Under veckan arbetar jag som inhyrd personal på min gamla arbetsplats. Med andra ord jobbar jag där igen, samtidigt som jag inte har något ansvar utöver det jag enligt avtalat ska hinna med. I vilket fall går det ut på att jag ska packa konst och riva väggar. Så jag går runt i mina arbetsbyxor, packar och river med öronsnäckorna i för att underhålla mig med något.

På en vecka hinner en gå igenom sina spellistor både en och två gånger. Strax innan lunch beslöt jag mig därför för att återvända till 90-talet och min spellista därifrån. Få saker gör mig så glad som musik från 90-talet. Jag ville inte på något sätt att ni ska tro att jag lyssnar på bra musik från decenniet utan hänger mig fullständigt åt flick- och pojkband.

Mina kära vänner har flera gånger påtalat att jag skulle bli en ypperlig pojkbandsmedlem om jag haft könet för det. Vad värre är att de har helt rätt. Hade jag haft möjlighet hade jag varit med i ett pojkband. Sedan jag blekte håret har jag till och med frisyren för det med.

Så – ska vi starta pojkband?

Allt gott,
Malin

Jag påpekar att jag faktiskt slog henne i TP när vi spelade sist. Det är en vinst jag är mycket nöjd med för när det kommer till TP väller åratal av vinnarskalle fram ur mitt inre. I min familj och släkt har vi ständigt spelat familjespel vid större tillställningar och det har så att säga färgat mitt sinne. Vinsten är halva nöjet, den andra stora glädjen ligger i att smäda sina motståndare. Mja, det är inte min allra vackraste egenskap – men underhållande är det.

För henne var spelet minst lika prestigefullt varför det gladde mig alldeles extra att vinna med hyfsad mariginal. (Hon hade tre tårtbitar när min tårta var komplett!) Så snart det uppstår minsta dispyt som har någon typ av hjärtligthet och spe i sin natur brukar jag således hala fram detta ess ur min rockärmen. Det som grämer mig nu är dock hur många gånger det är rimligt/charmigt/inte-ännu-odrägligt att göra på det viset. Finns det något bäst-före-datum på TP-vinster?

Nu ska det tilläggas att hon är utomordentligt mycket bättre än vad jag är på mängder av saker. Ordfejden till exempel. Där har jag aldrig vunnit ett helt parti fast jag minns med glädje omgång fyra i spel nummer två vi någonsin spelade mot varandra. Då fick jag högst poäng!

Allt gott,
Malin

PS. Det här är alltså samma person som jag skrev om i det här inlägget. En incident som hon kan dra upp i tid och otid. DS.

Benke och Doris i köket.

Allt gott,
Malin

Som jag tidigare delgett er förvandlas jag ibland till Benke. Inte så att jag går in i en telefonkiosk och kommer ut som Benke utan han bubblar fram emellanåt – iblanda ofta, ibland mer sällan. Idag är han här. Han och Doris (kollektivets skånska göteborgare som bor här med jämna mellanrum) beslutade tidigare i veckan att ägna lördagen åt att laga matlådor inför arbetsveckan. Därför är köket nu något av ”a veggie heaven”.

Vi hade långt gångna planer på att skapa ’Benke & Doris Kök’ som någon typ av variant på ’Pluras kök’. Det har vi kanske fortfarande, men ingen av oss orkade dra igång en livestream. Så om det finns någon filmare därute som vill göra queera matlagningsprogram är det bara att höra av sig. Det är inte det att vi inte är intresserade, vi är enbart en smula lata såhär en lördag i augusti…

Allt gott,
Malin

PS. Bildbevis kommer! DS.

I Sao Paulo, Brasilien, genomförs varje år världens största Prideparad, vilken lockar miljontals människor att demonstrera för hbtq-personers rättigheter. Carlos Apolinário, en politiker på högerflanken, upprördes och föreslog en Straight Pride Day för att balansera och låta heterosexuella åtnjuta de ”överdrifter och privilegier” som homosexuella har. Spontant tycker jag att en Straightparad skulle vara fullt rimlig men ungefär lika nödvändig som att hälla vatten i sjön. När det sedan får sjunka in lite inser jag även att det är som att hälla en näve salt i ett öppet sår. 

