Att kämpa för mänskliga rättigheter kan ibland tyckas vara något som inte behövs längre. Som att det är självklart att alla har samma rättigheter och alltid har haft det. Dessvärre ligger det långt ifrån sanningen. Det är nu 22 år sedan Danmark, som första land i världen, lagstiftade för partnerskap mellan personer av samma kön. Axel Axgil var tillsammans med sin kärlek de första två att ingå partnerskap.

Han hade länge kämpat för homosexuellas rättigheter och grundade den danska hbt-organisationen (som nu heter LGBT Danmark) som sedan den svenska (RFSL) växte från. Axel avled i helgen efter att ha levt ett oerhört aktivt och engagerat liv.

I Sverige kunde homosexuella ingå registrerat partnerskap först 1995 och först för två år sedan ändrades äktenskapsbalken så att den blev könsneutral. Ur det perspektivet får jag nästan svindel. Det är bara två år sedan jag fick ”rätt” att gifta mig med den jag älskar på samma premisser som heterosexuella gjort i århundraden.

Allt gott,
Malin

Denna helgen har jag besök av mina käraste vänner från Göteborg och i afton blir det mer eller mindre en återträff från mina studentår i en tvåa i Högdalen. En kan säga att jag är cirka peppad inför detta. Och lite skeptisk.

Men bara lite.

Allt gott,
Malin

Det låg en ny kommentar och väntade som visade sig innehålla en undran om min könstillhörighet. Inte för att jag rent principiellt har något emot att människor undrar vad jag har för kön – men jag blev en smula förvånad får jag erkänna. Dels för att det är en tämligen irrelevant fråga, vilket kön jag anser mig tillhöra har i sammanhanget ingen betydelse egentligen. Och också för att det är svårt att vara flata om en inte är tjej. Jag definierar mig hur som helst som människa, om en ska gå in på detaljnivå är jag också kvinna. För övrigt är mina ben kortare än min överkropp och jag har ständigt rosiga kinder eftersom jag har ytliga blodkärl.

Däremot är jag ingen cisperson, uppenbarligen. En cisperson är någon vars biologiska, sociala och mentala kön är entydiga. Det vill säga någon som är född med kvinnliga könsorgan, ser ut som en kvinna och upplever sig själv som en kvinna. Eller man, för den delen. Personligen är jag biologiskt och mentalt entydig i min könsidentitet – uppenbarligen är inte mitt sociala kön lika entydigt. Om en är intresserad av könsidentitet kan en läsa mer här.

Vidare kan en undra varför en persons kön är viktigt? Varför är det den första frågan en nybliven förälder får om sitt barn? Hur kommer det sig att den första tolkningen av en ny person är huruvida det rör sig om en tjej eller kille? Jag ställer frågorna rent generellt här, alla gör inte det – på samma sätt som alla inte har svårt att könsbestämma mig, om de ens bryr sig om det.

Allt gott,
Malin

PS. Jag är precis så normativt snygg som en kan vara i flatvärlden. DS.

Ni vet hur en ibland får för sig att en ska göra något och sedan blir det en fix idé? Som inte går att släppa eller slå ur hågen oavsett vilket motstånd en möter. När det händer mig brukar jag måla upp luftslott om hur fantastiskt det skulle vara om det bara blev som jag ville. Om jag bara gjorde den där resan eller köpte den där prylen. Så går jag och är lite missnöjd med tillvaron eftersom jag inte har eller har gjort det där som jag ”bestämt” mig för.

Ibland, när en väl får tummen ur och genomför sin idé, blir en stående på andra sidan med inget annat än en axelryckning. Luftslottet var bara gjort av luft. Då grämer jag mig att jag gått runt och varit missnöjd tidigare, eftersom det visade sig vara slöseri med känslor och det dagliga humöret. När jag tar mig samman beslutar jag att inte göra sådär något mer.

Tills jag får en ny fix idé.

Allt gott,
Malin

Med tanke på denna hösten politikerskandaler och utspel måste det vara extremt enkelt för alla som sitter och skriver på årets nyårsrevy. Till exempel kan en skoja om att svensk politiks Super-Mario (lätt poäng, jag vet) och hans oförmåga att förbinda sig till sin kärleksrelation.
”Alltså, hon är där ofta – men vi är inte sambos. Jag vill inte definiera!”

Eller så kan vi ge oss på herr utrikesminister. Antingen baserat på hans tysta diplomati:
”Jag säger inget, jag tittar lite snett så kommer Etiopien göra som jag vill.”
Eller på hans förhållande till Lundin Oil:
”Alltså, jag var med dem men jag var inte med dem när de gjorde sådär.”

