Ni andra kanske såg den redan under Prideveckan men själv har jag låtit veckor passera utan att jag tagit mig för att se Kyss mig. Nu har det blivit av och det är klart peppigt att se en svensk film med lesbiska i huvudrollerna. Filmen i sig var hyfsad, varken bättre eller sämre än något jag sett på senaste tiden. Däremot var temat välkommet och kanske kan öppna ett par ögon eller två. Temat är knappast så provokativt som DN:s recensent påstod.

Jag måste säga att jag tycker att Krister Henriksson gjorde en blott habil insats. Han var inte fantastisk som DN lät påskina i sin recension. Vidare handlade det inte om hans karaktär – det handlar om Liv Mjönes och Ruth Vega Fernandez roller och om deras kärlekshistoria. Vi känner igen storyn. Två älskande som inte kan vara tillsammans på grund av yttre såväl som inre hinder. Lyckligtvis behöver de inte begå självmord på slutet för att vara ihop.

Allt gott,
Malin