Anja Pärson ”kom ut” i sitt Sommarprogram i P1. Sedan dess har det varit debatt kring hennes ansvar att slåss för hbtq-personers rättigheter. Själv vill hon inte behöva göra det utan hon vill bara vara sig själv. Andra tycker att hon som offentlig figur borde visa vägen och att hon är historielös om hon inte förstår att många människors tidigare kamp möjliggjort att hon ens kan ”komma ut”.

Hur hon väljer att göra är helt upp till henne, precis som för alla. Den enda reflektion jag har att tillägga är att denna uppfattning är tämligen vanlig när en just ”kommit ut” och ska börja visa sin kärlek öppet. Därefter börjar en märka blickarna på stan, ibland de öppna kommentarerna och den tröttsamma frågan om en är homo/gay/lesbisk när en refererar till en kärlek med namn. Plötsligt inser en att det är svårt att bara vara sig själv och den där hbtq-gemenskapen är kanske inte en sån dum idé när allt kommer kring. Men vad vet jag?

Allt gott,
Malin