Jag minns det som igår. Jag hade jobbat för Poker Magazine sedan våren och det hade blivit höst i Stockholm när Daniel (redaktören) frågade mig om jag kunde tänka mig att åka till Tallinn för att följa inspelningen från Pokermiljonen och om jag kände någon fotograf som kunde tänka sig att följa med. Jag ringde min kompis Christel och frågade henne och hon var med på noterna direkt. Några dagar senare var det dags. Vi satte oss i en taxi och åkte ut till Arlanda. Väl vid incheckningen säger killen där att jag inte får resa på mitt pass. Det var nämligen tejpat för att hålla ihop. ”Men vad gör jag då?”, frågade jag och kollade på klockan (en timme kvar tills flyget skulle gå). ”Du får göra ett nytt hos polisen”, blev hans svar och han pekade mig i riktningen mot utgången. Jag sprang mot närmsta fotoautomat för att ta en bild men var så stressad i buren att det första kortet blev när jag kammar bak håret bakom örat för att få till en bra bild. Dessutom med visakortet i handen. Jag hade kunnat ge vad som helst för att få den bilden nu men denna fotoautomat var smart. Man fick fortsätta fota tills man fick en bild man var nöjd med som sedan printades. Väl med en godkänd bild i handen kastade jag mig i en taxi och åkte bort till polisstationen på Arlanda. Sprang in där och fram till desken för att få hjälp. Det tog en bra stund innan hon äntligen kom med mitt rosa lilla pass och den snälla taxichauffören hade väntat utanför på mig. Tillbaka i avgångshallen sprang jag bort till killen igen som förmodligen hade gett upp att jag skulle hinna med men han gjorde klart min incheckning och sa  ”gaten stänger om fem minuter så nu får du springa!” 

Jag sprang som om jag aldrig gjort något annat och kom till gaten en minut innan den ständge. Christel som förmodligen hade gett upp för länge sen sken upp som en sol när jag kom och vi gick på planet. Väl i luften så insåg jag att det inte bara var vi som skulle dit för pokern. Det var massor med pokerspelare och en massa kändisar. Väl framme i Tallinn stod några representanter från Unibet där och tog emot oss och hälsade oss välkomna. De hade ordnat med bussar som tog oss direkt till inspelningsplatsen som var ett gammalt nerstängt kasino. Jag kan fortfarande känna doften när man klev ner för trapporna och in på något som knappast såg ut som ett kasino utan som mer påminde om en tråkig form av Lustiga Huset. 

Väl där så var tv-spelningen redan i full gång. Det fanns ett greenroom där en massa folk trängdes för att se vad som försiggick vid pokerbordet där kamerorna rullade för fullt. Jag och Christel slog oss ner direkt och vi är knappast kända för att inte vara pratglada utan lärde genast känna lite folk. 

Så snart det var paus tog vi oss upp från det varma kasinot och ut på gatan för att svalka oss lite. Där stod tre killar som jag aldrig hade träffat förut men som idag blivit goda vänner. Dels var det de två programledarna Jocke Geigert och Dan Glimne och tillsammans med dom stod en lång och skranglig sak med glasögon vid namn Per Sjögren. Lite senare skulle jag få veta att han var producent. Jag måste säga att jag var lite fascinerad här. Det var inte varje dag jag hade stått och snackat med livs levande kändisar som om det vore vardagsmat. 

Samma kväll hade vi blivit inbjudna till en liten gathering uppe på ett av hotellen i dess skybar. Jag och Christel drog hem till vårt hotell för att byta om och sen upp till det andra hotellet för att mingla lite. Som sagt så var vi knappast de tjejer som stod och väntade på att folk skulle börja prata med oss och vi hann nog lära känna de flesta på denna lilla fest. Kvalare, pokerproffs och kändisar. Alla dessa hade dessutom fått bjuda med sig en kompis så det var en riktigt bra uppslutning i baren. I mitten stod ”Bönan” (Christian Bönnelycke) som hälsade alla välkomna och berättade hur allt skulle gå till. 

