vi drog igång det för tre år sedan var gensvaret enormt. Tv-kanaler, artister, stora företag…ja alla nappade stenhårt på vår idé och ville ta det av det. Nu är det dags för oss att ta tag i det på riktigt. Så snart melodifestivalen är över för Tessans del och jag inte är bortrest på pokerturneringar var och varannan vecka så ska vi slå slag i saken och ”make it happen”.

Redan från start bestämde vi oss att det skulle ha med poker att göra på något sätt oavsett om det blir en stor pokerturnering eller i någon annan form. Jag tror att pokerspelare är en bra målgrupp. Jag tror, och hoppas, att många är som mig av er där ute och bland dem vi pratat med så har alla varit superpositiva.

Det kommer att bli stort, riktigt stort. Det kommer att vara en gala som slår allt annat i år. Det ska dra in så mycket pengar att vi kan hjälpa utsatta barn världen över i flera år framåt. Det är det som motiverar oss båda. Att få hjälpa till och göra skillnad. Man kan inte förändra världen men alla kan vara med och hjälpa till att göra den lite bättre!

Från jetsetlivet på Bahamas till mammalivet i Örby. Full fart sedan jag kom hem. Födelsedagsfirande igår. Idag har vi varit och inhandlat skridskor. Även jag fick ett par så att vi kan gå ut och åka lite i helgen. 

Idag har jag varit på sonens klassfest. Det var julgransplundring. De dansade som tokar till schlagermusik och samtidigt som jag satt där och iakttog dem insåg jag att det måste ha varit ungefär så vi såg ut när vi stod och rockade loss häromkvällen på Bahamas…nä jag tror faktiskt att barnen dansade bättre *skratt*.

Fått sonen i säng och sitter här i soffan hemma och grindar för första gången på typ tre veckor. Hur mysigt som helst. Har inte alls lust att åka iväg om bara några dagar igen. Saknar att vara hemma faktiskt.

Tillbaka hemma. Inte så kallt som jag hade trott och ingen snö *snyft*. Sov heeeela vägen hem. Jag var inget roligt flygsällskap för Hasse Eskilsson som jag satt bredvid mellan Nassau och Atlanta då jag sov som en stock i två timmar. Tanten jag satt med till Stockholm hällde i sig två små flaskor rött och tog en sömntablett så henne fick jag inte ens liv i när jag behövde gå på toaletten efter fyra timmar *skratt*.

Även om jag sovit i nästan tolv timmar känner jag mig inte utvilad. PCA:n tog verkligen på krafterna men det var värt varenda sömnlös timme. Längtar redan tillbaka. Rehab och mys med sonen en vecka nu sedan är det dags igen. Dock till ett lite lugnare resmål, Deauville.

Som utlovat lite bilder från sista kvällen…

William och Noah Boeken

Marc Convey, Stephen Bartley, jag och Howard Swains…tack vare oss och ungefär åtta till som ni kunde få rapportering från PCA:n på PokerStars Blog.

Glas var tydligen överskattat…

Lars Luzak och durrrr

”joseba” (känd spelare på PS), Andre Akkari, jag och Felipe Ramos som var den första någonsin att casha i en EPT

Sitter och väntar på flyget i Atlanta. Dags att flyga i 10,5 timmar. Kommer att sova hela vägen och ta igen den näst intill obefintliga sömn jag fick inatt. Sjuuuuukt roligt igår. En kväll att minnas. Ska se om jag har några anständiga bilder som kan få komma upp här men blir när jag är hemma igen.

Vi hörs från kylan!

Ja nu menar jag inte mig själv utan resväskan. Åker hem från paradiset imorgon. Önskar jag kunde stanna men har en liten kille där hemma som fyller sju år på måndag och det är viktigare än världens alla paradis 🙂

Tre kvar på finalbordet. Gått rätt fort men ganska många setups faktiskt. Såg precis min vän Alex Gomes busta på fjärde plats med AA efter att hans motståndare floppat fyrtal. Hoppas det går snabbt nu. Ikväll blir det galej och hejdå-party. Planet går inte förrän två imorgon eftermiddag vilket känns skönt. Kommer tillbaka till kylan på måndag förmiddag sen är det bara en vecka hemma innan väskan ska packas igen och det är Deauville.

Ett stycke Eskilsson i handduk 🙂

Vi är lite smått uttråkade här på bloggbordet…det har varit en fantastiskt seg dag och inte alls så actionfylld som de tidigare vilket gör att vi blir rastlösa och hittar på saker som ska få oss att skratta…observera dock att humornivån är riktigt låg.

Yuri, vår polska bloggare på Stars. Eller tja, rättare sagt hans hår (han hade ingen aning om att vi gjorde detta förrän efteråt).

Samme Yuri tillsammans med er bloggerska på nattklubben Aura igår

”Jag hade bestämt mig för att slänga in handduken men jag kunde ju inte låta bli att göra ett sista försök med dig hem innan jag åker hem från Bahmas”.

Detta säger Gus samtidigt som tv-kamerorna plötsligt börjar filma oss och vi hamnar mitt i livesändningen EPTLive. Ha ha ha! Självklart började jag apflabba när jag plötsligt ser mig själv på stora skärmen rakt framför. Tydligen hade kommentarerna haglat både i mediarummet och inne i kommentatorsbåset 😉

Nu är jag äntligen människa igen. Tack för det Starbucks!

Kaffe, en god grillad macka från Deli:n och en Dr.Browns cherry-läsk. Nu är jag med i matchen igen men satan va tråkigt det är. Segt som satan, en massa pauser på grund av tv-sändningarna och omlottningar. 22 spelare kvar. Ska ner till åtta. Känns som att det kan ta en evighet just nu.

Williams öga mår bättre. Detta ville vi självklart fira och William kunde nog knappt bärga sig att få komma ut och träffa lite människor.

Vid nio hade vi ett bord på den japanska restaurangen Nobu. William som knappt sett innan och knappt pratat på fem dagar tog igen allt och lite till genom att prata oavbrutet under de två timmar som middagen pågick.

Mätta och belåtna efter sjukt goda förrätter och Kobebiff gick vi vidare till nattklubben Aura. Vi var långt ifrån ensamma, bra drag där som nästan alltid. Vi hade ett riktigt ”scandinavian table” och var väl ett 20-tal människor. Även ElkY hade ett bord där vi hängde lite. ElkY den galningen gick och klonka en till turnering, vann highrollern igår.

Stephan Kjerstad, Wille, ”Larz Luzak” och jag

”ElkY vinner igen”-partyt hade tomtebloss…en lyx som vi aldrig kostade på oss *skratt*

Efter att ha partat loss i några timmar beslöt jag mig för att åka till boysen i villan och sova. Somna nog inte förrän vid 06 imorse men det var det värt…tänk er hur mysigt det är att sitta på terassen och blicka ut över detta.