Hit ska jag ikväll efter att jag varit på Stand up med bland andra Moa Svan. Jag kommer även ha på mig kanske världens finaste hängslen som jag inhandlade i veckan. Joho, nu är det fredag.

Allt gott,
Malin

Igår kväll trillade jag ut genom dörren och hamnade (i vanliga ordning) på söder. Nygamla stället Judy’s öppnade för en vecka sedan och då var jag dessvärre i Norge så ett besök där snarast möjligt kändes klart befogat. I lokalerna låg tidigare Högkvarteret, ett ställe som besöktes i tid och otid. Av förklarliga skäl var det inte alls som på den tiden och pulbiken var högst blandad.

Kanske berodde det på att jag varit i exil några veckor men jag blev glatt överraskad över att se många nya ansikten. Det här med nya människor får mig i vanliga fall att plocka fram mitt inre sociala lejon och mingla som vore det Nobelfesten. (Oklart hur mycket de egentligen minglar där men ni förstår jämförelsen.) Därför är jag besviken över att jag inte lyckades hälsa på fler än en ny person. Å andra sidan har jag inte hängt med mina vackra vänner på vad som känns som en evighet. Ibland blir en som nykär i sina gamla vänner!

Allt gott,
Malin

Den gaybar som jag och konstnärerna frekvent besökt här i Stavanger är av det mindre slaget och inredd som en fjällstuga. På hela taget är det ganska mysigt även om en kan ifrågasätta att de visar stämningsvideor i form av olika vatten och fjordar. Å andra sidan hade en sprakande brasa på skärmen känts minst lika malplacerat. Det som gör att vi återkommit dit i den utsträckning som vi gjort (förutom att det är enda gaybaren) är människorna.

Persongalleriet i den här staden är fascinerande. Här finns den äldre bögen med mustaschen som när han inte jobbar sitter på andra sidan baren i ett (över)förfriskat tillstånd, gärna i sällskap med den gamla, krullhåriga fjollan som besöker solariet lite oftare än vad som är hälsosamt. Lite längre bort sitter flatparet som antingen står på hörnet och skriker åt varandra eller gullar och fnittrar tillsammans med sin kompis som enligt egen utsago inte är bög utan bara öppensinnig.

Som ni förstår sitter jag som klistrad för att förstå hur dessa männisor kommer överens och ändå kan festa ihop. Min personliga analys av situationen berör främst storleken på den här staden. Gaypubliken kan välja på att gå hit eller till ett straight ställe och oavsett vem än är som hbtq-person vill en emellanåt uppleva gemenskap av den sort som en gaysammanslutning kan ge. Då finns det ett ställe, ett litet ställe, med ett gäng karaktärer som en lika gärna kan lära sig att tolerera för en kommer inte komma undan dem.

Missförstå mig rätt, jag tycker att det är kul att vara här och hälsa på. Men om jag skulle bo här – skulle jag flytta härifrån.

Allt gott,
Malin

Nu hade jag inga som helst förväntningar på Stavanger Pride eftersom jag inte visste att det skulle gå av stapeln medan jag var här. Såhär efteråt får jag säga att jag trots det är besviken. Igår skulle det finnas en ”homogata” i stan mellan klockan elva och tre. Homogatan skulle vara någon slags motsvarighet till Pride Park i Stockholm och jag planerade ett besök framåt eftermiddagen tillsammans med mina konstnärsvänner. Vi kom dit klockan två och då packade de sista utställarna ihop sina små partytält. Mja, det kändes som att de snarare kröp tillbaka in i garderoben.

Å andra sidan förvånades jag inledningsvis av att det fanns ett Stavanger Pride. Den känslan skulle jag hållit fast vid och istället blivit glad så snart jag såg en liten regnbågsflagga. Vilket i och för sig blivit svårt eftersom de enda regnbågsflaggor jag sett varit på gayställen där de alltid sitter upp.

Nåja, istället kan jag avslöja att jag och mina vänner redan blivit en del av interiören på gaybaren. Igår beslutade vi dock att nästa gång vi går ut får vi gå på ett straight ställe. Situationen börjar bli löjlig.

Allt gott,
Malin

Stavangers gayklubb heter Hot. Kanske för att det låter häftigt men gissningsvis också för att det var jäkligt varmt där. Det var mycket folk, mina ögon var upptagna hela kvällen och musiken var precis sådär mellanstadieaktig som fredagarna på Kolingsborgs övre dansgolv. På Hot fanns ett podie en kunde dansa på, med tillhörande strippstång. Jo, jag kan ha setts svinga mig kring denna på ett fascinerande ograciöst sätt.

En kan säga att jag betalar för det svinget idag när jag vaknar efter att frukosten serverats.

Allt gott,
Malin

Nu är det förvisso inte jag som beslutat om min arbetsperiod här i Norge, men nog är det lustigt att mitt besök sammanfaller med Stavanger Pride? Det här ska enligt hemsidan vara landets största hbt-festival och lördagsfesten brukar samla omkring 500 besökare. Ska vi slå vad om att jag kommer vara en av dem?

All denna information hade jag inte fått om jag inte trillat in på gaybaren igår och om inte ett gäng glada norskar trillar ner vid bordet jämte. Av min kväll igår att döma vet jag ingenting om hur pilska de är, däremot upptäckte jag att de är trevliga och lättsamma. Mitt enda råd är att inte byta nummer med någon av dem.* Jag skulle ju ändå upp men jag ogillar starkt när människor jag inte känner ringer mig halv sju på morgonen.**

Allt gott,
Malin

* Av det praktiska skälet att det är smidigt med norsk guide när en navigerar i hbtq-djungeln.