Proceduren var enkel. Det kom nya personer varje dag och samtidigt så åkte ett gäng som redan spelat in hem. Alla stannade bara i ett par dygn förutom om de gick vidare då fick de stanna eller åka hem och komma tillbaka igen. På en vecka hade vi typ hunnit träffa hela pokereliten och även kändiseliten. Framförallt pokerspelarna skulle bli ett gäng som jag har bra kontakt med än idag de flesta av dom. Detta är nästan hela kärnan av de som spelade när pokern nådde Sverige och det blev riktigt stort. 

Jag har en himla massa bilder från våra resor till Tallinn men tyvärr sitter jag på en dator helt utan cd-läsare men jag ska försöka åtgärda detta under helgen så jag kan lägga upp lite roliga bilder. Bland annat kan jag lova er lite galna bilder där Ken Lennaard, Tessan Merkel och två turkiska affärsmän (sovandes) är inblandade. Jag tänker inte avslöja mer än så men tro mig. De vill ni inte missa 😉 

Crippo, Westerlund, Janne Schaffer och Alexandra Sassi. Kan det bli en mer legendarisk uppställning?? 

Minns ni Karl Martindal? Jag kommer så väl ihåg honom och hans roliga killkompis som vi umgicks lite med. Hur goa killar som helst. Bollen, Eichhardt, Mazak (Mats Rahmn) och vad heter han tv-snubben? Vem av de tre proffsen var kvalare? Har för mig det var Boll. Kommer även ihåg att det var just denna dag som de spelade in hans avsnitt som Mats fick sitt konto på PartyPoker hackat och länsat. 

Daniel Larsson (hans fru som jag skrev Plaza-reportaget med), fina Cicci Nordenstam, Malin Svedberg (gift med Hasse Eskilsson), CC-profilen Nazila och en av de roligaste snubbar jag träffat; Kjell Eriksson.

Legendariska bilder! Dessa kommer från TV4. 

Sedan jag började jobba i pokervärlden för sju år sedan har min mamma frågat ”vad ska du göra sen då?”. Ungefär som att hon inte tycker att det är ett riktigt jobb. Jag tror väl i och för sig att hon insett under årens lopp att det faktiskt är en mångmiljardindustri men inte ens när jag blev ”årets pokerskribent” på Svenska Pokerakademien så tror jag att min mamma blev så stolt som när hon köpte senaste numret av Plaza Interiör. ”Men det står ju ditt namn på artikeln” (ja vad trodde hon?). ”Men gud den här måste jag ju spara. Den är ju jättebra skriven.” 

Mamma är för go. Om hon bara visste hur mycket artiklar jag skrivit i mina år. Jag tror faktiskt inte hon läst en enda pokerartikel. Inte ens min första (Pokermiljonen 2005 i Poker Magazine). 

Jag måste dock säga att det är riktigt roligt att skriva om något annat än miljardsvenskar och turneringsklonkar 😉 Denna artikel hade jag deadline på när Mio var fyra dagar gammal. Ingen kan i alla fall inte beskylla mig för att inte ha simultankapacitet *s*. 

Fotografen är ingen mindre än Cici Möller som är gift med pokerspelaren Daniel (fd Larsson även känd som Fragell) och stylat har Emma Olai gjort 😉 

Thor Hansen är sjuk i cancer som jag berättade tidigare i veckan. Thor är, för den som inte haft nöjet att lära känna honom själv, en helt fantastisk person med det största hjärta man kan tänka sig. Han är dock pokerspelare och har varit så sedan 70-talet. Han har aldrig tänkt på sådana här saker som att ha en sjukförsäkring och tyvärr är det inte i USA som det är i Sverige. Där får du inte vård om du inte har en försäkring. Hårt men sant. Dagen efter sin operation så blev Thor utkastad från sjukhuset. 

Nu har Thor träffat en läkare som dels är pokerspelare men även gift med en annan känd sådan. Hon heter Lenna Martyak och i fredags fick han träffat henne helt gratis och hon vill hjälpa honom. Även om hon gör det gratis så är inte allt i hans behandling gratis. Helst skulle man ju se till att han skulle få komma hem till Norge och få behandling där men det är inte säkert att han kan. Hon har föreslagit lite olika metoder för att få honom på bättringsvägen. Något som Thor är mycket positivt inställt till också. 

