På lördag morgon sitter jag och är något spänd i en skolsal på Kungsholmen. Framför mig kommer det ligga två blyertspennor, en överstrykningspenna, ett radergummi och en rak linjal. Det är nämligen det som är tillåtet som hjälpmedel när en ska skriva högskoleprovet, enligt kallelsen. Jag har aldrig skrivit högskoleprovet förut, när jag gick på gymnasiet och det var på tapeten senast hade jag väl något annat för mig. Och intalade säkert mig själv, helt i linje med den hybris som råder i tonåren, att jag skulle komma in på en vidareutbildning i alla fall. Det hade jag visserligen rätt i och hade jag skrivit det då hade resultatet ändå inte varit giltigt idag.

I vilket fall som helst har det här föranlett att jag nu sitter och pluggar matte på lediga stunder. Jag tycker det är ganska kul och räknar ekvationer som att det inte fanns någon morgondag. Sedan kommer det ett bråktal och allt intresse dalar. Om jag ryker på mattedelen är det på bråktalen – det lovar jag. Eftersom jag vet om det är det inte lönt att oroa sig.

Mitt största problem just nu är att hitta ett armbandsur jag kan ha med mig. Kallelesen anger att det inte finns klocka i alla salar och jag misstänker att jag inte får ha min mobiltelefon med googlemöjligheter liggande framför mig. Som det ser ut kommer jag ha en lånad Hello Kitty-klocka framför mig.

Allt gott,
Malin

Konserten på Slakhuset igår blev inställd. En liten vinst för mänskligheten.

Allt gott,
Malin

Ikväll är det konsert på Slakhuset, vilket är en tämligen populär nattklubb i Stockholms södra delar. Det är i sig inget märkvärdigt, de arrangerar konserter och klubbar mest hela tiden – såsom brukligt för en nattklubb. Det som upprör i samband med just den här spelningen är att artisten som ska spela heter Sizzla och hatar homosexuella. Så till den milda grad att han uppmanar till mord.

Artisten var först bokad till ett annat ställe i Stockholm men de avbokade av just den anledningen. Att de inte ville förknippas med homohat. Nuvarande arrangör påstår att det skulle innebära både stämning och stor ekonomisk förlust att ställa in spelningen men påpekar också att artisten lovat att inte spela sina homohatiska låtar. Dessutom ska de tydligen hänga regnbågsflaggor i entrén för att visa var de själva står i frågan.

Det är naturligtvis helt orimligt att boka den här artisten överhuvudtaget. Jag har aldrig varit på Slakthuset och i och med detta tänker jag heller aldrig sätta min fot där. Om du undrar varför återgår jag till samma gamla tankeexperiment som jag tidigare hänvisat till dig. Skulle artisten istället ha uttryckt sig på det här sättet om judar eller invandrare – hade det känts okej att gå på en spelning då? Eller hade det blivit vitmakt-musik? Hade det varit rimligt att gå på den typen av konsert i Sverige idag? Nej, jag gissade väl det.

Allt gott,
Malin

Peter Rimsby har blivit vald till ny ordförande för Stockholm Pride och säger sig komma att fokusera hårt på att stabilisera ekonomin de närmaste tre åren. Vilket ju känns välbehövligt och som ett gott fokus. Det framkommer också att Rimsby tidigare varit sekreterare i Svenska Brukshundsklubben – vilket jag tycker är en fantastisk merit.

Jag skulle anställa en sådan person direkt. Att hantera hundägare kräver sin sociala kompetens och styrning. Däremot skulle jag inte anställa Cesar Millans aka mannen som talar med hundar. Djurpsykologer känns alltigenom som en tämligen shady business. Ungefär som surdegshotell.

Allt gott,
Malin

Nej, jag är sannerligen inte först med det senaste nu men det känns ändå värt att uppmärksamma att årets invigare av Pridefestivalen 2012 blir Mona Sahlin (s) och Birgitta Ohlsson (fp). Två politiska personer med långvarigt engagemang i hbtq-frågor och från två politiska block. Det rimmar ju extra fint med årets tema ”Tillsammans”.

