Jag älskar saker som är onödigt små. Alla saker som är gjorda i miniatyr roar mig något oerhört. Kanske ligger själva förtjusningen i att det är som någonting ”riktigt” fast litet! Jag har inte riktigt analyserat saken djupare än så utan har glatt konstaterat att jag gillar saker som är onödigt små och det är i alla händelser en sådan obetydlig egenskap att det knappast gör någon förargad.

Och därmed inte sagt att jag inte gillar saker som är onödigt stora också;

Allt gott,
Malin

PS. Föreställ er den mutter som en drar åt med den där! DS.