Det som behövs nu är pengar för att hjälpa honom. Frode Fagerli och Andreas Hoivold har dragit igång en insamling för att hjälpa Thor. Något jag kommer att göra och jag ber er mina vänner att göra detsamma. Avvara en liten slant från ert PokerStars-konto eller sätt in en slant på det norska konto som finns nedan. 

PokerStars: Transfer to: Fropsy
PayPal: E-mail: frode@fagerli.info
Norwegian account: 1202.05.23229

Den som vill kan även beställa boken om Thor som heter ”Usensurert”. alla pengar från denna försäljning går oavkortat till Thor. Boken kan beställas på http://www.vindaci.no/ 

Jag brukar inte göra så här men Thor betyder för mycket för mig för att jag inte skulle ta till alla medel som tänkas kan 😉 

Andreas inlägg på Donkr kan ni hitta HÄR! 

Helt off topic men seriöst så måste jag dela med mig av dessa tips till er läsare. 

Först och främst lyckades jag, efter typ åtta säsonger, hitta den mest briljanta serien av dom alla. House. Han är fullkomligt lysande. Jag älskar torra och bittra människor. Det är något visst med dom. House är underbar. Han påminner mig om JanneC på Krukan. Ibland kan dock JanneC le. Det har jag hittills inte sett House göra. 

Sen har vi Revenge. Ni som inte sett den så är det ett måste. Ligger 13 avsnitt ute på nätet. Ingen aning om när det 14:e kommer ut men serien är fullkomligt lysande och vartenda avsnitt är så där härligt nervkittlande och fullt av drama. Det handlar om en tjej som ska ge igen för sin fars död. Hon gör det på de mest häpnadsväckande sätt. Läs mer på tv3.se. 

Apropå JanneC så gav jag honom en liten pokerskola häromdagen… (en korkad fråga får ett korkat fast ganska roligt svar). 

Janne, det går till så här: Du får två hålkort och ett antal marker. Först sker en satsningsrunda och du bör gå med i princip med alla kort för vad som helst kan ju komma på floppen. Sen kommer en flopp (en flopp? varför inte kalla den flipp istället) som består av tre kort. Tillsammans med dina två ska du skapa en femkorts pokerhand. Nu sker en ny bettingrunda. Det är nu du måste intala dig själv att ”den kan ju komma” när du sitter där med 73 i klöver på A-Q-6. Nu satsar du på utav inihelvete och hoppas på att alla lägger sig. Förmodligen kommer du dock att få med dig minst två på turn. Turn 2 ger dig ett färgdrag och nu ska du göra något som kallas för att semibluffa. Då satsar du som om du hade ass-ass på handen och ser riktigt självsäker ut. Förmodligen kommer minst en motståndare att säga ”syn” och du får helt enkelt förlita dig på att färgen sitter på river. Det sista kortet kommer och detta kallas för riverkortet (fråga mig inte varför. Turn köper jag men river känns lite bögigt…). Det kom ingen färg utan ett till ess. Det är nu du inser att du är rökt. Din motståndare kommer att syna dig med allt men du chansar ändå och säger ”all-in”. Kanske kan denne lägga sig men snabbare än du hunnit säga ”in” så har motståndaren sagt ”syn” och du är ute ur turneringen. Det var i korta drag hur Texas hold’em går till… Det finns ju roligare saker att lägga en lax på en måndag. Eller?

Jag kan meddela att denne Janne inte dök upp och skyller på att han ”sov” hela kvällen (sen la han upp denna bild på FB…kan det ha varit så att han slog så hårt på tangentbordet när han skulle svara att han bröt ett finger eller två?) 

Thor Hansen har fått cancer. Obotlig säger läkarna. Min fina bonuspappa på touren. Jag blir så ledsen. Livet är så orättvist! Om det är någon som dock kommer att trotsa allt vad en läkare säger till honom när det kommer till tid så är det Thor. Han är en sann fighter! 

