Tro det eller ej men jag kom iväg till gymmet i morse. Kanske inte i den arla morgonstund som jag planerade men jag var där! På vägen hem reflekterade jag över hur människor raggar på gym. Jag har förstått att det inte uppfattas som märkligt att göra det, även om jag aldrig hört talas om någon som raggat alternativt blivit uppraggad på gym. För jag undrar hur en gör då och om det bara är vältränade människor som ägnar sig åt det?

Ska en glida fram till någon som en tycker är snygg, luta sig nonchalant mot en bänkpress och säger att en gillar dens biceps? Eller ska en mer avslappnat och diskret börja köa till just den apparaten och hoppas på småprat som leder någon vart? Ska en bjuda ut någon första gången eller se till att träna på samma tider och därigenom lära känna varandra?

Personligen känner jag mig varken attraherad av de svettiga kroppar som omger mig eller särdeles attraherande när svettpärlorna kryper fram på pannan och ansiktet går i röda toner då jag lyfter vikter. Inte heller bekymrar jag mig om att vara välklädd, ett par gamla mjukisbyxor och en t-shirt i ett par storlekar för stor passar mig utmärkt i den situationen. Nu vill jag tillägga att det inte är någon som raggat på mig när jag tränat, kanske av just de anledningar jag radar upp.

På mitt gym kan en kolla när det kommer vara som mest folk i gymmet och när det är som minst. Svängrum, mingeltid och fullt ös är de tre olika kategorierna. Jag gör mitt yttersta för att vara där när det är svängrum. Det ligger inte för mig att mingla när jag tränar och fullt ös låter onekligen trångt. Möjlgien är det därför jag aldrig blir uppraggad på gymmet, behöver inte alls ha med min uppsyn att göra alltså.

Allt gott,
Malin