Var hemma hos estradören Peter Siepen förra veckan. Din favoritblogg Posörer & estradörer var nämligen högst nyfiken på hur Siepen behäller sin imponerande fysik. Temat var alltså superkropp. Och ett superdupersuperkroppsspecial skulle produceras.

Jag har träffat på Peter lite då och då genom årens lopp. En gång, tror det var runt 2002 hakade jag och min compadre Jugge på på honom till Västerås på en spelning. Peters huvudinkomst har alltid varit som showande dj. Endast klädd i kalsonger modell Tarzan, jättehörlurar och och med en diamantbestrydd mikrofon i handen dompterade Siepen det Västeråsiska dansgolvet. Jag och Jugge gjorde vad vi kunde som dj-sidekicks. Det viftades med näven och blåstes i visselpipor.

Plötsligt knackade en oerhört snygg kvinna på dörren till det dunkande discobåset.
— Torsten älskar glada människor och vill att ni ska komma på efterfest, sa kvinnan. Torsten var den skandalomsusade skådespelaren Thorsten Flinck, då högst aktuell i en hel drös med konstigheter. Jag, Jugge och Peter tyckte det lät som en strålande idé. Nattliga tillställningar med mystiska filurer livar alltid upp

Efter spelningen begav vi oss till Thorstens hotell. Vi knackade på, dörren öppnades och vi omfamnades varmt av skådespelarlegendaren. En efterfest med Thorsten var lite som en improvistationskväll på Dramaten. Flinck håll låda och till och med Peter som vanligtvis är i universums absoluta mittpunkt föreföll väldigt nertonad jämfört med skådespelaren. Det bjöds på smågodis. whiskey och folköl.

Plötsligt försvann Thorsten utan att säga ett ord. Efter någon timme undrade vi var han var. Flincks assistent tvingades bege sig ut på Flinckjakt. Assistenten kom tillbaka tomhänt med något oroligt i ögonen . Men precis innan vi skulle gå dök Flinck upp med ett block i handen. Det visade sig att Flinck önskade en till natt på hotellet men saknade likvida medel. Och för att övertyga hotelledningen hade han under sin frånvaro suttit på taket och diktat upp en dikt. Flinck bad oss vara tysta varpå han läste upp dikten som var lång men samtidigt elegant och rolig. Kommer inte ihåg vad den handlade om men har för mig att andemeningen var någonting med hotelldirektörens vackra själ. Efter diktuppläsningen tackade vi för oss och begav oss till Stockholm.

Det var en sån där fruktansvärt vacker junimorgon som bara existerar i Sverige. Solen lyste vackert och allt blomster såg ut att ha exploderat och personligen ha vidrörts av Guds hand. Peter körde, berättade rövarhistorier och skojbråkade med Jugge. Minns att jag halvlåg i baksätet, lätt berusad, tittade ut på landskapet och njöt av livet. Jag var dessutom nykär i hon som sen kom att bli min fru. Så där skönt förälskad du bara är ett par gånger i livet. Livet är ibland väldigt underbart.