Tillvaron är något trist, om jag får uttrycka mig ärligt. Höstlunket har smugit sig på så tyst och försynt att jag inte märkt det förrän nu. Jag känner mig en smula inspirationslös och det är aldrig en härlig känsla. Jag försöker motverka hela saken genom att bygga en ny bar på ett av mina jobb. Naturligtvis är det skönt att Benke får komma fram också. Det finns något oerhört betryggande i det. Och att bygg bar hjälper men snart är det klart och vad ska jag då ta mig till?

Allt gott,
Malin