Här har det rått allmänt flyttkaos sedan i söndags. Nu är jag på plats i nya lägenheten även om hälften av alla kartonger fortfarande står ouppackade och det finns verkligen ingen ork att ta tag i det innan Monte Carlo imorgon bitti.

Längtar ner till Monte och solen. Hemma snöar det och regnar. Riktigt kallt och ruskigt. Hann dessutom åka på en förkylning mitt i allt men verkar vara på bättringsvägen.

Intressant diskussion om William några inlägg längre ner. Jag står fast vid att jag tycker han spelar enormt bra turneringspoker och inte bara matematiskt korrekt. Han tar hänsyn till så många fler faktorer än de flesta andra och har en förmåga att verkligen sätta press på sina motståndare men att bara risskera minimalt av sin stack.

Apropå Wille. Han och de andra är i Cardiff för att spela Nations Cup. Lille Wille kom självklart några dagar försent eftersom planering och inbokade flyg inte tillhör hans starkaste sida. Sverige ligger trea för tillfället. Holland tvåa, England leder och inte helt förvånande ligger USA sist.

Nej tillbaka till mammalivet. Pannkakor på middagsmenyn då min vän och hennes två barn kommer över för att äta middag.

Efter en hejdundrande avslutning på San Remo är jag tillbaka hemma igen. Inte många dagar då jag åker ner till Monte Carlo på torsdag.

Efter finalbordet igår gick vi till vår favoritrestaurang Alex 76 (låter som ett nick på nätet) där de som ägde stället följt William hela tiden. De nämnde även att de sett mig på tv skrikandes *skratt*. Efter en trerättersmiddag, en massa vin och skratt hade stället redan stängt men höll öppet två timmar extra för vår skull (vi kom dessutom innan de öppnat). Vi var i vår bästa partyform så vi drog till stadens enda nattklubb (tror vi) där en massa kollegor och pokerspelare var. Stannade inte länge. Lika bra det eftersom vi skulle upp tidigt imorse för att åka hem.

Träffade några av dem jag lämnade på krogen inatt på flygplatsen i Nice, de var fortfarande fulla så jag är glad över beslutet att åka hem i vettig tid. Hamnade på samma plan som Hasse, Andreas Larsson och hans vän som numera går under namnet ”spyan” (tydligen inte världens bästa resa mellan SR och Nice om ni frågar chauffören).

Nähe, dags att sova. Klockan åtta kommer flyttfirman för att ta hela mitt bohag till ny adress. Stressig vecka innan det är dags för EPT-finalen. Längtar verkligen dit. Älskar MC och hotellet vi ska bo på. I år funderar jag på att faktiskt använda poolen vilket jag aldrig gjort innan.

Vilken känsla. Nästan bättre än mitt WSOP-paket. Skrek högre än italienarna när Wille dubblade med KJ mot AQ med nio spelare kvar. Allt finns dessvärre på videon eftersom kameramännen var jättesnabba med att filma vår lilla Wille-fan club på läktaren. Mina bloggande vänner i pressrummet hade roligt åt det i timmar.

Även om han ligger sjua inför imorgon har jag en känsla att han kommer att ta hem hela skiten. I EPT:s historia har någon som lett när ett finalbord startat aldrig vunnit. Självklart bra för pokern i Italien om Dario vinner och jag ser gärna en heads-up mellan han och Wille men jag vill så gärna se W ta hem detta.

Sjukt slitigt att springa runt på dessa golv. Inte som andra kasinon där det är heltäckningsmatta utan stenhårt vilket rygg och fötter numera protesterar hejvilt åt. Bara en dag kvar dock. Vill helst sitta på läktaren men måste ju blogga också. Har belönat mig själv med relax vid poolen varje dag innan spelet vilket har varit en bra uppladdning.

John Duthie är för skön, varför ta badkläder till poolen liksom. Till och med skorna fick vara på. ”Kan jag få en capuccino tack”.

Hasse Eskilsson och Pelle Högbom får inte nog av pokern på kasinot utan satte sig vid poolen för att lira lite mer.

William tillsammans med den första bazilianaren någonsin att casha i en EPT: Filipe Ramos.

Ni måste även kolla in denna störtsköna video:

Heja, heja, heja Wille idag!!!!!!!!!! Grym är han! Pls, pls, pls, låt pokergudarna vara snälla mot honom idag och låt honom ta sig till finalbordet.

Återigen spelades det sedelpoker om notan. Denna gång var det dock jag som fick äran att betala för den 11 manna stora sällskapet. Det var ganska skönt att för en gångs skull FÅ betala men inte då. Det slutade med att grabbarna ändå tvingat på mig pengar för halva notan (2k var den på, i normala fall är den på 25 eller värre). William utbrast ”det är det jag säger. Tjejerna ska inte vara med man ,år bara dåligt om de förlorar och vill betala ändå”. Haha!

Nu hejar vi in Wille. Grymt stark är han! Heja, heja!

100 euro rikare! Vann tävlingen igår. Hade ju siffran 114, det blev visst 112 och jag var den som var närmast.

RaiNKhaN blev anklagad för att vara en robot eftersom han spelade så många S&Gs samtidigt för ett tag sedan. Bara för att visa att han faktiskt klarade av det så la han upp följande video på nätet. Se och häpnas…

Vi har ett litet sidebet på 10 euro hur många spelare deet är kvar när spelet är över idag. Så här ser det ut:

Thomas (turneringsledare): 109
Noelia (bloggare): 103
Lina (bloggare): 114
Rury (Siktilt): 104
Gerard (turneringsledare): 108
Neil (fotograf): 115
Stephen (bloggare): 119
Hassan (Siktilt): 97
Claus (Pokernyheterna): 89
Ditte (professionell railare): 101

Urk vilken dag. Känner mig mest seg och vilse i den stora spellokalen. Konstigt med tanke på att kvällen igår blev väldigt lugn. Kanske bakslag från välkomstfesten som kommer nu *skratt*.

Har fått lite ny energi dock efter att ha ätit en rolig och underhållande middag med bland annt Noah Boeken, William Thorson, Peter Jeppsen och hans underbara flickvän Frida. Massa skratt och galenskap som alltid. När notan skulle betalas var det självklart sedelpoker för att avgöra. Ett nummer mellan 50 och 100 och kille nummer två sätter numret 78. Det är också en skill 😉

Kara Scott hade ett vad med en av kameramännen i Warszawa. Om hon inte cashade där så skulle hon få jobba en hel dag i en kanindräkt här i San Remo. Sagt och gjort.