Igår var det en sprakande hemmafest tillsammans med fina människor. En kan säga att det var kvinnor var en än såg och när signalen gick från köket var det dags för shots. Signalisten var väl synlig med en ljuvlig röd kalufs. Det var en bra kväll, men av förklarliga skäl (tequila) har det varit en mindre bra morgon. Nu börjar dock livet återvända till mig och jag ska bege mig ner mot Pride Sergel.

Gissningsvis blir det lika varmt som igår och idag ska jag inte göra misstaget att lämna huden oskyddad. Jag har en förarglig tendens att skifta i rött (tänk hallon) då på ett samma som signalistens hår sken igår. När det är hår är det en lite annan sak än när det är ens armar. Klart att det är roligt när folk ser en, men det finns bättre anledningar att synas än svedd hud…

Allt gott,
Malin

Jag skyndar till Pride Kungsan något försenad från ett fantastiskt återseende. Hoppas, hoppas, hoppas att jag inte missat någon invigningstalare och springer runt som en yr höna för att hitta mitt sällskap. Det är mycket folk och det tar ett, två, tre, fyra telefonsamtal innan jag hittar rätt och kan slappna av.

Mitt i talen, underhållning och invigningen förförs jag av den goda stämningen. Ögonen skummar igenom folkhavet – delvis på jakt efter nya bekantskaper men också de där som en haft ett tag. De som en springer på ibland på stan, på någon tillställning eller på någon klubb. Jag ler åt att alla verkar så glada, som att de har längtat efter detta. För det är ändå här och nu som vi är normen.

Dessutom blir jag omåttligt stolt och imponerad när jag ser unga hbtq-personer som redan innan de får ta körkort vet vilka de är och vilka de älskar. De krånglar inte till det, de kör sitt race och dansar som vore det Emmabodafestivalen 2005. Jag kan avundas att jag inte var lika säker på mig själv i den åldern.

Allt gott.
Malin

Igår kväll värmde jag och en god vän upp inför Prideveckan med en tjejfest på söder. Jag tänker inte skvallra alltför mycket om den, bara insinuera att jag kan ha setts dansa mig svettig på golvet och jag kan också ha skojat med serveringspersonalen.

Under tunnelbaneresan hemåt noterade jag en händelse som gjorde mig trött. Vagnen var givetvis fullproppad med människor, mer eller mindre berusade och trötta, som sig bör en lördagsnatt i Stockholm. Några säten längre bort satt ett jättefint par som uppenbarligen var nyförälskade och således hade svårt att hålla händerna bort från varandra. Det var på inga sätt något vulgärt utan snarare ett sådant där gulligt hångel som en inte kan låta bli att le och bli lycklig av.

Människorna runt omkring reagerade inte alls på samma sätt som jag. De flesta började viska, en del till och med pekade, och stirrade som vore de barn på cirkus. Paret var alltför uppslukade av varandra för att lägga märke till något men en undrar ju när det är 2011 och två tjejer inte kan kyssas offentligt utan att det ska göras till ett spektakel.

Sedan att killen och tjejen i sätet mitt emot mig hånglade så intensivt att jag fruktade att de skulle kvävas var det ingen som ens höjde ögonbrynen åt.

Allt gott,
Malin

I skrivande stund är det endast ett par dagar kvar tills Stockholm Pride drar igång i Kungsträdgården. Den officiella invigningen börjar kl 18 på måndagkväll, men redan på morgonen startar festivalprogrammet. Programmet är digert och jag har redan kommit upp i fyrtiosju programpunkter jag inte vill missa. Dessa består dessutom endast av de som sker i samarbete med Stockholm Pride – allt som händer nästa vecka står inte listat på deras hemsida.

Vid frukostbordet i morse fick jag frågan om vad jag tyckte om Shamefestivaler. I korta drag är det ett alternativ till Pridefestivalen som ställer sig kritisk och uttrycker att Pride inte är mer än ett kommersiellt jippo. För min del är jag positivt inställd till både Shame och Pride – tanken att hbtq-personer skulle kunna samlas under en enda organisation är absurd och utgår ifrån att vi skulle vara en homogen grupp som delar åsikter. Det gör vi givetvis inte. Lika lite som alla med blå ögon har samma smakpreferens när det kommer till glass.

Själv ser jag fram emot att tillbringa dagarna på intressanta seminarier och träffa nya, spännande personer. Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag ser fram emot festerna. En kan säga att jag är som en sjuåring tre dagar innan julafton. Drömmande, förväntansfull och extremt peppad!

Allt gott,
Malin