Nu verkar ju inte det här med att sms-blogga vilja fungera idag och det är tydligen omöjligt att ladda upp bilder från mobilen så ni får nöja er med texten. Samt sitta som på nålar i väntan på bilden.

Eftersom min platoniska livspartner hängt ut mig på sociala medier och krävt en uppdatering visar jag nu upp ännu ett påfund från västkusten. Min vana trogen åkte jag till Majorna och kom tillbaka med en hyllning till mitt gamla kollektiv. Där min platoniska livspartner givetvis ingick. (Äru nöjd nurå?!)

Allt gott,
Malin

Jag åker till Trosa idag, mina förväntningar på gemytlighet och mys är skyhöga. Och hade jag bott i Göteborg hade jag sannolikt hittat på någon rolig vits om detta.

Allt gott,
Malin

Nästa vecka kommer bli tämligen hektisk med sju arbetsdagar av sju möjliga. Därför har jag idag ägnat mig åt diverse hushållssysslor som jag funnit en oroväckande tillfredställelse över att utföra. Till exempel har jag lagat lasagne som kommer räcka i princip hela veckan som matlåda. Och det känns ju tillräckligt vuxet för att jag måste bete mig lite oansvarigt och spela dataspel. För att väga upp.

Allt gott,
Malin

Konserten på Slakhuset igår blev inställd. En liten vinst för mänskligheten.

Allt gott,
Malin

Det var inte alls blåbyxorna som sinkade mig. Jag är bara inte så duktig på det här dansspelet.

Allt gott,
Malin

Igår kväll var jag på klubb. Jag konstaterade att looken med vit t-shirt och hängslen fortfarande funkar men inte är i ropet längre. Likadant de markerade ögonbrynen som fortfarande fungerar men inte är närmelsevis lika vanliga som i höstas. Slutligen konstaterade jag också att mitt klubbande helt klart kommit av sig och att jag har svårigheter att uppbringa danspeppen.

Mina vänner uppmärksammade även att jag fyller tjugosju i år och att en då är vuxen. Oklart om det bör ha någon som helst effekt på mitt klubbande.

Allt gott,
Malin

Om du ska läsa något på Twitter idag bör det vara detta.

Allt gott,
Malin

Jag tänker inte skriva några nyårslöften, det känns dumt att inleda med tomma löften som ändå inte kommer hålla. Däremot tror jag att solen kommer skina, vare sig jag skrattar eller gråter. En kan hoppas att en skrattar mer än en gråter, men det kan en inte så noga veta.

Någonstans hoppas jag på att i slutet av nästa år bo i en egen lägenhet. Kanske är 2012 året då jag tar mitt körkort, får långt hår igen och upptäcker att jag egentligen alltid velat klä mig i kjol. Okej, de där två sista håller jag inte för troligt. Det får falla som det faller.

Kanske är det ändå ett nyårslöfte som utkristalliserar sig här. Att låta livet falla som det faller, det kommer det ju göra oavsett vad jag känner i frågan.

Gott nytt år! 

Allt gott,
Malin

Igår hann jag med både middag för en trettioåring och premiärfest inne i stan. På båda ställena dansades det friskt och jag kan ha avslöjat att jag lyssnade en del på rap under det tidiga 2000-talet. Jag kan också ha gömt en ask med Dumle som jag fick i present på en smått genial plats, då jag inte kan komma ihåg var den tagit vägen.

På hemvägen åkte jag tunnelbana i tisdagsnatten. Det var inte särskilt mycket folk och jag fick plats i en ensam fyra. I fyran bredvid mig satt en person med fötterna på sätet mitt emot. Ungefär två hållplatser innan jag ska av steg en kvinna på och satte sig i fyran framför mig och personen med fötterna på sätet började konversera. Jag försökte att inte ta någon notis till det, tittade artigt rakt fram och låtsades som att jag inte kunde höra.

För igår hade jag ingen lust att inleda en konversation för att förklara vad kön innebär. Istället fascinerades jag över hur personen med fötterna på sätet helt utan en tanke på min reaktion diskuterar mig som han och dessutom dumförklarar mig. ”Han sover! Han förstår ingenting om världen.”
Kvinnan går till mitt försvar, både smidigt och elegant, genom att med ett leende och en blick mot mig konstatera att ”Han ser ganska vaken ut.”

Och jag var ganska vaken.

Allt gott,
Malin