Något konstruktivt fick vi gjort igår också. Vi provade olika paradutstyrslar.

Madde hittade en fantastisk paljetthistoria och en mössa som för tankarna till jordgubbsmaränger.

Själv provade jag att gå som GBG-gubben med dålig hållning. Av förklarliga skäl inhandlades enbart kepsen.

Allt gott,
Malin

Idag ska jag göra någonting så ovanligt som att möta min svärmor och dennes nya kille för första gången. Inte för att det är märkligt att träffa den en träffars föräldrar utan för att just den här svärmodern inte bor i Sverige och det har således inte funnits någon chans att ses förrän nu. Svärfar har jag däremot träffat flera gånger och jag skulle i min egen ringa mening påstå att jag fått med beröm godkänt.

Jag tänker att jag ska imponera med att svänga ihop en äppelpaj och vara hel samt ren. Dessutom har jag planer på att vara ett socialt geni och få alla att bli glada och lyckliga. Och om inte annat kan jag roa dem med mitt senaste infall.

Varje gång jag hälsat på familjen Raring i Småland återkommer jag med någon slags förändring till Stockholm. Förra sommaren blev jag platinablond för första gången och i år tog jag hål i örat. Eller ja, det var inte jag egentligen utan mamma Raring brände en nål, satte en champagnekork bakom örat och tryckte till. Lillasyster Raring lånade ut ett silversmycke och här är resultatet.

Jag är mycket nöjd.

Allt gott,
Malin

Äntligen har jag Stockholm under fötterna och kyla runt omkring mig igen! Mallorca i alla ära men min hjärna slutar att fungera strax efter att temperaturen når 25 grader så en kan således konstatera att jag varit hjärndöd i närmare en vecka. Inget ont i det, jag skulle säga att semester närmast har det som främsta syfte. Däremot var det utomordentligt skönt att landa på Arlanda, frysa lite men i varje fall kunna tänka klart.

Till min stora förnöjelse lyckades jag skydda min ljusa hy och har undvikit att anta den hallonröda kulör som jag förutspådde. Därmed inte sagt att jag är brun men jag skulle påstå att jag åtminstone är ljusbeige numera. Och det, mina vänner, är en enorm framgång för att vara jag. Dock blev jag attackerad av ett havsvidunder som brände mig först vit och sedan röd med intensiv smärta som följd. Lyckligtvis missade vidundret Daisy (tatueringen på skuldran) med en hårsmån så det är egentligen ingen större skada skedd. Kommer inte ens få ett ärr vad det verkar, vilket gett dignitet till mitt semesteräventyr.

Det finns betydligt mycket mer att rapportera från den här resan som exempelvis turerna i flatmobilen, den inneboende knöligheten i kollektivsemester samt vilken årets sommardryck är. (Obs att ej sangria!) Och jag lovar att lämna fullständig rapport när jag har den tiden. För tydligen är min försommarsemester slut och jag måste börja arbeta igen. Himla trist!

Allt gott,
Malin

Saker som inte händer ofta nu för tiden är exempelvis min närvaro i grundskolor. Jag har ingen anledning att gå dit och grundskolorna verkar inte vilja se mycket av mig heller. Gott så, det är ingen förlust – efter nio år i dylika lokaler är mitt behov tämligen mättat.

Hur som slumpade det sig så att jag befann mig på en grundskola idag då en vän till mig påpassligt nog slutade åttan och bjöd in mig till sin skolavslutning. Det var ungefär exakt som jag kom ihåg det, förutom att jag inte kände någon och inte alls brydde mig om hur någon såg på mig. Istället kunde jag glädjas åt hur gulliga ettorna var när de delade ut rosor till niorna, hur kul det var att sjunga ”Den blomstertid nu kommer” samt vara glad att jag är en vuxen nu för tiden.

Det var fantastiskt fint när de släppte ballongerna på gården.

Allt gott,
Malin

PS. Imorgon flyger jag till Mallis (tjoho – fick sagt det igen!) så bloggen tar semester. Åter efter midsommar ungefär. DS.

