Idag är det exakt tre veckor tills planet lyfter och jag åker till Berlin. Ingen långresa eller så utan fyra sömnlösa nätter får jag hålla till godo med. Dock räknar jag med äventyr av det slag som jag när jag är pensionär kan sitta och mysflina åt utan att eventuella barnbarn förstår någonting. Precis den typen av minnen som jag som barnbarn inte skulle vilja veta om min mormor, även om jag mycket väl förstår att hon också hade det i bagaget.

Hur som är planen att hänga i parker, gå på klubb och begå möjligen ett och annat misstag. Enligt devisen en lever bara en gång osv osv. Men mest för att få känna sig som sjutton igen och glömma allt vad ansvar innebär. Därav räknar jag inte med att beviljas ansvarsfrihet när jag återvänder.

Allt gott,
Malin

I skrivande stund är det två timmar och tjugosex minuter kvar tills Lakritsfestivalen öppnar på Münchenbryggeriet i Stockholm. Och då kan en ju undra varför jag vet det. Men det är inte alls konstigt eftersom jag jobbar som utställaransvarig på festivalen och således haft både en och två bråda dagar inför detta. Så om ni vill springa på mig i helgen då vet ni var jag finns.

För övrigt var mina fötter igår kväll så svullna att jag hade svårt att gå. Inte särskilt intressant information men det kommer en poäng, jag lovar. Av en god vän fick jag då låna ett par stödstrumpor som gjorde underverk.
När jag några timmar senare skulle gå på toaletten hade jag helt glömt bort att jag hade stödstrumpor på mig och när jag såg mina vader inklädd i nylonknästrumpor med svartspets under arbetsbyxorna blev jag så chockad att jag skrek. Jag kände mig oerhört queer just då.

Allt gott,
Malin

Nej, jag är sannerligen inte först med det senaste nu men det känns ändå värt att uppmärksamma att årets invigare av Pridefestivalen 2012 blir Mona Sahlin (s) och Birgitta Ohlsson (fp). Två politiska personer med långvarigt engagemang i hbtq-frågor och från två politiska block. Det rimmar ju extra fint med årets tema ”Tillsammans”.

På söndag är det årsmöte och samtliga utom en ställer sina styrelseplatser till förfogande efter förra årets ekonomiska flopp. Jag ska inte tråka ut er med siffror, de kan ni leta upp på annat håll, men låt oss säga att budgeten sprack med över 50% – en tämligen prekär situation att försöka trassla sig ur. Dock verkar sittande styrelse ha lyckats med företaget.

Årets pridelåt görs av Lena Philipson som får sägas vara ett säkert kort i dessa kretsar. I och för sig kan jag inte minnas att jag någon gång faktiskt lyssnat på pridelåtarna som tas fram varje år. Kanske som musack på nån uteservering men inte att jag kan nynna på nån eller så. Jag tror inte att Lenas ”Du följer väl med?” kommer ändra mitt beteende i det hänseendet.

Allt gott,
Malin

Stockholm Pride återvänder till Tantolunden 2012. Den femtonde festivalen arrangeras alltså på ursprungsplatsen och årligen återkommande kvällar såsom Schlagerkvällen på torsdagen finns givetvis med. I övrigt arbetas det med programmet och inget är helt klart. Det är rimligen en god idé att återvända till Tantolunden. Där finns fler buskar att hångla i än i Kungsträdgården.

Allt gott,
Malin

Denna vecka hade jag en ledig dag. Det var igår. En lördag utan att behöva arbeta för att plocka upp alla lösa trådar på söndag. En kan tänka sig att jag skulle tillbringa dagen med att göra något avkopplande eller något spännande. Ett avbrott ifrån vardagen osv osv. Istället flyttar jag min platoniska livspartner med tillhörande sambo och bohag. Inte nog med att jag gör det. Jag gör det också med ett oroväckande glatt humör och aldrig sinande energi. Gott så. Jag misstänker att det är för att visa att jag minsann fortfarande hör till familjen – trots att vi inte bor ihop längre.

På kvällen gick jag på 30-årsfest. Det var mitt ex som fyllt år och bjudit in till sin nya lägenhet. Jag klädde upp mig, gick dit och var trevlig. Vad jag inte visst när jag klev innanför dörren var att jag under kvällens lopp skulle ha fingret i Hanna Hellqvists mun. Jag ska stoppa er redan nu, innan era tankar om obsceniteter och ormgropar riktigt dragit igång. Det var i rent demonstrativt syfte. Hanna hade nyligen dragit ut en visdomstand som lämnat efter sig en grop i tandköttet som hon fick gå och tömma varje gång hon ätit något. Mycket enerverande naturligtvis.

Jag kände mig mycket lycklig lottad som inte dragit ut någon visdomstand.

Allt gott,
Malin

Av anledningar som jag inte kan gå in närmare på har jag fått en biljett till kvällens premiär av Hagmans Konditori på Intiman i Stockholm. Föreställningen har spelats i tre säsonger i Göteborg och ska nu upp här. Jag tänker ha på mig fluga och hängslen.

Min pappa tycker om Galenskaparna & Aftershave så när jag var liten gjorde jag det också. Ett tag kunde jag flera låtar ur ’Skruven är lös’ utantill. Idag var det mycket längesedan jag såg något så jag har svårt att ha en åsikt. Men efter ikväll gissar jag att jag kommer ha det.