För all del ska vi inte glömma Arkelsten som på ett lättvindigt modebloggarsätt först konstaterade att Moderaterna kämpat hårt för både allmän och kvinnlig rösträtt när det begav sig, men sedan fick äta upp det.
”Jag var inte med då, men jag trodde att det var så. På riktigt. Idag är vi för.”

Joho, hösten har varit fin för nyårsrevyerna.

Allt gott
Malin

Med tanke på denna hösten politikerskandaler och utspel måste det vara extremt enkelt för alla som sitter och skriver på årets nyårsrevy. Till exempel kan en skoja om att svensk politiks Super-Mario (lätt poäng, jag vet) och hans oförmåga att förbinda sig till sin kärleksrelation.
”Alltså, hon är där ofta – men vi är inte sambos. Jag vill inte definiera!”

Eller så kan vi ge oss på herr utrikesminister. Antingen baserat på hans tysta diplomati:
”Jag säger inget, jag tittar lite snett så kommer Etiopien göra som jag vill.”
Eller på hans förhållande till Lundin Oil:
”Alltså, jag var med dem men jag var inte med dem när de gjorde sådär.”

För all del ska vi inte glömma Arkelsten som på ett lättvindigt modebloggarsätt först konstaterade att Moderaterna kämpat hårt för både allmän och kvinnlig rösträtt när det begav sig, men sedan fick äta upp det.
”Jag var inte med då, men jag trodde att det var så. På riktigt. Idag är vi för.”

Joho, hösten har varit fin för nyårsrevyerna.

Allt gott
Malin

Under Pride skrev jag en del om den rådande lagstiftningen om fastställelse av kön och vilka villkor som gäller för en juridisk sådan. Därför blir jag glad när jag läser att det under den allmänna motionstiden till riksdagen inkommit en motion i ämnet från Miljöpartiet. I och med att förslaget läggs som motion kan riksdagen kringgå regeringen, som bromsats av KD i frågan, och ändå driva igenom förändringen. Det vore sannerligen på tiden, om en säger. Nu är det visserligen långt till beslut och mycket kan hinna hända på vägen. Men jag väljer att vara försiktigt hoppfull.

Ungefär som jag blev när jag hörde en konversation mellan två mellanstadieungar på tunnelbanan i morse.

– Vet du att XX har både två mammor och två pappor?
– Jag har bara en av varje!
– Jag med.
– Orättvist.

Jag håller med, lite orättvist är det.

Allt gott,
Malin

För ungefär ett och ett halvt år sedan köpte jag en iPhone och var omåttligt förtjust i den. På den tiden jobbade jag heltid och hade råd att kosta på mig både en och annan betalapp. Medan dagarna blev veckor använde jag färre och färre appar. Under flera månaders tid har jag framför allt använt mina appar för sociala medier. Som ett tidsfördriv, som ännu ett sätt att lägga näsan i blöt i mina vänners liv och som en drog.

Det första jag gör när jag vaknar på morgonen är att kolla Facebook och Twitter. Jag menar att jag gör det medan jag fortfarande ligger i sängen och ögonen får vakna till liv av ljuset från min skärm. Dessutom har jag allt svårare att vara närvarande i reella sociala sammanhang, det är ju så lätt att kolla Facebook under bordet – så en inte missar något.

En kan enkelt få för sig att jag besitter en särskild vurm för 90-talet. Att påstå något sådant skulle ligga nära sanningen. Därför ska jag inom kort, en halvtimme eller så, gå till en telefonbutik och be de sälja mig något utan möjlighet till sociala medier. Kort sagt, en telefon från 90-talet. Om det går får det gärna vara en telefon en kan byta skal på, men det är inte på något sätt ett villkor.

Allt gott,
Malin

Tillvaron är något trist, om jag får uttrycka mig ärligt. Höstlunket har smugit sig på så tyst och försynt att jag inte märkt det förrän nu. Jag känner mig en smula inspirationslös och det är aldrig en härlig känsla. Jag försöker motverka hela saken genom att bygga en ny bar på ett av mina jobb. Naturligtvis är det skönt att Benke får komma fram också. Det finns något oerhört betryggande i det. Och att bygg bar hjälper men snart är det klart och vad ska jag då ta mig till?

Allt gott,
Malin

På landsbygden i Småland hade jag ingen täckning igår kväll. Istället hängde detta sköna gäng plus två katter till sena natten. Blev så kär i huset att jag ville flytta in. Kakelugnar i varje rum och vedeldad gjutjärnsspis i köket. Idyllen.

Allt gott,
Malin