Imorgon ska jag och Big Mama Pride åka tillbaka till vår studentstad och medverka på en ”speed-dating” mellan verksamma kulturarbetare och kulturstudenter. Jag tror visserligen att det kommer bli roligt men kan samtidigt undra om jag verkligen är rätt person att representera en ”lyckad” ex-kulturstudent. Inte för att jag inte har jobb som till stor del bygger på min utbildning. Snarare för att jag inte riktigt kan greppa att jag skulle vara en förebild för någon.

Å andra sidan minns jag själv hur det var när en pluggade. Utbildningen var ny då, så det fanns inga yrkesverksamma i branschen som läst vår utbildning och således heller inga som helst garantier för att den var något att ha. Det var den, kan jag konstatera. Jag får prestationsångest av detta. Morgondagen får jag se som en chans att mingla, det är ändå det jag är bäst på här i livet.

Allt gott,
Malin