Det är mycket folk som står och väntar, programpunkten innan har dragit över tiden och besökarna lämnar kön genom en smal gång i mitten. Inne i den lilla lokalen är alla sittplatser redan upptagna när jag kommer in och jag hittar en fönsternisch längst bak där jag slår mig ner. Psykologen Maria Berglund ska föreläsa.

Föreläsningen handlar om hur pseudovetenskapen under historien har sett på homo- och bisexualitet. I korta drag har ”homosexproblemet” först varit kyrkans eftersom det betraktades som en synd, därefter polisens eftersom det var olagligt med homosexuella handlingar och senare sjukvårdens när det betraktades som en sjukdom.

Genom historien har störst fokus lagts på homosexuella män då kvinnliga homosexuella inte sågs som riktiga kvinnor, utan snarare som män i kvinnokropp. En av flera förslag på ”lösning” var att lära homosexuella kvinnor att sminka sig, gå i högklackat och andra könsrollsbeteenden och således blir heterosexuella igen.

En amerikansk psykolog, Paul Cameron, har bland annat hävdat att homosexuella män lever i genomsnitt tjugo år kortare än heterosexuella män samt att de har sex med ett tusen personer per år. Hans ”bevis” har bestått av dödsrunor i gaytidningar och observationer av prostituerade män. För detta har han blivit utesluten ur amerikanska branschorganisationer och betraktas givetvis inte som seriös. Enligt en enkel sökning på nätet sägs det att han i våras hävdade att Barack Obama är homosexuell och således direkt olämplig att vara president.

En blir ju alldeles vimmelkantig av all dumhet som människor kan hitta på.

Allt gott,
Malin

Något konstruktivt fick vi gjort igår också. Vi provade olika paradutstyrslar.

Madde hittade en fantastisk paljetthistoria och en mössa som för tankarna till jordgubbsmaränger.

Själv provade jag att gå som GBG-gubben med dålig hållning. Av förklarliga skäl inhandlades enbart kepsen.

Allt gott,
Malin

Dagen har fokuserats på att inhandla biljetter till de fester jag kommer besöka i veckan. Som det ser ut nu kommer jag faktiskt inte vara den festprisse som jag varit tidigare år – men å andra sidan är veckan inte över ännu så jag facit kommer först senare. Däremot tänkte jag presentera en liten guide över veckans fester som lämpar sig för flator.

Imorgon kväll har club KG onsdagsfest på Debaser Medis, klubben har en åldersgräns på 20 år och det kostar 150 kronor i dörren (100 kr i förköp). Det brukar vara kommersiella hits och tämligen bra drag på dansgolvet. Jag kommer vara på Vardagsrummet och stödfesten för den fantastiska bokhandeln Hallongrottan.

På torsdag är det RFSL:s stora tjejfest, även den på Debaser Medis. Festen kostar 200 kronor i dörren, 185 kronor med förköp. Fredagkvällen bjuder på fest för kvinnor över trettio för femte året i rad på Nalen. 180 kronor i dörren och 150 kronor med förköp. Då jag inte är över trettio har jag ännu inte haft nöjet att besöka denna tillställning men jag har ryktesvägen fått förklarat för mig att det brukar bli en rolig kväll. Om en inte är trettio kan en istället gå på Club X på Stureplan. Det är en mixad klubb men arrangörerna är samma som gör club KG varför en kan förvänta sig att även en hel del flator hittar dit.

Om en orkar festa efter att ha dansat sig igenom staden under paraden firar Caliente sex år med stor efterfest på Debaser Medis övervåning. Det spelas hiphop, R’n’B, reaggaeton och liknande som en får skaka rumpan till för 200 kronor i dörren, 150 kronor med förköp. På undervåningen kör Kajta & Gunn samtidigt. Samtidigt koras Miss Gay Sweden på Göta källare dit en kommer in för 140 kronor. Själv planerar jag att hålla mig lugn på lördagen, delvis eftersom jag kommer vara helt slut men också för att veckans bästa fest hålls på söndagskvällen: Rehab. Det kommer bli enormt varmt, lättklätt och dansant.

Naturligtivs finns det många andra fester – en kan läsa mer på Stockholm Prides hemsida om de olika festerna.

Allt gott,
Malin

Även om jag och ett par vänner smygstartade Pridefesten igår, vilket resulterade i att jag gick och la mig först när solen gick upp och är en smula seg nu, är det idag som Stockholm Pride officiellt invigs. Så snart jag tagit mig samman ska jag bege mig ner till Pride House och ta en titt.

I det informationsblad jag fick igår finns en lista med ord och begrepp som används inom hbtq-samhället. De förklarar vad olika sexuella läggningar innebär, vad en cis-person är och vad en dragking är.* På hela taget en god parlör att starta ifrån för en oinvigd. Min favorit av de ord som förklaras är ändå följande;

Fikus = Växt av ett tropiskt släkte träd.

Allt gott,
Malin

*Homosexuell = Person som har förmåga att bli förälskad och/eller sexuellt attraherad av någon av samma kön.
Heterosexuell = Person som har förmåga att bli förälskad och/eller sexuellt attraherad av någon av motsatt kön.
Bisexuell = Person som har förmåga att bli förälskad och/eller sexuellt attraherad av någon av avsett kön.
CIS-person = Personer som identifierar sig med det biologiska kön de föds med.
Dragking/dragqueen = Person som leker med det kvinnliga/manliga könsuttrycket.

Jag har just landat hemma efter tre veckor i exil och kan konstatera att Stockholm nog allt har saknat mig också. Särskilt som det ställs till med ordentligt kalas hela veckan med officiell start imorgon. Inte för att jag tror att det är enbart för min skull men det är också för min skull. Och för din också.

