Det är antalet som gick i Pride Parade detta året. Alltså ungefär lika många som föregående år. Men det var ju inte det finaste som hände. När paraden nått Sergels torg med Dykes on bikes i täten gjorde den ett uppehåll. Anledningen var att en av medlemmarna i Dykes on bikes friade till sin flickvän. Hon sa ja!
Bilder från paraden hittar ni bland annat här.

Eftersom det var strålande sol under hela paraden var jag och mina vänner helt slut efteråt. Vi halsade vattenflaska på vattenflaska, en del hoppade i vattnet och sedan la vi oss på gräset och pustade. Då jag lider av en lindrig sjukdom fick jag sedan se mig besegrad och knata hemåt, men jag misstänker att de som gjorde natten gjorde den med bravur.

Dessutom måste jag kurerar mig till kvällens Rehab. Årets roligaste och svettigaste fest!

Allt gott,
Malin

Då var det återigen dags att promenera Stockholms gator fram i ett långt tåg av hbtq-personer och deras sympatisörer. Paraden går från Humlegården klockan ett och tar sig via stora delar av city och gamla stan till södermalm och Tantolunden. Arrangörerna förväntar sig att uppemåt 45 000 personer kommer att gå i paraden och publiken beräknas vara tio dubbelt så stor.

Vad det verkar kommer vädret vara bättre i år och trots att jag inte kommer bära min kilt känner jag mig ändå pepp inför paradutstyrseln. Kom dit och heja eller gå med!

Allt gott,
Malin

Dagen har fokuserats på att inhandla biljetter till de fester jag kommer besöka i veckan. Som det ser ut nu kommer jag faktiskt inte vara den festprisse som jag varit tidigare år – men å andra sidan är veckan inte över ännu så jag facit kommer först senare. Däremot tänkte jag presentera en liten guide över veckans fester som lämpar sig för flator.

Imorgon kväll har club KG onsdagsfest på Debaser Medis, klubben har en åldersgräns på 20 år och det kostar 150 kronor i dörren (100 kr i förköp). Det brukar vara kommersiella hits och tämligen bra drag på dansgolvet. Jag kommer vara på Vardagsrummet och stödfesten för den fantastiska bokhandeln Hallongrottan.

På torsdag är det RFSL:s stora tjejfest, även den på Debaser Medis. Festen kostar 200 kronor i dörren, 185 kronor med förköp. Fredagkvällen bjuder på fest för kvinnor över trettio för femte året i rad på Nalen. 180 kronor i dörren och 150 kronor med förköp. Då jag inte är över trettio har jag ännu inte haft nöjet att besöka denna tillställning men jag har ryktesvägen fått förklarat för mig att det brukar bli en rolig kväll. Om en inte är trettio kan en istället gå på Club X på Stureplan. Det är en mixad klubb men arrangörerna är samma som gör club KG varför en kan förvänta sig att även en hel del flator hittar dit.

Om en orkar festa efter att ha dansat sig igenom staden under paraden firar Caliente sex år med stor efterfest på Debaser Medis övervåning. Det spelas hiphop, R’n’B, reaggaeton och liknande som en får skaka rumpan till för 200 kronor i dörren, 150 kronor med förköp. På undervåningen kör Kajta & Gunn samtidigt. Samtidigt koras Miss Gay Sweden på Göta källare dit en kommer in för 140 kronor. Själv planerar jag att hålla mig lugn på lördagen, delvis eftersom jag kommer vara helt slut men också för att veckans bästa fest hålls på söndagskvällen: Rehab. Det kommer bli enormt varmt, lättklätt och dansant.

Naturligtivs finns det många andra fester – en kan läsa mer på Stockholm Prides hemsida om de olika festerna.

Allt gott,
Malin

Jag har just landat hemma efter tre veckor i exil och kan konstatera att Stockholm nog allt har saknat mig också. Särskilt som det ställs till med ordentligt kalas hela veckan med officiell start imorgon. Inte för att jag tror att det är enbart för min skull men det är också för min skull. Och för din också.

Precis som förut handlar Stockholm Pride om öppenhet, om alla människor lika värde och om att under en vecka belysa hbtq-frågor. Kampen är lika viktig denna vecka som den var igår och som den kommer vara i mitten av november när regnet attackerar på tvären.

För att ladda upp inför festivalen blir det i afton en kväll på stan i gott sällskap. Pricka av i programmet vilka punkter som är måsten och vilka som är kansken. Dessutom så klart vilka jag kommer undvika helt och hållet.

Allt gott,
Malin

Om en vecka är det Stockholm Pride i Tantolunden på Södermalm. Naturligtvis kommer jag att vara där och följa diskussionerna, skvallret och festerna. Pride House är fortsatt i Kulturhuset där mängder av intressanta workshops, föreläsningar och annat hålls medan Pride Park bjuder på informationstorg, större framträdanden och ett och annat öltält.

