När en drabbas av någon typ av känslomässig kris, som jag dessvärre måste säga att jag befinner mig i, finns det ingenting som är så viktigt som en god vän som smeker en medhårs. Någon som klappar en på huvudet och säger att de tycker om en – precis som en är.

Mitt i alla känslor kan jag ändå skatta mig lycklig som har en treåring i min direkta närhet som tillämpar denna princip. Nämligen att klättra upp på en stol och klappa mig på huvudet eftersom hen tycker så mycket om mig.

Allt gott,
Malin