En av mina läsare kommenterar det här inlägget och väcker en tanke som jag länge planerat att ta upp men inte riktigt kommit mig för. Nämligen hbtq-personer som ”återvänder” till heterosexualiteten i den bemärkelsen att de inleder en relation till en person av motsatta könet. Någon som går in i garderoben igen och samtidigt måste komma ut ur garderoben för sina hbtq-vänner. Signaturen S har gjort den resan och upplever att flera flatvänner uppfattar hen som en ”svikare” eftersom S nu har en relation till vad jag gissar är en man.

Personligen har jag inga problem med att personer byter partner oberoende av kön. Dels för att det inte spelar någon roll men framför allt eftersom andras sexualitet inte är min sak att ha en åsikt om. Min ex-flickvän är bisexuell och har nu en relation med en man. Jag kan ibland skoja om att hon blivit hetero igen och att jag var hennes lesbiska äventyr. Det har ingenting med verkligheten att göra, hon är lika bisexuell nu som då.

För hbtq-personer blir problemet snarare att någon återgår till privilegiet som heteronormen ger, vilket kan sticka i ögonen för någon som brinner för hbtq-personers rättigheter. Den som ”återvänder” till heteronormen blir då någon som överger underdogperspektivet och antas också lämna sina gamla övertygelser. Detta är rent nonsens och fördummande för alla inblandade.

Att en skulle ändra åsikt för att en ändrar partner förminskar individen till en vindflöjel, men vad värre är att hbtq-personer inte ensamma kan kämpa för sina rättigheter. Oavsett hjärtefråga kan en attitydförändring inte ske om det enbart är medlemmar i den egna gruppen som kämpar för det. Givetvis eftersom det sällan är den egna gruppen som behöver ändra sin attityd utan ämnet måste medvetandegöras hos andra som inte upplever problemet i sitt vardagliga liv. Homonormen inom hbtq-världen behöver ifrågasättas på samma sätt som heteronormen.

Allt gott,
Malin