Därför underhålls jag av följande fiktiva rapport från världens första Straight Pride Day.

Sprang över ytterligare ett tydligt illustrerat exempel över Straight Pride Day eller De Heterosexuellas Parad som den kallas här. Om det går någon förbi demonstrerar alltså redan socialt priviligerade grupper efter acceptans. Roligt i all sin enkelhet men också skrämmande i sin självhävdelse.

Allt gott,
Malin

Det är sista kvällen på Priden. Nu kör vi. Köket är fullpackat med vackra människor, peppen är på topp och det spelar som ingen roll längre. Happy Pride!

Verkligen inte min bästa bild – men jag bjur på’t!

Allt gott,
Malin

Fick tag på en bild från paraden. Även om jag inte syns så är det jag som håller i regnbågsparaplyet iklädd min förtjusande kilt. Johodå – det är sant!

Ni kan hitta fler bilder från paraden här.

Allt gott,
Malin

Benen är paradtrötta, fötterna värker både till höger och vänster och kroppen känns använd på ett bra sätt. Å andra sidan var det nära nog tre sköna timmar av tokdansande, skrikande och applåderande. Någonstans i Gamla stan föll ett välgörande regn, svalkande och behagligt. Och inte minskade det på paradpeppen precis.

Jag hade tänkt ta en massa bilder och lägga upp under tiden. Fast jag är fullständigt övertygad om att ni kan hitta hur många pridebilder som helst och mina tagna med mobilkamera håller inte måttet. Så jag låter det bero. Istället byter jag om, tvättar sockernyllet och går på AnarchoPrides efterfest i Tanto. Det känns som rätt.

Allt gott,
Malin

Om två och en halv timme går startskottet för paraden. Vi börjar på söder och tar oss småningom ner mot Sergel. Det enda jag vet med säkerhet är att en kan förvänta sig vad som helst från paraden, som sig bör. En är ju bekant med frasen ”Jag har inget emot homosexuella, men måste de verkligen spöka ut sig till påfåglar under paraden?”. Nej, det måste vi såklart inte. Men då skulle det heller inte vara någon parad utan en marsch. Poängen med att klä upp sig till paraden är att få leva ut en smula och ha väldigt roligt samtidigt som vi ser till att åskådarna ler stort.

Jag har hört folk elda upp sig över att Pride är ”ett myller av halvnakna människor som hånglar överallt”. Hittills har jag inte sett en enda halvnaken människa som hånglat med någon – jag är gravt besviken. Den saken hoppas jag att det blir ändring på idag. Lovar såklart att rapportera på plats.

Rörande festen igår kan en säga att det var en av de bästa kvällarna på länge. Jag vet inte säkert men jag tror att det helt och hållet berodde på min kilt.

Allt gott,
Malin

Jag kan utveckla en fabless för i stort sett vad som helst. Så sett är jag enkel och tar gärna till mig nya saker. Till exempel blev jag i våras oerhört betagen av Dannys bidrag till Melodifestivalen ”In the club”. Kanske fascinerades jag av den okomplicerade texten, hans blå hundögon eller koreografin. Eller vänta, jag vet att det var koreografin som jag blev besatt av. På stora hela är jag inget fan av schlager men kan uppskatta charmen med det.

Därför var jag något förvånad över mitt beslut att besöka Prides Schlagerkväll igår. Bör väl tilläggas att jag inte stod längst fram och dansade men den uppmärksamme skulle ha sett mig gunga vagt i takt med Kikki Danielssons framträdande. Kungsan var fullsmockad med folk, i närheten av publikområdet framför stora scen var det besvärligt att ta sig varken framåt eller bakåt. Då kunde en lika gärna stå kvar när någon schlagerartist från polska uttagningen 2009 spelade en låt jag aldrig hade hört förut.

Allt gott,
Malin