Kanske borde jag ha blivit mer entustiastisk när nyheten om var och när Stockholm Pride 2012 kommer gå av stapeln. Det är svårt att peppa inför något som förknippas med sol, värme och flator överallt när iskylan kopplat ett så hårt grepp om fingrarna att det är svårt att öppna handen. Jag misstänker att pridepeppen kommer börja någongång efter påsk. Eller så snart jag kan gå utan tumvantar igen.

Vi kan säga att jag använder mig av ’försiktighetsprincipen’ i frågan. Det är viktigt att saken utreds i sin helhet innan vi går till beslut.

Allt gott,
Malin

Stockholm Pride återvänder till Tantolunden 2012. Den femtonde festivalen arrangeras alltså på ursprungsplatsen och årligen återkommande kvällar såsom Schlagerkvällen på torsdagen finns givetvis med. I övrigt arbetas det med programmet och inget är helt klart. Det är rimligen en god idé att återvända till Tantolunden. Där finns fler buskar att hångla i än i Kungsträdgården.

Allt gott,
Malin

Denna vecka hade jag en ledig dag. Det var igår. En lördag utan att behöva arbeta för att plocka upp alla lösa trådar på söndag. En kan tänka sig att jag skulle tillbringa dagen med att göra något avkopplande eller något spännande. Ett avbrott ifrån vardagen osv osv. Istället flyttar jag min platoniska livspartner med tillhörande sambo och bohag. Inte nog med att jag gör det. Jag gör det också med ett oroväckande glatt humör och aldrig sinande energi. Gott så. Jag misstänker att det är för att visa att jag minsann fortfarande hör till familjen – trots att vi inte bor ihop längre.

På kvällen gick jag på 30-årsfest. Det var mitt ex som fyllt år och bjudit in till sin nya lägenhet. Jag klädde upp mig, gick dit och var trevlig. Vad jag inte visst när jag klev innanför dörren var att jag under kvällens lopp skulle ha fingret i Hanna Hellqvists mun. Jag ska stoppa er redan nu, innan era tankar om obsceniteter och ormgropar riktigt dragit igång. Det var i rent demonstrativt syfte. Hanna hade nyligen dragit ut en visdomstand som lämnat efter sig en grop i tandköttet som hon fick gå och tömma varje gång hon ätit något. Mycket enerverande naturligtvis.

Jag kände mig mycket lycklig lottad som inte dragit ut någon visdomstand.

Allt gott,
Malin

Ibland sover jag över hos Pi och eftersom det bara finns en nyckel och hon börjar så förjordat tidigt nödgas jag motvilligt att gå upp med henne. När vi ska gå ifrån hennes lägenhet på morgonen brukar jag alltid vara färdig först. Generellt sätt kan man säga att jag brukar vara färdig först, det beror inte på något sätt att jag är snabbare än vad hon är. Snarare beror på det att jag inte har så många moment mellan det att jag stiger upp och det att jag är redo att gå. Pi har desto fler.

I vilket fall som helst kan det ha hänt att jag har uppmärksammat det någon gång när vi varit på väg på fest eller så. Att hon tar längre tid på sig. Därför misstänker jag att hon var mycket nöjd när hon hann före mig ut i hallen i morse och leende muttrade något om ”tjejer, alltså” innan vi åkte ner. På väg mot bussen hinner vi kanske sextio meter innan hon stannar upp och inser att hon glömt sin mobiltelefon. Vi skiljs åt där, vi ska ändå åt olika håll snart och hon går betydligt snabbare än vad jag gör vilket skulle resultera i att jag sinkade henne.

Måhända flinar jag en stund i min ensamhet om att jag minsann var först ut ur dörren ändå. Men jag slutar snart, det är sannolikt att jag genom det här inlägget gräver min egen grav. Ska vi slå vad om hur många dagar det tar innan jag glömmer något av vikt?

Allt gott,
Malin

Min allra käraste platoniska livspartner har tillsammans med sin kille inhandlat en lägenhet från 50-talet i söderförort. Med anledning av detta har jag kallats in för att lägga golv. Då är det bara att ta på sig blåbyxorna och bli Benke. Benke är en enkel person – tycker om att kroppsarbeta, säger inte mer än nödvändigt och är nöjd så länge det finns en sticksåg eller en kap i närheten.

Eftersom Mallan har stor krav på den estetiska skönheten har hon givetvis valt ett golv som kräver mönsterpassning. Och det skulle ligga i linje med hennes personlighet att agera herrgårdinna och piska de inhyrda hantverkarna så till den milda grad att slavlönen inte känns riktigt värd. I det här fallet spelar det ingen roll – hon betalar inte ens ut slavlöner. Men istället är hon fin och kommer med peppande ord om hur bra det blir och serverar pad thai på vardagsrumsgolvet.

Alltså – inte för att hon är någon typ av häxa eller så. Fast det är hon.
På ett positivt sätt.

Allt gott,
Malin

Det är fredag idag och under dessa veckor när jag vikarierar på en teater och därför träffar samma kollegor varje dag sprider sig en god stämning i lokalerna när det vankas fredag. Visserligen knorras det om hur fort veckan gått men på det stora hela är det en rätt avslappnad attityd. Med anledning av det passar sig min klädsel extra bra då den verkligen är optimerad för mys.

Pappas gamla bruna manchesterbyxor, fiskartröja och så en mörkblå gubbkeps på det. Precis lagom. Ja, det är nästan att jag borde äta tacos ikväll – men icke. Det gjordes redan i onsdags.

Allt gott,
Malin

Det har redan skrivits mycket om morgonens manifestation på Mynttorget i Stockholm. Jag tror att Warren sa det bäst.

Allt gott,
Malin

Jag har målat om en teaterlokal. Den ölen jag dricker nu, när allt är klart, är nog den godaste jag druckit.
Åtminstone denna sidan nyåret.

Allt gott,
Malin

Vi bråkade idag, jag och Pi. Pi är alltså det nya smeknamnet för hon som var på andra sidan jorden. I vilket fall som helst bråkade vi om en sån där grej som egentligen inte alls spelar någon roll men som fick ta för stort utrymme. Pi frågade om hon kunde stänga av tv:n men jag sa att jag ville se klart på intervjun. Hon stängde inte av och jag tittade fram tills dess att det blev omöjligt att höra vad de sa eftersom Pi börjat dammsuga.

Jag ska inte tråka ut er med detaljer men ur denna händelse gick vi sedan sura ut ur lägenheten för att eventuellt gå på loppisrunda. På väg till loppisen diskuterade vi saken men var ändå tämligen irriterade när vi gick in i den första butiken. Där huserarde lyckligtvis norra Stockholms gulligaste expedit, en kvinna på några och femtio, som höll låda medan främst Pi synade utbudet. Även om vi inte köpte något gav hon oss en gåva, som hon ger till alla sina kunder. Och när vi fått varsin försvann minnet från bråket fullständigt och vi beslutade oss att i alla framtida diskussioner kunna dra fram gåvan som triumfkort.

Allt gott,
Malin

Nu är det tydligen oklart huruvida Göran Hägglund hade rätt igår eller inte. Kan de bestämma sig nu så att jag kan rasa eller eventuellt fira? Jag tycker inte om detta mellanläge.

Allt gott,
Malin