Alla tycker att det är lite jobbigt med ex. I varje fall när en precis avslutat relationen. Jag tror alla kan känna igen sig i att möta sitt ex på någon gemensam väns fest. Det blir gärna en smula stelt med förlägna kramar och småprat om absolut ingenting. Med tiden brukar den där känslan ge med sig eller så ser en helt enkelt till att inte springa på varandra om det inte är nödvändigt.

Om en jämför hbtq-världen vad gäller relationen till sina ex kan en säga att det blir betydligt mycket enklare om en åtminstone kan säga hej. I flera fall i min närmaste umgängeskrets cirkulerar flera ex till varandra, med varierande vänskapsgrad. Som ni redan vet är jag ju vän med min ex-flickvän, så till den milda grad att jag bistår med min hjälp i tid och otid – vilket hon också gör.

Även andra, kortare relationer vinner på ett trevligt avslut. Inte bara av det uppenbara skälet att det alltid är roligare att skiljas åt med ett leende (nåja) än med hårda ord och tårar. Vidare är världen på tok för liten för att ignorera varandra. En kommer springa på varandra förr eller senare och det finns inget mer irriterande än att lägga tid på att undvika någon när en är på fest. Dessutom finns ju alltid chansen att ett ex har en snygg kompis som en blir intresserad av…

Allt gott,
Malin