På torsdag drar jag och ett gäng av de finaste vännerna på semester. Och det är ingen semester som helst utan en traditionell svennebananig resa till Mallis! Okej, vi kanske inte kör charter fullt ut eftersom vi har tillgång till boende på ön men vi kommer låtsas som att det är charter fullt ut. Vi har inhandlat hawaiiskjortor och stråhattar, samlat våra bästa sangriarecept och packat ner flipflopsen.

Som vanligt är mitt stora mål att inte anta en hallonröd kulör (även om det skeppet så att säga redan seglat) samt att har oförskämt roligt. Utgången lär bli en av två möjliga. Det allra bästa blir den dag vi hyr vespor och kör som tokar längs spanska småvägar, alternativt den kväll då vi går på tjejhaket där ”Publiken är ung, vacker och undantagslöst kvinnlig.”*

Allt gott,
Malin

*OBS! Äkta citat från guidebok.

Jag var i Göteborg stora delar av förra veckan. Där kan vad som helst hända.

Allt gott,
Malin

Äntligen dags för bildkavalkad!

Det är viktigt att mäta så att det blir rätt längd på bastupanelen.

A och O är att ha en vacker utsikt när en kapar panelen.

Det kanske viktigaste av allt är att ha en tantverkare (obs att ej mitt påfund!) som en kan köra med medan en slappar lite i bakgrunden.

Allt gott,
Malin

Medan vi var i Berlin kom vi av okänd anledning in på ämnet träning och diskuterade olika träningsformer. Nu är jag kanske främst den sporadiska träningstypen som sedan februari/mars funderat på om jag inte ska börja jogga ändå, det gjorde jag förra året och det kändes hälsosamt. Hur som haver har det scenariot inte riktigt utspelat sig i min tillvaro.

Under samtalet blev jag återigen upplyst om träning med kettlebells och tyckte det lät intressant. När vi landat i Sverige var jag uppfylld av energi och kastade mig ut i joggingspåret. Det ska erkännas att det inte var varken imponerande sträcka eller tempo utan jag fokuserade på pepp över att ha tagit på mig träningsskorna över huvud taget. Uppfylld av denna pepp traskade jag ner på stan och inhandlade en kettlebell.

Idag har jag använt den för första gången. Jag begagnade ett träningsprogram som en vän fått och satte således igång. Det var oerhört krävande. På det där viset att det tog ca trettiofem sekunder för mitt ansikte att anta den inte så tilltalande kulören knallröd. Till mitt försvar bör tilläggas att jag har mycket ytliga blodkärl. Redan nu känner jag att det inte kommer vara helt utan motstånd som jag tar mig ner för trapporna imorgon. Men peppen, kära vänner, den är kvar!

Allt gott,
Malin

Stockholm Prides kampanj för att locka besökare har börjat synas runt om i Stockholm och på webben. Jag måste säga att jag är road av kampanjens innehåll. Den går ut på att ”värva” människor till hbtq-laget med hjälp av fiffiga argument och snygg formgivning. Alltså argument för hur mycket bättre det är att vara exempelvis flata eller queer. Där finns en interaktiv del där besökarna kan ladda upp sina egna argument och illustrera med en låt eller en video. På hela taget mycket underhållande även om en får ta argumenten med en nypa salt. En del argument består av rena fördomar, vilka med glimten i ögonen kan fungera som charmiga ögonöppnare.

Även om jag inte har läst igenom alla har jag redan hittat en personlig favorit;

#73 Join the dyke side – we have boobies!

Allt gott,
Malin

Maj är en bra månad. Inte bara för att risken för snö minskat dramatiskt utan framför allt för att jag ska ha oförskämt roligt de närmaste veckorna. Om en vecka tar jag bästis-Madde och Klara under varsin arm och styr kosan mot Berlin för en sån där gemytlig weekend i den tyska huvudstaden. Det där har jag ju skrivit om förut vill jag minnas och det är inte det som är poängen med det här inlägget.

Istället handlar det om hur månaden mot slutet kröns av en resa till västkusten, Göteborg och HBTQ-festivalen. Förra året åkte jag inte dit, vilket jag ångrar bittert idag. Att inleda sommaren med sol i ögonen på en spårvagn är ljuvligt och att får göra det med regnbågsflaggor runt omkring sig är ännu bättre!

Dessutom har HBTQ-festivalen en snyggare logga än Stockholm Pride. Fast det är såklart en högst personlig betraktelse.

Allt gott,
Malin