Vi får tag i de näst sista biljetterna till Pride Comedy och ställer oss i kön som ringlar lika lång som inför Tiina Rosenbergs brandtal. På tal om det och med absolut ingen som helst risk att chockera kan jag meddela att jag fann hela talet fantastiskt.

När vi går in dunkar schlager/danshits ur högtalarna och stämningen är god. Publiken småpratar, skrattar förväntansfullt och spanar runt för att se vilka som mer är där. Även jag. Och resterande en och en halvtimme ligger jag mer eller mindre dubbelvikt över mina egna knän och skrattar högt. Stämningen kunde inte ha varit bättre på Prides hittills enda utstålda evenemang. Det var en smula magiskt. Energin från scenen som slungades tillbaka från en peppad publik. Evelyn Mok var fullständigt lysande i sin inte så korrekta, inte så veka och framför allt inte så vanliga stil. Dessutom blev jag glad över att det inte bara är jag som lider av twitterberoende, Moa Svan kan hon också…

En egenskap som jag inte besitter är det här med att vara smidig. Min tillresta vän Poeten tillika blivande författaren (hon bad särskilt om det) frågar vem jag legat med för att få blogga på Aftonbladet?
– Ingen. Dessutom ligger jag aldrig med rätt person.
Kanske en rimlig sak att svara, dock ej i sällskap av en person som en faktiskt har legat med.

Hej klaveret, nu är jag här igen!

Allt gott,
Malin

Igår kväll må det vara hänt att jag begav mig till en uteservering och minglade friskt i solen. Där sprang jag på dessa trevliga herrar som kommit för en spelning som de missat. Istället fick jag och mitt sällskap stå för underhållningen.

Allt gott,
Malin

Igår var det en sprakande hemmafest tillsammans med fina människor. En kan säga att det var kvinnor var en än såg och när signalen gick från köket var det dags för shots. Signalisten var väl synlig med en ljuvlig röd kalufs. Det var en bra kväll, men av förklarliga skäl (tequila) har det varit en mindre bra morgon. Nu börjar dock livet återvända till mig och jag ska bege mig ner mot Pride Sergel.

Gissningsvis blir det lika varmt som igår och idag ska jag inte göra misstaget att lämna huden oskyddad. Jag har en förarglig tendens att skifta i rött (tänk hallon) då på ett samma som signalistens hår sken igår. När det är hår är det en lite annan sak än när det är ens armar. Klart att det är roligt när folk ser en, men det finns bättre anledningar att synas än svedd hud…

Allt gott,
Malin

Jag kan inte riktigt förklara i vilket sammanhang detta spelades in. Men vi har svårt att sluta skratta här hemma.

Allt gott,
Malin