”Vill du ha öronproppar till dina värktabletter?”, frågade sköterskan när hon kom in i förmiddags. Jag har legat på Sös sedan i förrigår natt av något outgrundlig anledning. Eller nja, outgrundlig och outgrundligt. Det var med största sannolikhet en sån där härlig sten som bestämt sig för att göra en liten sorti genom urinröret och det gör precis så ont som det låter. 

Jag hade sådan lyx till att börja med. Eget rum, världens gulligaste sköterskor som passade upp mig konstant och jag blev faktiskt förvånad över att maten till lunch igår faktiskt var god. Dock var detta bara något tillfälligt för när middagsmaten serverades så var den precis så där oätbar som den ska vara på sjukhus (du ska bli mätt men det ska inte vara gott för du ska inte vilja vara kvar). Samtidigt som jag igår låg och kämpade med mina krämpor låg jag och följde CC-Eva på Facebook. Hon låg ett par våningar under mig och födde ut en underbart söt liten pojk. Jag tyckte att jag var proffs på att liverapportera men den här tjejen gjorde det under sin förlossning! Sjukt imponerad!

I förmiddags blev jag av med mitt singelrum till förmån för en tjej med bebis. Jag som inte hade sovit mer än ett par timmar totalt under hela natten. Jag som hade planer på att försöka jobba lite från sjukhussängen varvat med att sova i mitt lulliga rus på de droger man stoppade i mig om vartannat. Det var inte en tyst minut inne i rummet från det att jag kom tills det att jag bönat läkaren om att få åka hem istället för att stanna kvar. Det var strax innan läkaren kom som min sköterska frågade om jag ville ha ett par öronproppar samtidigt som mina värkpiller *s*. Kan meddela att dessa inte hjälpte ett skvatt.

Så snart jag blev utskriven kom svägerskan Mariela för att hälsa på och vi passade på att gå ner och titta till det lilla underverket på BB. Eftersom jag inte riktigt är förmögen att gå ordentligt (och den långa vägen till huvudentrén) för tillfället så fick det bli improviserad present till den nya familjen. De fick helt enkelt ärva mina fina rosor och lite av innehållet i påskägget som sambon och sonen kom med igår (ja vi vet att det är en månad kvar tycker det var enormt gulligt ändå). Det är tanken som räknas? Eller? 😉

Nu blir det till att lägga det där med ”fredagsmyyyyys” åt sidan och försöka läsa ikapp allt jag missat från Saalbach och finalbordet av EPT:n. Satt igår och höll tummarna för vår svensk Hasse Erlandsson via mobilen men tyvärr åkte han på 13:e plats 🙁 Sjukt bra insats. Trist att det inte räckte hela vägen bara! 

Jens skrev ett intressant blogginlägg för några dagar sedan där han tog upp det här som vi kallar för ankdammen. 

Ankdammen är ett ord vi använder med förakt. Vi som är en del av ankdammen är vi som syns och hörs. Vi som bloggar eller håller till på forum. Ankdammen kommer på grund av den skit som folk kastar på varandra fram och tillbaka. Det jag tycker är tråkigt är det faktum att man väldigt lätt kastar sig med ordet ankdam när man vill nedvärdera någon eller något och då är det extremt trist att pokern får skit på sig för i över 80 procent* av fallen så har pajkastningarna och bråken INGENTING att göra med poker utan två människors förakt mot varandra. De hade nog haft samma förakt oavsett ”arbetsplats”. 

Själv har jag lärt mig att folk alltid kommer att störa sig på mig. Jag kommer inte att vara vän med alla men jag försöker göra mitt bästa för att inte trampa folk på tårna eller göra någon illa för det är inte riktigt min pryl att syssla med. Jag har lärt mig att inte ta åt mig av folks påhopp och låta de rinna av mig. Någon sa en gång till mig att det bara är positivt att folk har åsikter om en, bra eller dåliga, det bevisar att det du gör berör. 

Efter att ha kört bokplaneringen genom mina väldigt tålmodiga vänner (som får lyssna på alla mina idéer kring boken nu) så har jag bestämt mig för att ”go dirty”. Det kommer att bli den råa sanningen med en touch eller som min kompis Jenny sa i lördag: ”man vill läsa om dekadens och galenskaper, då kan till och med jag köpa en pokerbok”. 