Allt gott,
Malin

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta det här året i några rader. Naturligtvis inser jag redan nu att det kommer bli mer än några rader varför jag tänkte göra en sammanfattning av sammanfattningen för den som vill veta men har lite bråttom.

Tjej – byta jobb – tjej – Pride – flytta – jobb.

Nu till den längre versionen som kanske säger något överhuvudtaget.

2011 började med en flamma som uppvaktade mig med minttu iklädd en bröllopsklänning. Det var underhållande även om vi på många sätt var ett tämligen omatchat par. Mycket riktigt dröjde det inte särskilt förrän vi blev ex. I samma veva sade upp mig och satsade på den egna firman. Just då kändes det oerhört befriande och nödvändigt. Även om det inte enbart varit en framgångssaga har jag inte ångrat mitt beslut.

Precis när våren kom gjorde hon som skulle flyga till andra sidan jorden entré i mitt liv. Praktiskt nog bodde hon nästgårds och våren försvann i ett myller av fnitter, kyssar och vernissage. Just som våren övergick i sommar gjorde vi ett uppehåll i vår relation och slutade träffas annat än som vänner. Mitt älskade kollektiv hade överseende med min frånvaro som senare skulle bli mer permanent än när jag befann mig några hus bort.

Sommaren inleddes förtjusande dekadent med utekvällar, singelliv och semester. Redan innan kollektivet blev av med lägenheten beslutade jag mig för att flytta därifrån. En kan säga att jag hade lite på känn att det hela skulle ta slut och jag ville inte vara ensam kvar. Kollektivkamraterna begav sig söder om stan och jag begav mig också söderut – om så endast ett par kvarter.

Innan flytten kom Prideveckan och jag började dela med mig av livet här. Om sommaren varit ett sammelsurium av utekvällar, singelliv och semester var Prideveckan ett koncentrat av detta. Toppat med politik, gemenskap och strålande solsken. Enda smolket var väl heterofolket som åkte på gaysafari – men det kan jag ha överseende med. Jag är nämligen på heterosafari snudd på varje dag.

Efter Pride följde veckor av återförening med hon som skulle till andra sidan jorden och när jag lämnade stan för Norge var det med en klump i halsen. När jag kom hem var hon borta och veckorna blev vardag. I mitt nya hem hittade jag rytmen och dagarna blev allt kortare, som brukligt när hösten dyker upp.

Hösten stavades vardag och veckorna har såsat ihop sig för mig. I korta drag skaffade jag två nya jobb och när jag kikar i kalendern är det mest anteckningar om arbete eller vänner. Någonstans i mitten av hösten var jag tillbaka i min studentstad för att framstå som lyckat exempel för de studenter som nu läser min utbildning. Det är alltid märkligt när en ska vara förebild och jag har synnerligen svårt att förstå hur en kan vara gammal nog att läsa på universitet när en är född på 90-talet. Jag är inte dummare än att jag inser att det var så 70-talisterna kände om mig men det är fortfarande konstigt.

Slutligen kom december och hon som var på andra sidan jorden var åter på armlängds avstånd. Det är mycket enklare att kommunicera ansikte mot ansikte än via e-post och facebook även om det inte ger några garantier för hur relationen kommer att se ut.

Det var 2011 – i den långa men ändå extremt förenklade versionen.

Allt gott,
Malin

TIll helgen är det nyårsafton. Just såhär mellandagarna är lämpligt att se sig i backspegeln och samtidigt se framåt mot ett nytt, förhoppningsvis spännande, år. Men jag väntar med den där sammanfattningen.

Istället kan jag meddela hur det tedde sig på annandagen när jag bjöd på kalkonmiddag för första gången.

Inga konstigheter!

Allt gott,
Malin

Vi delar ut paketen ett och ett, sedan får mottagaren öppna medan alla tittar på. Först blir jag överlycklig för att jag får en fluga som kommer passa när jag röker min pipa. Sedan får jag den där gubbkepsen med öronlappar som jag önskat mig sedan mitten av oktober. En blir inte så mycket mer gubbe än jag nu alltså.

Jag är cirka toknöjd över detta.

God jul!
Malin 

För andra gången i mitt liv kommer jag inte att tillbringa julen tillsammans med min familj och min släkt. Istället ska jag stanna i Stockholm och fira tillsammans med de allra finaste små queers en kan tänka sig. Visserligen kommer det vara ungefär samma visa. Någon missar Kalle Anka och blir sur, någon får inte vad den önskat sig och någon äter för mycket. Eller snarare att alla äter för mycket.

Min familjs jular har alltid varit energiska. Åtminstone tjugo personer, barn i ett virrvarr och någon farbror i ett hörn medan rätt på rätt dukas upp på julbordet. Någon stackare klär ut sig till tomte och delar ut paket, en portion julgröt äts utan att någon egentligen är hungrig innan vi spelar sällskapsspel till långt in på natten. En gammal flamma kallade mig för ett julkalenderbarn. Hon hade en större poäng än vad jag ville medge då.

Om en händelsevis inte skulle ha någonstans att ta vägen på julafton och befinner sig i Stockholmsområdet kan en ta sig till RFSL:s högkvarter på Sveavägen. Där kan en fira oavsett om en varit ett julkalenderbarn eller inte.

Allt gott,
Malin