Ett sånt här besked får en dock att tänka lite extra mycket på hur skört livet är. Hur obetydelselösa floppar är och hur alla pengar i världen inte kan hjälpa ibland. Dessutom fick det mig att tänka på hur mycket Thor betyder för mig och hur mycket han betytt för mig under alla år. Utan honom undrar jag ibland om jag hade lyckats så pass bra som jag gjort. Han har varit som min bonuspappa på touren. Han har gett mig råd och tips på vägen. När snubbar har stött på mig som han vet inte alltid har ”rent mjöl i påsen” har han gett dom en svart blick vilket har gjort att personen i fråga pipit iväg fortare än blixten. När jag haft hjärtesorg har han gett mig råd. När jag ska göra intervjuer med stora stjärnor har han gett mig insidertips som varit extremt värdefulla för intervjun och fått objektet att tappa hakan. ”Hur kan den lilla blonda tjejen ha sån koll på dessa saker?”

Han kallas för Norges gudfader. Skandinaviens gudfader. Han var den första att dra till Vegas och försörja sig på poker. För mig är han dock så mycket mer. Han är en av de viktigaste personer jag haft i mitt liv under de senaste sju åren. 

Lyssnade på den ”norska” intervjun med Daniel under NM. Daniel berättade den episka historien om när Thor blev intervjuad inför en stor tv-sänd pokerturnering. ”Om du vinner vad ska du göra med pengarna?”, frågar den entusiastiska reportern. ”Jag ska väl betala av lite skulder”, svarade Thor. ”Resten då?”, frågade reportern. ”De får vänta”, svarade Thor. Ha ha ha! 

Thor är en ”survivor”. Han är mer eller mindre alltid gul. Det han vinner på poker lägger han på sportsbetting. Trots det så är han den mest älskade pokerspelaren jag vet. Vem kan vara skyldig människor över en miljon dollar och ändå ha så mycket vänner? Jo för han är Thor. Han har ett varmt hjärta och det kommer man långt på även i pokervärlden. Det är något jag själv tagit med mig. Visst kan man bli bränd men med ett gott hjärta kommer man långt. Jag minns alla historier om när Thor tog hand om Stu Ungar på slutet. Hur Stu kom till LA och Thor såg till att fixa boende till honom på ett hotell där han hade kontakter och hur de spelade på Commerce. Stu var så sjuk att han vissa dagar knappt kunde gå över övergångsstället till kasinot från hotellet. 

Idag går alla mina styrketankar till denna underbara fina man och så ser jag fram emot i sommar då jag får träffa honom igen! 

Scandinavian Poker Awards 2008 då Thor tilldelades ”Life achievement award”

Jag, Thor och Arild Helland (ännu en galen skön norrbagge) i Prag 2007

Vegas 2008

Två av de bästa som finns: Tessan och Thor shakear loss på Scandinavian Poker Awards för några år sen 😉 

Vegas 2010

Nattklubben XS Las Vegas 2010

Är sedan snart ett halvår helt beroende av Wordfeud. Spelar mot en massa vänner/pokervänner. Det är ganska mycket som att spela Texas hold’em. Får man inga bra kort i rätt lägen är man körd. Samma sak gäller att få rätt bokstäver. Vad gör man med bara vokaler och motståndaren har lagt upp för både TW och DW? Om du inte kan lägga så går ju turen över till motståndaren. TILT! Det går inte att bluffa! Skillnaden mot dåliga kort i ett pokerparti och aningen mer frustrerande. 

Det man dock kan göra i WF som inte är lika lätt att göra i poker är att förstöra för sin motståndare. Om du inte kan lägga ett välbetalt ord kan du i alla fall försöka göra så att motståndaren inte kan. Lite plåster på såren. 

Igår hade jag en motståndare som blev fullkomligt galen på mig för att han tyckte jag gjorde det i måndagslaxen. Förstörde för honom. En shortstack gick all-in. Han synade varpå jag med pocketnior på knappen slog om för att ställa honom all-in. Han funderade länge men valde till sist att vika sin AT. Han blev inte glad när jag visade min hand och frågade hur jag kunde spela på det sättet (tre bord kvar i turneringen). Jag var uppe mot åttor och slog ut killen. Hade jag bjudit in den andra att se floppen hade han träffat sitt ess och jag hade förlorat. Så ja det går faktiskt att förstöra lite för sina motståndare i poker också om man bara spelar sina kort rätt 😉 Sa jag att motståndaren svamlade om Beckomberga i en timme efteråt? 