Årets dogtag, designad av Bea Szenfeld. Foto: Stockholm Pride

Jag har gått igenom programmet för tisdagen än så länge och konstaterar att jag helst skulle hålla mig med en chaufför som kör mig mellan Tanto och Plattan. Främst tänker jag på hur jag ska hinna från Queer-tangon till Queer-salsan och senare från Mian Lodalen till Tiina Rosenbergs samtal. Innan jag tar mig an att lösa dylika praktiska problem åker jag från stan och laddar upp.

Finaste Pi och jag åker västerut för ett par dagar i en enslig stuga, följt av att hon ska möta svärföräldrarna (dock inte första gången) och sedan ska vi se den amerikanska heteronormens urfader, Bruce Springsteen. Nu kanske ni undrar varför jag ska se Bruce och jag väljer att svara såhär: När biljetterna släpptes blev jag peppad, Bruce är alltid Bruce, och oavsett är det aldrig fel med en helg i Göteborg.

Allt gott,
Malin

Johodå, jag var där. På den där krogen där Jodie Foster roade sig i helgen. Kan inte påstå att jag var en av de som klev fram och tog ett foto. Jag var fullt upptagen i ett annat hörn med att dricka cava. För vissa helger måste en suga musten ur Stockholmsnatten och ägna sig helhjärtat åt livets goda. Nu ska en kanske inte tolka det som att jag inte tycker att Jodie Foster tillhör livets goda, därom har jag ingen åsikt, men just den kvällen fanns det andra som var godare.

I vanlig ordning höll jag någon slags låda med två främlingar vars bord mitt stora sällskap mer eller mindre kapade. Då bör en ju i varje fall stå för lite underhållning. Jag bör ha varit tillräckligt underhållande för att de ska haft överseende med vårt hjärtliga sällskap.

Hörni, nu är det bara tre veckor kvar till Pride. Peppigt!

Allt gott,
Malin

Äntligen har jag Stockholm under fötterna och kyla runt omkring mig igen! Mallorca i alla ära men min hjärna slutar att fungera strax efter att temperaturen når 25 grader så en kan således konstatera att jag varit hjärndöd i närmare en vecka. Inget ont i det, jag skulle säga att semester närmast har det som främsta syfte. Däremot var det utomordentligt skönt att landa på Arlanda, frysa lite men i varje fall kunna tänka klart.

Till min stora förnöjelse lyckades jag skydda min ljusa hy och har undvikit att anta den hallonröda kulör som jag förutspådde. Därmed inte sagt att jag är brun men jag skulle påstå att jag åtminstone är ljusbeige numera. Och det, mina vänner, är en enorm framgång för att vara jag. Dock blev jag attackerad av ett havsvidunder som brände mig först vit och sedan röd med intensiv smärta som följd. Lyckligtvis missade vidundret Daisy (tatueringen på skuldran) med en hårsmån så det är egentligen ingen större skada skedd. Kommer inte ens få ett ärr vad det verkar, vilket gett dignitet till mitt semesteräventyr.

Det finns betydligt mycket mer att rapportera från den här resan som exempelvis turerna i flatmobilen, den inneboende knöligheten i kollektivsemester samt vilken årets sommardryck är. (Obs att ej sangria!) Och jag lovar att lämna fullständig rapport när jag har den tiden. För tydligen är min försommarsemester slut och jag måste börja arbeta igen. Himla trist!

Allt gott,
Malin

Helgen tillbringades i Berlin vilket var cirka fantastiskt. Bland annat upplevde jag ett sällsynt tillfälle då jag njöt av att prova kläder. Kan inte riktigt minnas när det hände senast.

Exempelvis hittade jag den här gröna jackan, en kan nästan tro att jag skulle vara sportig.

Allt gott,
Malin

Maj är en bra månad. Inte bara för att risken för snö minskat dramatiskt utan framför allt för att jag ska ha oförskämt roligt de närmaste veckorna. Om en vecka tar jag bästis-Madde och Klara under varsin arm och styr kosan mot Berlin för en sån där gemytlig weekend i den tyska huvudstaden. Det där har jag ju skrivit om förut vill jag minnas och det är inte det som är poängen med det här inlägget.

Istället handlar det om hur månaden mot slutet kröns av en resa till västkusten, Göteborg och HBTQ-festivalen. Förra året åkte jag inte dit, vilket jag ångrar bittert idag. Att inleda sommaren med sol i ögonen på en spårvagn är ljuvligt och att får göra det med regnbågsflaggor runt omkring sig är ännu bättre!

Dessutom har HBTQ-festivalen en snyggare logga än Stockholm Pride. Fast det är såklart en högst personlig betraktelse.

Allt gott,
Malin

Nej, inget särskilt sådär – men det var en mycket fin söndag.

Allt gott,
Malin