Jösses. Vilken dag. Jag får se om jag orkar liverapportera imorgon. Om inte så förstår ni varför. Detta har varit en omtumlande dag. Det enda som känns skönt är att kunna dela det med så många. Alla har sin version av skräcken. Alla har sin version av hur allt utspelade sig. 

På touren är vi en enda stor familj. Dealers, spelare, turneringsledare, bloggare, fotografer och alla andra. Vi har rest Europa runt i många år tillsammans och oavsett hur det ser ut när vi kommer hem så är våra liv här desamma. Familjen är en trygghet. Man känner sig hemma där vi är. Man lullar runt i spellokalen, mediarummet, på hotellet och runt om kring och man litar på alla i ens närhet trots att man kanske inte ens pratat förut. Så när något sånt här händer så rubbas hela ens tillvaro. Det som kändes tryggt och säkert är det inte längre. Det låter säkert inte så illa på nyheter eller i artiklar men känslan i kroppen är en helt annan. Till och med de mest hårdnackade pokerspelare här idag som försökte spela coola i början veknade. 

När turneringen var över kom de allra flesta till VOX som är baren på hotellet. Samtalsämnet oavsett vem man pratade med var detsamma men känslorna olika. Som tur var fanns ett par överförfriskade vänner till mig på plats (ska inte nämna namn) försökte sitt bästa med att liva upp stämningen. En spelade piano och en sjöng och gjorde andra galenskaper. Det var skönt. På något konstigt sätt så förde allt detta oss alla ännu närmare. Folk berättade för varandra hur mycket de tyckte om en den ena en den andra. Man bad varandra ta hand om sig osv. Det var fint att se. 

Säkerheten numera kommer att stärkas det är jag övertygad om. Detta hade kunnat hända vilken pokerturnering som helst. Nu hände den EPT. Jag är glad att ingen kom till skada mer än lite blåmärken eller psykiska trauman. Det hade kunnat varit hundra gånger värre. 

De som gjorde detta kommer att åka fast. Om de inte redan gjort det. Polisutredningen var makalös. Detta var inga professionella rånare som stod bakom. Detta var amatörer. Får se om de ringer mig imorgon. De ville att jag skulle kolla igenom bilder på han jag såg utan rånarluva men förutom att han hade ett ansikte som jag nästan är säker på att jag sett förut så kunde jag inte ge ett enda signalement typ. 

En av bloggarna sålde filmen med rånet till tysk tv. Uppe på youtube nu. 

Spelet är igång igen men det är inte jag. Jag befinner mig någon helt annanstans i tankarna och går mest omkring och huttrar. Med andra ord…min liverapportering är sämst ever just nu men jag antar att ni har överseende. 

Här är vakten som brottade ner en av rånarna (samma man som senare var den första av de som sprang emot mig och som då inte längre hade huva på sig). Dessvärre kom hans vänner tillbaka och lyckades frita honom (det var då vi hörde de värsta ljuden och jag sprang ut). Snacka om hjältemod från den säkerhetsvakten. Frågan är bara var alla de andra var?

Jag har nu pratat med polisen och försökt ge signalement men man kommer inte ihåg särskilt mycket. Mörkhårig och runt 25-30 år liksom…inte mycket att komma med. Ser på bilden att jag inte hade fel när jag tyckte att jag såg en pistol.

Eller det är i alla fall vad vi tror. Jag satt i mediarummet när jag hörde något liv ute i korridoren bort till spellokalen. Jag gick, nyfiken och dum som jag är, ut tillsammans med några andra bloggare i raks takt. Hinner inte gå många meter innan ett gäng killar kommer springande mot oss. Killen som springer längst fram har röd tröja och syns rätt väl och jag hinner uppfatta att han har något i handen som ser ut som ett gevär eller en lång pistol (precis sett en av filmerna och det var typ en machete). Jag blir livrädd och springer så fort jag bara kan och springer in på Starskontoret skrikandes. Jag smäller igen dörren bakom mig och låser den så fort jag kan och drar dit en massa stolar för att de inte ska komma in ifall de var bakom mig (helt ärligt så vet jag faktiskt inte för var så rädd). Väl där inne undrar mina kollegor vad som hänt och jag kan inte ens förklara för dom utan bara skakar. Vi slänger oss bort till fönstret där vi kollar ut och ser hur den rödklädde mannen springer ut från kasinot med några vakter bakom sig. Några minuter senare hör vi polissirener…

Just nu är det full kaos här. Spellokalen är avspärrad. Spelare och dealers är chockade. De inne i spellokalen bara slängde sig på golvet, marker flög och bord vältes. 