*inga belägg för denna siffra men har gjort en uppskattning.

Inatt drömde jag om avancerade budgivningar, storslammar, kniviga hemgångar och snygga utspel och vändningar. Kanske berodde det på att jag satt och snackade om bridge med Ola Brandborn igår eller så har helt enkelt bridgesuget blivit på tok för stort att jag snart får se till att göra slag i saken och faktiskt pallra mig ner till BK S:t Erik och inte bara snacka om det. 

Ola som hoppade av Superbloggen har startat en blogg om inte bara poker utan även om bridge. Skön mix. Jag som inte är någon stor fan av att läsa just pokerbloggar själv (knäppt va?) har dock lagt denna till favoriter. 

Sen vaknade jag jättetidigt imorse och mindes min dröm så tydligt. Jag hade hoppat in som reserv i ett lag i lilleliten trots att jag är mycket ringrostig. Jag minns hur vi hade hamnat mitt i en slambudgivning redan första handen och hur jag sjabblat bort det för att jag inte maskat ut motståndarens dam trots att det var ofrånkomligt att hon hade den. 

Apropå Ola. Jag har väl berättat för er om när jag som 14-åring gjorde honom så upprörd i en bridgeturnering att han faktiskt lämnade? Jag har aldrig sett honom så arg varken före eller efter. Inte ens i en het monopoldiskussion har jag sett honom så röd i ansiktet som han var då. 

Satt precis och skrev om matchen mellan Isildur och Negreanu från igår. Kollade lite samtidigt som jag körde liverapporteringen från Krukan Online. Snacka om att han blev P-I-P-P-A-D. Jag tycker nästan lite synd om min vän Daniel som ofta får skit från höger och vänster där folk inte tycker han har i HSP att göra och att han inte alls är duktig som cashgamespelare men SÅ mycket suger han inte att han inte skulle kunna hålla i rullen i 2 500 händer mot Viktor. Det var bland den värsta ”bad run” jag sett. Han fick in det bra väldigt många gånger mot Viktors färgdrag och stegdrag som nästan alltid kom. Storyn jag skrev idag hittar du HÄR. 

Tänk om alla nyblivna författare, artister, låtskrivare och manusförfattare kunde få uppleva det jag gjort senaste veckan. Det varma mottagande jag fått från alla håll (ja förutom ett par syrliga kommentarer som jag väljer att bortse ifrån på inrådan från andra som vet bättre *s*) gör mig inte bara taggad till tusen utan även enormt smickrad. Tack! 

Det känns inte som att jag gör så mycket annat just nu än planerar dock. Varje stund jag får över går tankarna direkt till boken och hur den ska läggas upp. Vad jag ska ta med och vad jag ska välja bort, nya storys som kommer upp och andra som jag hittar på någon av datorerna när jag letar efter något annat (om ni bara visste hur mycket som ligger sparat överallt…). Planen är att ha en riktigt genomtänkt röd tråd oavsett vilken linje jag väljer på boken. Jag vill dessutom få med så mycket som möjligt men även göra den bred så att den inte bara attraherar oss i vår lilla bubbla utan även andra som kanske är nyfikna på pokervärlden.

Nu ska jag dock ta helg i ett par dagar och spendera tiden med sambo och vänner sen på måndag drar det igång på allvar 😉 Trevlig helg! 

Är det bara jag som med spänning väntar på HD:s utlåtande i frågan om poker är tur eller skicklighet? Från början fick jag höra att det skulle ta cirka tre veckor men igår berättade Dan att det kommer att ta ungefär sex veckor vilket innebär att jag måste ge mig till tåls några veckor till. 

Vad kommer domen att innebära för oss pokerspelare? Vad händer om det blir en ”friande” dom respektive ”fällande”? Ska även lotterilagen prövas? Nu har ju ”bara” dobblerilagen varit på tapeten. I mina öron, som inte läst en enda poäng juridik, så tycker jag att det inte borde vara någon skillnad på någon av dessa lagar om man kommer fram till att det är ett skicklighetsspel. Då borde bara lagarna skrivas om för att fungera i dagens samhälle. Om man tänker efter är det sjukt att det gjorts tidigare. Den är 80 (!!!!) år gammal. För 80 år sedan hade vi inte ens haft ett andra världskrig. För 80 år sedan kom man på att det fanns en planet som sedan uppkallades Pluto. För 80 år sedan fanns inte något som numera är en av de viktigaste ingredienserna i vårt samhälle idag nämligen tv:n. Ja ni förstår själva hur urbota dumt det är att vi i dagens samhälle ska rätta oss efter en lag som inte skrivits om på 80 år. 

