Ett gammalt ligg
avJag påpekar att jag faktiskt slog henne i TP när vi spelade sist. Det är en vinst jag är mycket nöjd med för när det kommer till TP väller åratal av vinnarskalle fram ur mitt inre. I min familj och släkt har vi ständigt spelat familjespel vid större tillställningar och det har så att säga färgat mitt sinne. Vinsten är halva nöjet, den andra stora glädjen ligger i att smäda sina motståndare. Mja, det är inte min allra vackraste egenskap – men underhållande är det.
För henne var spelet minst lika prestigefullt varför det gladde mig alldeles extra att vinna med hyfsad mariginal. (Hon hade tre tårtbitar när min tårta var komplett!) Så snart det uppstår minsta dispyt som har någon typ av hjärtligthet och spe i sin natur brukar jag således hala fram detta ess ur min rockärmen. Det som grämer mig nu är dock hur många gånger det är rimligt/charmigt/inte-ännu-odrägligt att göra på det viset. Finns det något bäst-före-datum på TP-vinster?
Nu ska det tilläggas att hon är utomordentligt mycket bättre än vad jag är på mängder av saker. Ordfejden till exempel. Där har jag aldrig vunnit ett helt parti fast jag minns med glädje omgång fyra i spel nummer två vi någonsin spelade mot varandra. Då fick jag högst poäng!
Allt gott,
Malin
PS. Det här är alltså samma person som jag skrev om i det här inlägget. En incident som hon kan dra upp i tid och otid. DS.