Och till slut kom vi hem…

Allt gott,
Malin

Det regnar i Stockholm så jag åker till Göteborg. Sannolikt kommer det att regna ännu värre där men jag har inga planer på att rör mig utomhus i någon större utsträckning. Planen är ateljéhäng och möjligen en runda på stan. För övrigt försöker jag hålla ett öppet sinne, jag vet aldrig vad som händer när jag är i Göteborg.

**UPDATE**

Det regnar inte i Göteborg. Ännu. Änna.

Allt gott,
Malin

Nu är det ingen egentligen ingen ålder jag når utan blott 26. Jag kommer börja betala fullpris på SJ och kan således inte längre hävda att jag är ”ung och lovande”. Något större vemod över detta har jag inte bekymrat mig med utan koncentrerat mig på livets goda. Det vill säga brunch i goda vänner lag och ytterligare en rutig flanellskjorta till samlingen.

En god vän till mig mindes tillbaka till sitt 26:e levnadsår och mindes det som vackert. Det finaste, sa han, var hans inställning till tjejerna.

– Mot de yngre är en slug och listig, och mot de äldre ung och charmig.

Allt gott,
Malin

I afton firar jag och Madde födelsedag. Vi fyller egentligen inte år samtidigt, men vi passar på att fira eftersom vi ändå har – i princip – samma vänner. Jag åker ut tidigare på dagen, dels för att laga mat till oss och dels för jag skulle få en ny frisyr. Nu är det inga radikala förändringar som skett, utan jag har blott blivit ”honungsblond” och obetydligt mer kortklippt.

När klippningen är avklarad i hallen förklarar min frisör att hen ska suga av mig lite fort innan vi påbörjar färgningen. Hens partner tappar hakan där hen sitter i vardagsrumssoffan och brister sedan ut i ett gapskratt när hen inser att det inte är någon kroppsdel som ska sugas av, utan överblivit hår ska förflyttas från mina axlar med hjälp av en dammsugare.

Kvällen har alltså inte påbörjats med smolk i bägaren, det vore olyckligt.

Allt gott,
Malin 

Jag kollar saldot på kontot, det borde ju ha trillat in några hundralappar där i och med att det är den 25:e. Gjorde då det förvånande fyndet att någon vänlig själ betalat ut över tjugo tusen i lön till mig. Rent principiellt har jag inga problem med att få lön för utfört arbete, i just det här fallet var problemet snarare att jag inte gjort mig förtjänt av dem. Om nu inte någon fått för sig att betala ut lönen till mig för att jag är gullig. Till och med jag förstår att den förklaringen är väl långsökt.

Därför har jag rakryggat erkänt för banken att någon måste begått ett misstag och säkerligen vill ha tillbaka pengarna. Banken var glad att jag hörde av mig, vilket det dessutom är lag på, och meddelade att de återkommer med en lösning i början av nästa vecka. Pengarna ska jag under tiden ha kvar på kontot. Inga konstigheter egentligen.

Förutom för den eventuella stackare som inte alls fick någon lön utbetald idag. Fredagsstämningen lär ha kommit av sig, om en säger…

Allt gott,
Malin

För första gången på ett bra tag återsamlas kollektivet där jag bodde medan det fortfarande var sommar. Vi är precis lika dysfunktionella som när vi bodde ihop. Skillnaden är att istället för att ses i vår rymliga trea innanför tullarna träffas vi i en mysig etta långt utanför stan. Det är fint här – hela området byggdes på 50-talet.

Men mest är det fint att vi träffas igen, att vi gnabbas igen och att det ändå slutar med att en hederlig middagsbjudan urartar i ett kaos av röster och projekt. I skrivande stund sitter jag i soffan framför datorn, Mette skriker ”här är den!” från köket varpå Madde svarar att ”nej, det var inte den vi letade efter”. Mallan frånsäger sig allt ansvar och låser in sig på toaletten. Mitt på golvet ligger hunden Daniel och trivs. Familjen Tycoon – på det postmoderna 2010-talet. Som jag tycker om oss!

Allt gott,
Malin 

Jag studerade i Småland under fem år, i den regniga men charmiga staden Växjö. Under den tiden satte jag inte min fot på den gayklubb som finns där – driven av RFSL. Varför jag inte gjorde det hade en mängd anledningar. Bland annat eftersom det enbart var ett ställe, dit ungefär samma människor gick vid varje fest. Givetvis var det en fördom, hur det låg till i verkligheten känner jag inte till eftersom jag aldrig var där. Och för att kunna hävda att jag ”visste” måste jag ju rimligen gått dit två gånger.

Nu gjorde jag inte det. Om jag däremot bott kvar i de södra delarna av Sverige hade jag packat en övernattningsryggsäck och dragit till Karlshamn i helgen. Inte enbart för att det är en charmig stad (charmigare än Växjö där jag ändå tillbringade fem år) utan framför allt för att det är hbtq-fest där i helgen. Eller snarare en uttalat hbtq-vänlig fest. Kort sagt innebär det att alla är välkomna, såsom sig bör.

Allt gott,
Malin

Denna helgen har jag besök av mina käraste vänner från Göteborg och i afton blir det mer eller mindre en återträff från mina studentår i en tvåa i Högdalen. En kan säga att jag är cirka peppad inför detta. Och lite skeptisk.

Men bara lite.

Allt gott,
Malin

I fredags fick ni aldrig någon bild. Det berodde inte på att jag är missunnsam eller för att jag blev bestört över att Denise åkte ut. Snarare berodde det på att vårt lilla sällskap ramlade ner på stan och till en karaokebar. Det var mitt absolut första besök på en sådan lokal och jag kan ha sjungit Backstreet Boys. Jag kan också ha propsat på att det skulle filmas. Men jag tror inte att jag gjorde det.

Hur som helst är det här sammanställningen av våra röster.

Allt gott,
Malin

Idag har jag tillbringat ungefär 80 procent av tiden i soffan framför en flimrande tv-skärm vars program kräver absolut minsta möjliga insats från min sida. Framåt eftermiddagen piggnade jag till så pass att jag orkade hålla upp en bok framför ansiktet och jag lyckades koncentrera mig tillräckligt för att läsa ut den. Så dagen har ändå inte varit fullständigt bortkastad.

Som ni säkert förstår blev det sent igår med mer eller mindre djupa samtal på vägen hem genom Stockholmsnatten. Vi konstaterade både det ena och det andra angående känslomässiga tillstånd som jag minns blott i vaga fragment och då ytterst suddigt. Det är även sannolikt att vi löste problemet med världssvält, aids och kolonialism.

Ikväll kommer jag således befinna mig inom hemmets fyra väggar. Medan jag ligger där ska jag stilla det outsägliga chokladbollsbehov som uppstod för några timmar sedan. På något vis känns det märkligt att få ett begär efter chokladbollar, min vän föreslår att jag är gravid men jag bedömer det som ytterst osannolikt. Det känns mer rimligt att Leif GW Persson skulle ringa upp mig, säga att han beundrar mina vader och fråga om jag ville ses över en kaffe. Skulle han göra det skulle jag svara ja under förutsättningen att jag får chokladbollar till kaffet.

Allt gott,
Malin