Åååååh va spännande det är i Deauville. Det är bara två till som ska ut innan det är finalbord och dessvärre är det tre av mina personliga favvosar som ligger i botten av tabellen. Alexia Portal, Peter Eastgate och ElkY. Det enda som är positivt är att minst en av dessa kommer att sitta på finalbordet. Hoppas självklart på alla tre men ffa Eastgate och jag hoppas han tar hem hela alltet! Sen ser det även ut som att ”Timex” kommer att ta ett till finalbord. Sjuk han är den där killen. Osant stabil faktiskt. Heja honom också. 

Chipcounts hittar ni HÄR. 

Tur man har internet i iphonen så jag kan uppdatera och ha mig trots att det vankas supergod söndagmiddag hos farmor och farfar *s*.

Stackars TJ Cloutier…han måste vara riktigt bust om han lägger ut sitt WSOP-armband på E-bay. Tycker det är att jämnställa med att typ pantsätta sin vigselring faktiskt. Är det bara jag som tycker att utropspriset är lite väl lågt? Är det verkligen han eller har han blivit utsatt för ett prank?

Annars är det rätt lugnt just nu men det är bara lugnet före stormen för snart är det februari och med allt vad det innebär. EPT Köpenhamn framförallt och all planering runt om kring. Ser verkligen fram emot detta event. Alltid lika roligt att rapportera ifrån och det verkar som att jag är långt ifrån ensam om att längta dit. Verkar bli ett lika poppis event även detta år. Har inte hört om det blir något Scandinavian Poker Awards detta år men varför bryta ett vinnande koncept?

Eller bygger gör jag väl inte förutom bygger nytt bo. Flyttlasset går om drygt en vecka och just nu är allt kaos. Papper som ska in till revisorn har jag lyckats slänga ner i någon flyttlåda så MA Productions (de som är med i Lyxfällan) får skälla lite på mig när de väl kommer dem till handa. Jag har fått det ärofyllda uppdraget att börja blogga på Bluff Magazine (på engelska…pirrigt) men det får vänta det också för hjärnan är TOM. Jag har inte läst en pokertidning, inte en pokersida på nätet och ingenting sen jag kom hem. Har inte funnits tid. Egentligen borde jag sätta mig och skriva en massa på Starsbloggen också men ger mig till tåls då hela helgen och nästa vecka då jag ska rapportera från Deauville. Jag har tur att slippa åka dit men rapportera hemifrån blir det och ganska många timmar.

Imorgon ska jag ut och kolla soffa med Tessan som är gullig och följer med som smakråd trots allt kaos de har med melodifestivalen just nu. Får verkligen hoppas jag hittar någon för har inte tid med två repor på stan och soffa behöver jag på nya stället.

Tillbaka till flyttkaoset…tack för att ni har tålamod med en mycket virrig Lina 😉

Jag har känt Daniel Negreanu i ganska många år nu och jag vet faktiskt ingen som uppträder mer korrekt vid ett pokerbord än vad han gör. Han är en av pokerns riktiga good guys och det känns trist att läsa om hur folk försöker förstöra det ryktet genom en hand som från början till slut var ett missförstånd.

Jag känner inte Mike Ward mer än att han varit turneringsledare på PCA:n varje år jag varit där. Mike och hans stab är även de väldigt reko och jag såg dem ta många bra beslut under veckorna på Bahamas. Jag tycker inte att beslutet de tog i handen med Daniel var fel. Vad tycker ni?

Kort sammanfattning av vad som hände:

Det var på river som Daniel och en spelare till var heads-up. Daniel hade träffat stege och slog om sin motståndares bet. Motståndaren trodde det var en syn och vände på handen. Så fort han blev varse om att det var omslaget så ville han slå om men eftersom han visat sin hand så fick han bara syna. Inga konstigheter. Det sjukaste av allt är att oavsett om Daniel såg fel eller inte så var han slagen. Han var slagen av både handen hans moståndare visade och den han faktiskt hade. Båda gav honom nämligen kåk så det spelade ingen som helst roll. Folk vill hävda att han bad om ruling här för att få se vad motståndaren hade och att det var angleshoot på grund av att han hade sett fel på motståndarens hand.