Jag tror tyvärr att domen inte kommer att göra en enda människa klokare eller pokerspelare gladare. Det är nog så krasst som Dan säger att vi får hoppas på, om det blir ett positivt utslag, att någon orkar ställa sig och hålla en stor turnering öppet i Stockholm och sedan låta det prövas ordentligt. 

En sak slog mig igår och det är EU-domstolen. När kan man överklaga dit? Vi strider ju mot EU:s regler när vi har monopol. Är det inte på sin plats att börja processa mot högre instanser? Eller så gör vi som 95 procent av Sveriges pokerspelare och bara skiter i det och tar smällen när den kommer 😉 

Sitter med laptopen i knät som nästan alla andra vardagseftermiddagar. Surfar runt lite i hopp om att hitta något roligt att skriva eller ha åsikter om. Japp där hittade jag det. Ett inlägg som var skrivet till mig av någon som jag personligen älskar att läsa. Dybban önskade mig lycka till med boken. Jag läste igenom hans inlägg och konstaterade återigen att detta kan ha varit att ta sig vatten över huvudet för det kommer inte att bli lätt. Jag kommer att frusta och pusta både en, två och förmodligen tio gånger innan jag ens börjar se ett ljus i tunneln men som jag sa till Dan idag. Jag behöver en utmaning. Det jag gör idag gör jag i sömnen. Det utmanar mig inte alls. Äntligen har jag fått något att sätta tänderna i. 

Vid lunch idag träffade jag upp herr Glimne i egen hög person på ett fik mitt på drottninggatan. Inte nog med att han blev min inspirationskälla efter sin artikel i Poker Magazine. Nu fick han även agera bollplank. Det sprutades idéer och diskuterades om huruvida boken ska bli i romanform eller ej. Resultatet och vad vi kom fram till? Det får ni se när den kommer ut på hyllorna. En sak är dock säker och det är att den kommer att göra det om jag så ska behöva ta ett års permission från allt annat. Tack snälla Dan för alla tips och råd och inte minst en mycket trevlig fika! 

Dan har slagit på stort och köpt sig en sprillans ny smartphone, det var på tiden då den förra han hade var en telefon som han ägt sedan innan vi lärde känna varandra för cirka sex år sedan. 

Min glädje och ambition efter fikat med Dan och efter att ha läst Dybbans blogg försvann dock aningen efter att ha läst vissa personers kommentarer i nämnda blogg. Den ena (som ändå känt mig så pass länge för att ha en så felaktig uppfattning) framställer mig som en clueless bimbo som bara har storys från när jag och William festat ihop och lite korta turneringsreferat. Den andra tycker jag har hybris för att jag ärligt vill påstå att jag umgåtts mer i såväl internationella som svenska pokerkretsar än de flesta andra. Med tanke på att jag inte kallar det att umgås för att man sitter vid samma pokerbord eller på samma middag och diskuterar händer. Jag tror inte det är många som faktiskt lärt känna pokereliten på ett så pass privat plan som jag gjort. Kanske för att jag är totalt ointresserad av floppar, värdebetar och snygga läggningar. Jag imponeras inte över att folk vinner eller spelar bort miljoner. Sådana saker skriver jag om för att det är mitt jobb att göra det inget annat. När jag inte jobbar vill jag prata om allt annat än poker vilket är något de flesta jag känner i pokervärlden verkligen uppskattar. De flesta är nämligen precis lika ointresserade som mig att snacka poker över en god biff och en flaska rött tillsammans med lite goda vänner. 

Ni som har en massa åsikter om huruvida boken blir bra eller inte är välkomna att börja sågningen så snart den är klar. Tills dess kan ni väl bara hålla snattran och sluta vara så j-a svenska?! 