Ni som spelar TCOOP. Håller tummarna extremt hårt för er ska ni veta. Jag vill inget hellre än att Sverige ska slå Norge i denna ”landskamp” men just nu är det mörkt. De hade fyra finalbord igår varav en vinst. Sverige hade INGEN 🙁 Jobba ni som spelar! 

Jag och norgechefen för Stars har slagit vad med varandra om vilket land som lyckas bäst i årets TCOOP. Mest antal finalbord är det som räknas. Efter 17 event är det sjuuuuukt jämnt kan jag meddela. Even steven. Lika många. Mycket prestige i denna så jag hoppas innerligt att ni gör ert bästa i veckan som kommer 😉 

I övrigt så går dessa event så sinnessjukt snabbt. De flesta är över på tre timmar. Rätt skönt men mycket skrivande i bloggen. Om ni är nyfikna på alla resultat så kolla till Starsbloggen! 

Lee Davy la upp en skön bild på Facebook nyss: 

”Visited a toy museum in Prague today. All the famous faces were there including Popeye, MC Hammer, Darth Vadar, Batman and rather bizarrely former EPT London champion David Vamplew.”

Ja. Jo. Kanske har vi fått vår egen Frode trots allt? Eller i alla fall en som vill få fart på gänget lite. Vill inte berätta mer än så nu men kan säga att det kommer att hända saker framöver. Efter den 4 februari vet jag/vi mer och förhoppningsvis innebär detta datum vändpunkten för Pokersverige. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är så. 

Apropå Frode så har de en radioshow nu medan de kör NM online och jag lyckades fixa så att Daniel Negreanu var med för ett par dagar sen. Vi snackar rätt ofta så jag frågade på vinst och förlust men tänkte att han skulle ha noll lust då han precis landat i Australien och skulle spela Aussie Millions men den gode Daniel tyckte det lät jätteskoj och sa efteråt att han tyckte det var en rolig grej. Nu försöker jag få tag på Tom (durrrr) men inte det lättaste. Han sitter säkert fastklistrad vid cg-borden i Aussie och när han inte gör det är han förmodligen ute på både det ena och det andra så lär inte vara det lättaste men har lovat Frode att göra ett försök 😉 

Har precis fått ljudfilen med klippet från intervjun med Daniel och ska ta och lyssna. Så snart den ligger uppe på nätet lägger jag upp den här 😉 Tills dess tycker jag ni ska kolla in det HÄR. Proffsigt. Tänk om vi kunde ha ett mästerskap så här… 

Nog för att jag älskar när turneringssäsongen är igång men ibland så vore det skönt med mer än några dagars ”ledighet” mellan dem. Nu blir det nästan back-to-back-to-back mellan PCA, TCOOP och Deauville. Hur hinner spelarna med? Mina fingrar har nästan kramp av allt skrivande 😉 

Idag drar TCOOP igång. En turneringsserie som passar mig som handen i handsken. Småbarnsmamma med på tok för lite tid skulle aldrig ha tiden att sitta och spela en onlineturnering i mer än några timmar. Ska definitivt ge mig på ett försök i några av eventen. Att de dessutom är billiga i jämförelse med typ WCOOP gör det knappast sämre. 

Hoppas på revansch för Sverige från WCOOP som var så nära så många gånger att ta hem ett bracelet. Håller tummarna för storslam! 

Martin Finger verkar inte vara en kille som borde nyttja alkoholhaltiga drycker. När vi var i London missade han sin semifinal i heads-upturneringen eftersom han satt i häktet. Nu på Bahamas hade han lyckats igen. Han hade börjat bråka med Jonathan Duhamel på spelarfesten. Tydligen så var inte Jonathan heller oskyldig men Finger var den enda som blivit utkastad. Om man inte kan hantera alkohol bör man hålla sig ifrån den eller söka hjälp. Synd att inte Finger förstått det för han verkar vara en supergullig kille när han är nykter det lilla jag erfarit. 

Har man som pokerproffs ett ansvar liksom sportstjärnor och kändisar? Ja jag tycker det. Man kan festa för det tillhör spelet lite men att börja slåss och bete sig illa där går faktiskt gränsen. 

Jag har så otroligt svårt för människor som inte kan bete sig när de dricker så jag kanske är lite hård i min bedömning men jag tycker det är så extremt omoget och passar inte när man är så pass gammal som dessa herrar är.