Jag tycker mest att det är en storm i ett vattenglas faktiskt…

Bahamas var toppen på så många sätt. Nya bekantskaper, nya vinnare, nya erfarenheter och en massa skoj men självklart var det ett tungt event. Inte för att turneringarna i sig var jobbiga på något sätt men precis som under WSOP så blir det ett maraton som inte går att jämföra med något annat. Har man aldrig rapporterat från en turnering är det svårt att förklara men det bara går för runt. Man kommer aldrig ner i varv. Det är som att jämföra med en väldigt lång löprunda. Man springer på ganska snabbt i början med tron om att detta kommer att gå ganska snabbt. I mitten så saktar man ner, man får håll och kan nästan bara gå i rask takt för att orka fortsätta. Sen kommer slutspurten och då tar man i som aldrig förr. Man springer som man aldrig sprungit förr och när man väl kommer i mål så tar det flera timmar innan man kan pusta ut och pulsen kommer ner på det normala igen. Låter säkert konstigt att jämföra det men det är ungefär så det känns 😉 

Nu är jag hemma och myser med sonen. Igår var vi över hos min kompis Tessan. Det är lustigt när jag tänker på det för jag tror att vi gjort samma sak varje år i fem år nu. Jag kommer hem, hämtar sonen och drar direkt dit för att fira hans födelsedag. Det är en mysig tradition. 

Egentligen hade jag bara velat somna i soffan ikväll men istället ska det knåpas artikel till First Poker. Känner mig motiverad att skriva men är rätt trött. Tror dock att det lossnar så snart jag kommer igång. Brukar ta ungefär fem timmar i normala fall men nu ska bilder till och den ska vara längre än normalt så bäst att sätta fart för lär ändå inte vara klar förrän vid fyra i natt eller nåt 😉

Apropå FP så har ni väl läst mina smällkarameller där? Om inte så rekommenderar jag er att genast springa till affären och köpa ett nummer. Fullspäckat av en massa bra artiklar…som vanligt! 

Fantastisk dag på många sätt. Får berätta mer om den när jag kommer hem men kan säga att både poolen, Nobu och nattklubb har besökts och det var en fantastisk avslutning på PCA:n. 

Äntligen ska jag få åka hem. Jag har inte på något sätt inte haft det toppen här på Bahamas men det har varit på tok för långt, på tok för tungt och på tok för lite sömn. Nu är jag redo att lämna paradiset och komma hem till vardagen igen. Det är just vardagen som får mig att uppskatta resorna och vice versa. Jag tänkte på det idag senast. Jag hade då aldrig uppskattat och pallat mitt jobb om jag inte hade haft ett vanligt mysigt och fantastiskt liv att längta hem till. 

Nu ska jag hem till mitt älskade lilla spöke där hemma. Det ska bli fantastiskt mysigt att bara få rå om honom och leva mammalivet fram tills Köpenhamn i februari. Jag har sån tur att jag inte behöver åka till Deauville som mina kollegor om typ fem dagar. Istället ska jag packa flyttkartonger och flytta mot Hammarby Sjöstad =)

Vi hörs från minusgraderna. Ska bli underbart även om det diffar typ 40 grader. 

Bahamas tillhör några av mina absoluta personliga favoritturneringar. Inte på grund av destinationen utan på grund av startfältet. Det var lika bra i år som tidigare år och med allt som var runt om kring så var det ett toppenevent men man kan inte vara på topp jämnt och efter många långa dagar gick musten ur mig dagen innan finalbordet av maineventet. Jag hade ingen glöd kvar. Inte lust att skriva och då blir det inte alls så bra som jag vet att jag kan prestera. 

Igår frågade jag cheferna om jag inte kunde täcka World Cup of Poker istället för highrollern eftersom det inte var några skandisar kvar i HR medan både Finland och Norge var med i  WCOP. Sagt och gjort och även om varken Finland eller Norge vann så var detta ett helt fantastiskt event att följa. Roligt, inspirerande och en massa glada människor. Det var precis vad jag behövde faktiskt 🙂 

Grattis till Taipei som vann. Jätteglad att det blev just dom för de var så supersöta där de stod och hoppade varje gång de vann minsta pott och lagsammanhållningen de hade var fenomenal. Jag har aldrig sett en skara så glada vinnare i mitt liv! 

Efter turneringen frågade jag vad man egentligen kallar folk från Chinese Taipei på engelska (och tänkte att jag skulle kunna finurla ut vad man säger på svenska). Jag fick svaret: ”Brad calls them chineese typos” (typos=felstavningar). Jag skrattade så mycket att vattnet sprutade rakt ur munnen och tårarna sprutade. 

Nu ska jag äta roomservice och kolla på Brüno 🙂

Jag fick precis höra att tsunamivågen här igår kväll hade varit 12 centimeter hög. De hade dock bett folk att gå för att vara på den säkra sidan. Känns betryggande. 

Sitter vid tv-bordet just nu och följer World Cup of Poker…heja Norge. Lite heja till Finland också. 

Ni glömmer väl inte att ni kan chatta med William halv tio ikväll här på Aftonbladet?