Filmen kommer väl ut snart där man ser hur hela rånet gick till. Jag tror mest folk blev skärrade då det lät som flera pistolskott men jag tror inte det fyrades iväg några utan att detta var borden som åkte ner i fighten som urbröt mellan vakter och rånare. 

Jösses alltså. Idag försökte jag berätta lite för några av mina vänner på touren om vad som försiggår på den svenska pokerscenen just nu. Hur folk hatar varandra och hur gärna de vill dra upp allt gammalt groll offentligt. Hur vuxna människor kastar skit på varandra som aldrig förr. För mig är det en stor gåta men jag ser också underhållningsvärdet i allt (även om jag hade föredragit att det inte försigkom). Det enda som skrämmer mig lite är hur långt folk är villiga att gå för lite payback. Det gick upp ett ljus för mig. Tänk att jag också varit där och harvat en gång i tiden. Tänk att jag kunde sänka mig så lågt. Fan va glad jag är att jag insåg mina egna fel och brister och valde att göra något åt dom. 

Sen ska jag inte sticka under stol med att diskussioner är bra. I vuxna diskussioner så reds missuppfattningar ut. Detta kan bara vara positivt. Jag är en av alla som just nu deltar i en flitig diskussion på herr Lennaards blogg. Jag är inte i diskussionen för att skapa intriger utan bara för min egen skull. Få min åsikt hörd utan att göra andra människor illa. Lyssna till vad andra har att säga och reda ut det. Dessvärre innehåller diskussionen både bra och dåliga saker. Vissa är bara inne för att kasta skit och så kommer det alltid att vara. Jag är glad att bland andra Micke Westerlund som jag känt i många år fått komma till tals och jag har lyssnat på det han har att säga och jag har även sagt mitt, utan att vara elak, bara fört fram en åsikt och ett iakttagande från min sida. Jag hoppas och tror att Westis respekterar mig för det. 

Jag är lite allergiskt mot när privata saker tas upp offentligt och det ska kastas pajer och skit till höger och vänster men det som Ken tagit upp här är ju faktiskt något som är offentligt och det är en helt annan femma. Ken ska också ha cred för att inte kommentarer censureras alls (jag gör det inte heller men måste godkänna då det annars hade kommit in på tok för många som strider mot AB:s regler…för den som undrar). Sen tycker jag det är trist att du Ken av alla, som vet hur ont det gör när folk kastar skit på en, ska svara med samma mynt tillbaka. Din blogg är läsvärd ändå. Du behöver inte ge igen för gammal ost för att folk ska komma och läsa. Listorna, Vegasberättelserna och annat är bra mycket roligare att läsa. 

Det hela började med en artikel som Åsa skrev där Micke W fick komma till tals angående fängelsedomen och sen började tumultet…

Jeeez vilka dagar det varit hittills. Det ska bli underbart skönt att kunna följa allt med hjälp av EPTLive imorgon utan tvekan. Blev lite arg i förra inlägget och fräste lite mer än vanligt. Onödigt men behövdes väl då antar jag 😉 Tog dock bort det för er som undrar. 

Klara vid 22 ikväll. Otroligt skönt då det då kunde få bli en ordentlig middag och lite chill med sina vänner här på plats vilket inte har hunnits med på riktigt sen turren drog igång. Sitter med lite bloggkollegor och 2xThorson+Alenius i baren på hotellet och snackar musik. Eller rättare sagt så får vi en lektion i musik från 70 och 80 talet av Olof jag och Alenius. 

Självklart skulle det spelas lite på hästar ikväll också 

Riktigt kul att Theo ligger tvåa. Han är en skön snubbe som jag vet kan göra det bra även imorgon. Heja heja! 

Nu är Snowfest bokat och klart. Fick klartecken idag så efter detta blir det hemmaplan i två veckor sen Österrike. Ska bli ett kul event. Ser verkligen fram emot att stå på ett par skidor *s*

Men va fan. Christer och William ute. Suck. Kallt. Heja Danmark och Norge nu då… Pallar inte två dagars jobb där man bara ska följa tyska donks 😉

Tre vääääldigt långa dagar sätter sina spår här i Berlin. Utan överdrift har jag jobbat från 11 på förmiddagen till tre på natten de första två dagarna. Idag blev det ett kort pass som slutade kvart i två. Detta firades med lite häng i pianobaren tillsammans med Wille, Alenius och en kompis till honom. Lite senare slöt även pappa och lillebror Thorson upp som båda är kvar i 2k-eventet som startade idag. 