På söndag är det årsmöte och samtliga utom en ställer sina styrelseplatser till förfogande efter förra årets ekonomiska flopp. Jag ska inte tråka ut er med siffror, de kan ni leta upp på annat håll, men låt oss säga att budgeten sprack med över 50% – en tämligen prekär situation att försöka trassla sig ur. Dock verkar sittande styrelse ha lyckats med företaget.

Årets pridelåt görs av Lena Philipson som får sägas vara ett säkert kort i dessa kretsar. I och för sig kan jag inte minnas att jag någon gång faktiskt lyssnat på pridelåtarna som tas fram varje år. Kanske som musack på nån uteservering men inte att jag kan nynna på nån eller så. Jag tror inte att Lenas ”Du följer väl med?” kommer ändra mitt beteende i det hänseendet.

Allt gott,
Malin

När en drabbas av någon typ av känslomässig kris, som jag dessvärre måste säga att jag befinner mig i, finns det ingenting som är så viktigt som en god vän som smeker en medhårs. Någon som klappar en på huvudet och säger att de tycker om en – precis som en är.

Mitt i alla känslor kan jag ändå skatta mig lycklig som har en treåring i min direkta närhet som tillämpar denna princip. Nämligen att klättra upp på en stol och klappa mig på huvudet eftersom hen tycker så mycket om mig.

Allt gott,
Malin

Som ni kanske märkt har min tid för den här bloggen krympt avsevärt under det senaste. Det är inte att jag inte har tänkt på den – snarare tvärtom men jag har haft svårt att hitta tid till att skriva något läsvärt. Sen kan en fråga sig huruvida detta inlägg blir läsvärt eller inte. Den frågan lämnar jag därhän och är istället nöjd över att jag skriver något alls.

Min tid läggs framför allt på Tekniska Museet och det pågående projektet Skräp! som går att läsa mer om här om en är intresserad. Jag har väldigt roligt på min arbetsplats även om mellanstadieungdomar får en att känna sig en smula energidränerad mot slutet av dagen. Som jag skrivit om tidigare har jag lyckats ta mig i mål på slalomspelet! En gång och därefter har jag inte provat. Tillämpar praktiken att sluta när en är på topp, eller som det oundvikligen blir när en kör slalom – en slutar när en är i botten.

Allt gott,
Malin

Det var inte alls blåbyxorna som sinkade mig. Jag är bara inte så duktig på det här dansspelet.

Allt gott,
Malin

Idag inledde jag min arbetsperiod på Tekniska Museet. Hela dagen har jag stått i blåbyxorna och brandimpregnerat material som människor i ålder 10-12 år ska bygga en stad utav. På hela taget är det ett föga stimulerande arbete och oss emellan sagt – ganska så trist. I rummet bredvid vårat finns Tekniska Museets sportavdelning där en i olika simulatorer kan prova på att exempelvis dansa, ro ikapp med en vän och åka slalom.

När jag kom dit i morse och museet var stängt passade jag på att testa mina färdigheter i slalom. Jag har inte åkt utför sedan jag var fem år och min stackars far fick dras med mig i backen eftersom jag vägrade skidskola. Det gick inget vidare då heller. Jag får ändå vara glad att det rörde sig om en simulator i det här fallet, annars hade jag inte haft ett helt ben i kroppen.

Framåt eftermiddagen och tiden för hemgång kom en museivärd som jag känner lite grann och utmanade mig i dansspelet. Jag ställde upp, han verkade så himla gärna vilja dansa och jag gör ogärna människor besvikna om jag kan undvika det. Vi kan konstatera att jag fick storstryk och att det var en utgång han räknat med. Imorgon bitti ska jag göra det utan blåbyxor – jag tror bestämt att det var dem som sinkade mig.

Allt gott,
Malin

Igår kväll var jag på klubb. Jag konstaterade att looken med vit t-shirt och hängslen fortfarande funkar men inte är i ropet längre. Likadant de markerade ögonbrynen som fortfarande fungerar men inte är närmelsevis lika vanliga som i höstas. Slutligen konstaterade jag också att mitt klubbande helt klart kommit av sig och att jag har svårigheter att uppbringa danspeppen.

Mina vänner uppmärksammade även att jag fyller tjugosju i år och att en då är vuxen. Oklart om det bör ha någon som helst effekt på mitt klubbande.

Allt gott,
Malin