Om en pokerspelare som inte tillhör skaran av mina bästa vänner frågar mig om dom får låna pengar svarar jag alltid att jag inte har några själv för att slippa säga sanningen: ”nej jag vill inte låna ut till dig för jag vet inte där jag får tillbaka dem.” Läste precis att det spekuleras nu att Isildur1 skulle vara pank för att han svarat exakt samma sak till Ilari ”Ziigmund” Sahamies. Det får mig osökt att tänka på just vilken vit lögn jag brukar dra. Nu säger jag inte att det inte är så men jag har svårt att tänka mig att Viktor är helgul. Han ska ju spela Negreanu på söndag i SuperStar Showdown så nog bör det finnas ett hundratal månadslöner där i alla fall sen är det väl en definitionsfråga vad som är dåligt ställt på pokerkontot. Själv har jag väl knappt till en Sunday Million för tillfället 😉 

Just nu är det fullt sjå med packning, fixning och annat hemma i lägenheten. Japp! Det är dags att flytta igen. Var får vi se men större ska det bli innan vi tar kål på varandra alla tre. Imorgon eftermiddag tar jag dock paus på eftermiddagen för en fika med Dan. Det ska snackas bok, det ska bollas idéer och förhoppningsvis leder det till att jag har stenkoll på exakt hur jag ska lägga upp boken sen är det bara att fylla på med alla storys.

En av mina favoritpersoner på EPT-touren är italienaren Gianni Giaroni. Världens sötaste lilla farbror som alltid bjöd på ett leende när jag kom förbi (engelska var inget han kunde något nämnvärt bra) med kameran och som inte såg ut som en hejdundrandes pokerspelare men som alltid gick långt i turneringarna. Gianni dog idag bara 70 år gammal efter att hastigt ha insjuknat precis innan WPT Venedig. En sak är säker och det är att han kommer att saknas oss. Jag träffade honom senast när han satt på min sambos bord när vi var i San Remo för IPT:n där i december och som vanligt nickade han mot mig och gav mig ett leende när jag kom fram. 

Usch va ledsen jag blev nu. Vila i frid fina Gianni! 

Tack Pokerlistings! 

En dag som känts trist på alla möjliga tänkbara vis (alla mina tankar och värme går till de drabbade i Japan) fick ändå ett bra slut. Tänk att man kan bli så smickrad och glad (för att inte tala om motiverad att börja skriva NU) över att ha hamnat på en poker-innelista 🙂 

Kanske blir jag nerpetad från listan till nästa vecka dock då mina intentioner inte kommer att vara att smutskasta någon eller att trampa någon på tårna i denna bok. Klart det kommer att dyka upp storys men den som redan nu börjat bita på naglarna över det faktum att bli uthängd på något sätt kan andas ut. Not my cup of tea. Förtroenderpylen är väldigt viktig för mig och jag kan väl knappast uppfostra min son och säga att man ska behandla andra som man själv bli behandlad och göra raka motsatsen 😉

Bokprojektet är igång. På allvar. Jag är taggad till tårna och känner mig faktiskt riktigt motiverad att sätta mig och börja skriva nu. Att jag inte behöver stressa iväg på en EPT förrän om över en månad gör motivationen ännu högre. Det har ju oftast varit resorna som satt stopp för min produktivitet annars. Det är svårt att hitta flödet när man måste avbryta hela tiden. 

Det bästa med bokskrivningen är att jag kommer att få världens bästa handledning med boken. En mentor utav klass. Ingen mindre än Dan Glimne ska jag träffa på en fika i nästa vecka och då ska det sprutas idéer. Förutom att han skrivit Sveriges mest lästa pokerbok har han ju även skrivit en thriller som sålts till fem länder så jag tror faktiskt inte att det går att hitta en bättre handledare 😉 Åh jag är så taggad. Det här kommer att bli roligt. 

Veckan har mest ägnats åt en massa möten känns det som. Det har varit extremt mycket jobbmässigt men som tyvärr inte syns. Det ger mig alltid prestationsångest. Jag har träffat en kille som själv skriver en bok om spel och jag var ett av hans intervjuobjekt. När han berättade om de andra han hade eller skulle träffa så kände jag mig extremt smickrad då dessa är riktiga tungviktare. Sen blev jag kontaktad av en kille som ska starta någon global virtuell pokertidning. Vet inte riktigt vad han ville mig men ska försöka klämma in ett telefonsamtal i morgon och höra efter vad det egentligen var. Jag blir verkligen glad och smickrad när det kommer jobbförfrågningar från människor som inte är svenskar som hört talas om mig.