Saffransdöden
avMin historia rymmer en betydelsefull kärlek till julen. En skulle till och med kunna säga att jag varit besatt av högtiden, där fokus till stor del har legat på pyntet och den mysiga samvaron. Men, jag kan inte hymla med att jag drog det för långt. Rimlighet var aldrig att tänka på när det kom till antalet kulor i granen.
Därför var det en radikal förändring då jag förra året var ointresserad av julen i stort. Jag bakade inte en pepparkaka, satte inte upp ett enda pynt och drack ingen glögg förrän på julafton. I år lutar det åt ett mer balanserat förhållningssätt.
Mitt julintresse till trots har jag aldrig tyckt om julens stora krydda – saffran. Doften får mig att må illa och synen av dess starka gula färg varnar mig att inte stoppa det i munnen. En god vän till mig tror inte att det är så farligt och att jag kan komma över saken. Därför bakade hon denna till mig.
Det återstår att se om den får önskad effekt.
Allt gott,
Malin