** Nej, jag svarade inte.

Jag ser på nyheterna från mitt rum längst upp på gästgiveriet i Stavanger. Imorgon kommer SL att höja taxorna och ett månadskort kommer kosta 790 kronor. En politiker pratar om att beslutet tas för miljöns skull. Det känns rimligt – att göra det svårare för människor att åka kollektivt är onekligen det absolut bästa för miljön. Nåja, jag ska inte raljera över idiotin utan vill mest beklaga att alla inte längre kommer ha råd att åka kollektivt.

I Stavanger har jag inget behov av kollektivtrafik. Allt ligger ganska nära och den halvtimmespromenad jämte vattnet till jobbet som jag går varje morgon är på hela taget en angenäm upplevelse. En får dock se upp med alla joggare och cyklister, vilket är märkligt. Inte joggarna kanske, men mängden av människor som cyklar här är otrolig. Särskilt eftersom vädret (regn och blåst) inte inbjuder till cykeln som transportmedel.

Denna afton ska jag promenera ner till stadens centrum och besöka den gaybar som jag hört så mycket om. Det ska vara litet och det ska vara mysigt. Det är ungefär vad jag behöver ikväll. Under arbetsdagen började min axel krångla igen och det ligger som en nagel i ögat på mig. Däremot byggde jag 23,5 meter vägg på två arbetsdagar – för det är en väl ändå värd en öl?

Allt gott,
Malin

Lördagen gick i underhållningen och festens tecken. Inledningsvis möttes vi upp, tog en öl och småpratade sådär som vänner gör när de inte setts på ett tag. Särskilt spännande var det för födelsedagsbarnet som inte hade någon aning om vad vi skulle göra på kvällen. I min ficka brände biljetterna till Veronica Maggios extrainsatta konsert på Cirkus. När vi kom dit var det affischerat för nästa stora konsert, Lena Philipsson, något som roade oss måttligt innan födelsedagsbarnet fick se Maggioaffischen och förstod att det var det vi skulle se. Han blev genuint glad. Konserten var klart över förväntan, men det var inte det jag tänkte skriva om.

Efter konserten tog vi en öl på en, om en jämför med vanligen, ödelagd uteservering på Debaser. Så istället tog jag med mig mina straighta vänner på bögkalas. Kolingsborg bjöd upp till dans och efter lite peppande (och informationen om gratis inträde innan midnatt) tog vi oss dit. I baren lekte vi med shotsen, födelsedagsbarnet visade avancerade partytrick som involverade brinnande fingrar innan bartendern gav oss en sur blick varpå vi svepte och tog oss till dansgolvet.

Musiken motsvarade, med vissa undantag, ett mellanstadiedisco. Alltså, utan den där känslan av att inte våga leva ut på dansgolvet med rädsla för vad ”de coola” skulle tycka. Jag kan således erkänna att vi dansade som att det inte finns någon morgondag, företrädelsevis på det lilla podiet i mitten av dansgolvet. Den lyckan gjorde min kväll.

Allt gott,
Malin

Inom några dagar flyttar jag ut ur mitt käraste kollektiv där jag tillbringat de senaste ett och ett halvt åren. Det är visserligen helt och hållet på eget bevåg men jag kan ändå inte undgå att känna mig en smula vemodig. För inom dessa väggar har jag upplevt otroligt många situationer och omvälvande känslor. Till exempel var det här jag upplevde min första blixtförälskelse (kan ju tyckas sent i livet – men så är det ibland) och det var följdaktligen även här som tårarna rann när det hela var över lika snart som det startade.

Alltid har mina kollektivkamrater stått där med en axel att låna ut, en bira att bjuda på eller en vanlig, enkel kram. Det är få människor i mitt liv som varit ett sådant stöd. Också få människor i mitt liv som varit ett sådant gissel. Men en får ta det salta med det söta, det goda med det onda och vad det nu heter. Mest av allt har det varit kärlek, rödvin och middagar kring runda bordet i köket. Dessvärre kommer hela kollektivet splittras inom snart eftersom andrahandskontraktet sägs upp och livet går vidare oavsett vad en själv känner i frågan.

Därför ska vi i afton fira av den här tiden rejält med Adjö-och-tack-för-fisken-festen. I skrivande stund håller jag på att förbereda för den. Tipsrundan är uppsatt, tilltuggen inhandlas av andra och jag har redan valt ut klädsel för kvällen. Det här med klädsel kan annars ta uppåt en 45 minuter nu för tiden. Fåfänga är väl ingen dygd men jag är en ”late bloomer” i frågan. Jag minns den gamla goda tiden när ett par jeans och en t-shirt var allt som krävdes. Som jag såg ut…

Allt gott,
Malin

Det var inte bara det att vi lagade mat igår, Doris och jag, utan vi flankerade bestyren med att smutta på ett mycket gott öl under matlagningen. Jag misstänker att det finns ett samband mellan detta smuttande och den huvudvärk jag upplever för tillfället. Vi kan också ha setts springandes genom Midnattsloppet på söder och minglandes på trevlig krog i närheten av Nytorget.

En förträfflig sak med att jag är en smula seg idag är att jag ständigt försöker väga upp min tidigare dåliga karaktär genom att maniskt städa dagen därpå. Sedan är det för all del inget dåligt i att rulla hatt då och då, det är inte min poäng, utan jag vill belysa att det är praktiskt att jag lider i eftertänksamhetens kranka blekhet. Annars skulle det aldrig bli något tvättat.

Allt gott,
Malin