Precis som förut handlar Stockholm Pride om öppenhet, om alla människor lika värde och om att under en vecka belysa hbtq-frågor. Kampen är lika viktig denna vecka som den var igår och som den kommer vara i mitten av november när regnet attackerar på tvären.

För att ladda upp inför festivalen blir det i afton en kväll på stan i gott sällskap. Pricka av i programmet vilka punkter som är måsten och vilka som är kansken. Dessutom så klart vilka jag kommer undvika helt och hållet.

Allt gott,
Malin

Om en vecka är det Stockholm Pride i Tantolunden på Södermalm. Naturligtvis kommer jag att vara där och följa diskussionerna, skvallret och festerna. Pride House är fortsatt i Kulturhuset där mängder av intressanta workshops, föreläsningar och annat hålls medan Pride Park bjuder på informationstorg, större framträdanden och ett och annat öltält.

Årets dogtag, designad av Bea Szenfeld. Foto: Stockholm Pride

Jag har gått igenom programmet för tisdagen än så länge och konstaterar att jag helst skulle hålla mig med en chaufför som kör mig mellan Tanto och Plattan. Främst tänker jag på hur jag ska hinna från Queer-tangon till Queer-salsan och senare från Mian Lodalen till Tiina Rosenbergs samtal. Innan jag tar mig an att lösa dylika praktiska problem åker jag från stan och laddar upp.

Finaste Pi och jag åker västerut för ett par dagar i en enslig stuga, följt av att hon ska möta svärföräldrarna (dock inte första gången) och sedan ska vi se den amerikanska heteronormens urfader, Bruce Springsteen. Nu kanske ni undrar varför jag ska se Bruce och jag väljer att svara såhär: När biljetterna släpptes blev jag peppad, Bruce är alltid Bruce, och oavsett är det aldrig fel med en helg i Göteborg.

Allt gott,
Malin

Idag ska jag göra någonting så ovanligt som att möta min svärmor och dennes nya kille för första gången. Inte för att det är märkligt att träffa den en träffars föräldrar utan för att just den här svärmodern inte bor i Sverige och det har således inte funnits någon chans att ses förrän nu. Svärfar har jag däremot träffat flera gånger och jag skulle i min egen ringa mening påstå att jag fått med beröm godkänt.

Jag tänker att jag ska imponera med att svänga ihop en äppelpaj och vara hel samt ren. Dessutom har jag planer på att vara ett socialt geni och få alla att bli glada och lyckliga. Och om inte annat kan jag roa dem med mitt senaste infall.

Varje gång jag hälsat på familjen Raring i Småland återkommer jag med någon slags förändring till Stockholm. Förra sommaren blev jag platinablond för första gången och i år tog jag hål i örat. Eller ja, det var inte jag egentligen utan mamma Raring brände en nål, satte en champagnekork bakom örat och tryckte till. Lillasyster Raring lånade ut ett silversmycke och här är resultatet.

Jag är mycket nöjd.

Allt gott,
Malin

Jag befinner mig på sydligare breddgrader hos en gammal vän. Inte så att hon är gammal men vi har varit vänner länge och numera huserar hon i ett hus med sitt barn och sin partner. När Noah, som barnet heter, var alldeles sprillans ny för världen läste jag Bruno K. Öijer för honom. För att säkerställa att han tidigt började bygga på sitt kulturella kapital.

Nu, när han är något äldre, tog jag med honom och hans mor på Dunkers Kulturhus. Han var lite halvt om halvt intresserad av själva utställningarna men kaninerna tyckte han mycket om.

Just nu håller han dessutom på att korrläsa detta inlägg. Jag hoppas det blir godkänt.

Allt gott,
Malin

Johodå, jag var där. På den där krogen där Jodie Foster roade sig i helgen. Kan inte påstå att jag var en av de som klev fram och tog ett foto. Jag var fullt upptagen i ett annat hörn med att dricka cava. För vissa helger måste en suga musten ur Stockholmsnatten och ägna sig helhjärtat åt livets goda. Nu ska en kanske inte tolka det som att jag inte tycker att Jodie Foster tillhör livets goda, därom har jag ingen åsikt, men just den kvällen fanns det andra som var godare.

I vanlig ordning höll jag någon slags låda med två främlingar vars bord mitt stora sällskap mer eller mindre kapade. Då bör en ju i varje fall stå för lite underhållning. Jag bör ha varit tillräckligt underhållande för att de ska haft överseende med vårt hjärtliga sällskap.

Hörni, nu är det bara tre veckor kvar till Pride. Peppigt!

Allt gott,
Malin

Det var ett par hårda dagar i Hälsingland vill jag lova. Men nu när det är klart kan jag avslöja att min platoniska svärmor blev ytterst nöjd med resultatet och att min platoniska livspartner dessutom var lycklig över att ha tillbringat sina första semesterdagar i mitt sällskap. Däremot var det dags att lämna henne och hennes duktiga kille i fred och istället ta tåget tillbaka till civilisationen.

Kan hända att jag också behövde semester från Molly, som annars var kul att leka med när det inte snickrades. En mycket söt liten fransk bulldog som dock är lika sur som hon ser ut på bilden, om hon inte får som hon vill alltså.

Stockholm tog emot mig med öppna armar och efter en välbehövlig dusch är jag redo för citylife igen. Peppar på sista helgen i stan innan Prideveckan och planerar att se solen gå upp från en klippa i Tantolunden. Det är ju också en exemplarisk plats att ta det där nattdoppet som en har längtat efter hela vintern. För den mera pryda och som kanske eftersträvar ett tillhåll för sig själv kan jag rekommendera mindre folktäta Reimersholme. Där kan en doppa sig i godan ro nästan jämt.

Allt gott,
Malin