Som alltid blev det diskussioner om allt mellan himmel och jord. Det var allt ifrån hur cheesecake tog ett vad på en Ladbrokeskryssning (låg i en pool vid osann sjögång i tio minuter) till hur Micke Thuritz mår till hur man egentligen bör spela en så här djupstackad turnering. Hur trevligt som helst precis som alltid. Jag gillar verkligen Alenius. Han är en kille med hjärtat på rätta stället (oj va klyschigt det där lät) och med en skön personlighet. Jag har känt honom jättelänge och vi började faktiskt snacka om när han hörde talas om mig för första gången. Han jobbade för något restaurangkasino för typ sex-sju år sen och började spela i deras backgammonlag. Han började då även kolla in SBGF:s (Svenska Backgammonförbundet) hemsida och kolla hur det gick i de andra divisionerna och hade sett hur en Lina Olofsson vann precis rakt ut i division två. Det var lite härligt att bli påmind om. Det var tider det. Jag älskade backgammon på den tiden och spelade osant mycket. Jag hade hoppat på ett lag som min dåvarande pojkvän Jonas spelade i. Jag var rätt blyg på den tiden och osäker på mig själv och min förmåga och vågade inte ens spela de sista avgörande matchen i division tre för jag var rädd att förlora och att vi skulle behöva kvala istället för att gå rätt upp i tvåan. Men så vann vi och jag spelade nästan alla matcher i division två i Stockholmsserien. Där vann jag 19 av 22 matcher (under en säsong mellan augusti till maj) vilket är ett rekord som ingen fram tills nu lyckats slå. I två av de tre matcher jag förlorade ledde jag dessutom med 13-0 eller liknande. 

Det var tider det. Annat är det nu när jag fått lägga mina två näst största passioner här i livet (bridge och backgammon) på hyllan eftersom det helt enkelt inte finns tid. 

Idag var en bra dag. William och Christer Johansson är vidare. Två som jag verkligen hoppades på dessutom. Då blir jobbet plötsligt lite roligare att utföra. Även om vi nu är nere på 124 spelare vilket är otroligt med tanke på hur många som startade idag (361 åkte ut idag) så kommer nog även morgondagen att bli ett marathon. Sova får helt enkelt bli på hemmaplan för även om jag är en duktig tjej och går och lägger mig så kommer jag ändå inte ner i varv förrän kring fyra och ska stå på benen igen klockan tio… Håller alla tummar för Christer imorgon. William känns inte en som att jag behöver vara orolig för. Han har fortfarande inte en EPT-cash utan finalbord så varför skulle Berlin bli annorlunda. Faaan va roligt det vore med båda på finalbord. Sen kan vi slänga in Rehen Pedersen också. Han är skön. Han blev reggad dag ett som korekort (körkort på danska) vilket har varit något jag flitigt spunnit vidare på 😉 

Jag skriver något på Howards arm (vilket jag alltid gör när jag tycker att han förtjänar det och han låter mig)

Howard ger igen för FÖRSTA gången 😉

Sköna ligan på VOX här i Berlin

…på att det var för nära mellan Köpenhamn och Berlin är att jag fortfarande tror att jag bor i rum 1209 och har skrivit det på alla kvitton jag signat idag. Det var först i hissen upp som det slog mig att det inte ens finns 12 våningar på hotellet och att jag bor på fjärde 😉 

Nu pressreleaser. Dock lite freestylevarning då turneringsledningen plötsligt inte skulle ta hjälp av Mad vilket innebär att det tar tre timmar istället för en som det brukar göra. Jag är fortfarande för sjuk för att inte försöka få så mycket sömn som möjligt efter ett 15 timmar långt arbetspass så tänker inte vänta…

Grattis till William som har 133k inför imorgon. Stabilt. Dessvärre gick det inte lika bra för lillebror som har exakt 130k mindre 🙁 

På Starsbloggens wrap kan ni läsa om hur jag är den kallaste railbirden i historien. I alla fall idag.