Igårkväll när vi partade lite i baren bredvid pressrummet hittade jag ett exemplar av Poker Magazine med Scotty Nguyen på framsidan. Vi hade ett gott skratt åt det faktum att han såg ut som en riktig bad boy med en cigg i handen på varje bild iförd en och samma vita topp. Men så avbröt Daniel Negreanu oss och berättade en faschinerande story om denna kille…

Scotty som ursprungligen kommer från Vietnam flydde tillsammans med sin familj till USA. Scotty var bara ett barn då. De blir strandsatta i en båt alla flyktingar och det går över en vecka utan att de får mat eller vatten. Så blir hans bror sjuk och de inser att han förmodligen inte kommer att överleva till dagen efter och familjen börjar då tala om att äta honom om han dör. Dagen efter blir de räddade. Brodern överlever tack vare detta och lever lyckligt i USA idag. Detta är ett skämt som många drar för Scotty. ”Hur mår din bror”, ”berätta om när du nästan åt din bror” osv.

Sen fortsatte han Daniel med att berätta om när Scotty satt i fängelse efter att ha mördat en man. Det var i en maffiauppgörelse som denna man skjuter ihjäl de två Scotty är i samma bil som. När det är dags för mannen att ha ihjäl Scotty skjuter han honom istället och på så vis överlevde han men fick fängelse. I fängelset såg han till att få in en massa cigaretter som han sedan använde för att skydda sig. Han hade skydd från de svarta, från de vita, ja praktiskt taget så lyckades han under fängelsetiden skaffa sig så mycket skydd att han hela tiden klarade sig undan.

Minns inte allt han berättade men minns att han avslutade med att jämföra dagens ungdomar som sitter och spelar på nätet med Scotty och hans bakgrund. Då är det rätt lätt att förstå hur lite respekt de ändå får när de kommer ut i den ”stora” pokervärlden.

Ha ha ha ha. Igår kväll kom Daniel bort till mig och skulle berätta om sin intervju med Siktilt. Det gick inte för han skrattade så mycket att tårarna rann. Istället visade han mig denna video.

Ja drinkarna kostar en halv förmögenhet men åtminstone snålar de inte med spriten…

Fortfarande elva till som ska ut innan vi är klara för idag…kan ta hur lång tid som helst. Speciellt som average är 660k på 6-12k blinds. För mycket marker. Bra struktur men trist för oss 😉

Nästan två timmar har gått och vi är fortfarande på bubblan. Detta är vansinnigt tråkigt om jag ska vara ärlig. Vad ska man skriva i bloggen? Vi får ju inte komma in och kolla vad som händer.

Utanför spellokalen nyss. Underbar utsikt och underbart väder.

Min favvo Eli Elezra är ute. Vet inte om jag berättade det men jag är ju en stor fan av Eli sedan jag började kolla på High Stakes. Han är helt underbar att kolla på, mycket humor och helt galen. På välkomstfesten så sa jag till Negreanu att jag tyckte han skulle få med sig Eli till EPT någon gång. Han svarade att Eli var där. Jag trodde att han skämtade men dagen efter när jag kom in i spellokalen så satt han där. Han är nästan lika underhållande live som han är framför kameran. Idag kom Esfandiari fram till honom och beklagade sig över att folk försöker läxa upp honom då svarade Eli lättsamt ”EPT är som att spela ett homegame”.

Min kamera verkar börja må dåligt. Jag vet inte riktigt vad det är men den lever sitt egna lilla liv och dessutom har den börjat döpa bilderna till en massa konstiga namn. Jag får bita mig i läppen tills jag är hemma och kan lämna in den på service.

Ikväll funderar jag på att hitta på något skoj om vi inte blir klara alltför sent. Vi är ju trots allt i Monte Carlo. Inte fan kan jag spendera tiden i endast spellokalen och på hotellrummet.

Williams lillebror Jens och Cheesecake.

Helt sjukt. Etta, tvåa, trea och fyra här i Monte Carlo är norrmänn. Helt galet.

Min nacke höll på att ta död på mig i början av dagen. Arbetsställningen vi har är väl inte den bästa för en med whiplash (sitter för långt ner) men det var inte det värsta för jag är rätt van numera. Däremot så satt vi precis där all kalluft blåste ut i lokalen vilket till slut fick alla muskler i min nacke och rygg att krampa som aldrig förr och till slut höll jag på att svimma. Har fått lite blåa piller av min kollega Jeanie och nu går jag runt lite småhög och värken är nästan borta. För att undvika att jag får tillbaka det så har Chris varit här och tejpat upp stora papperskartonger på pelaren vi sitter vid. Tack söta!!!

Bland det värsta jag vet är att inte få cred när folk använder mina bilder. Jag fick cred i gårdagens sportbladet men till Ivarsson och inte Olofsson. Tråkigt och frustrerande men lär väl knappast få upprättelse.

En av de bästa bilderna jag tog igår var faktiskt på Gus Hansen…