Det är antalet som gick i Pride Parade detta året. Alltså ungefär lika många som föregående år. Men det var ju inte det finaste som hände. När paraden nått Sergels torg med Dykes on bikes i täten gjorde den ett uppehåll. Anledningen var att en av medlemmarna i Dykes on bikes friade till sin flickvän. Hon sa ja!
Bilder från paraden hittar ni bland annat här.

Eftersom det var strålande sol under hela paraden var jag och mina vänner helt slut efteråt. Vi halsade vattenflaska på vattenflaska, en del hoppade i vattnet och sedan la vi oss på gräset och pustade. Då jag lider av en lindrig sjukdom fick jag sedan se mig besegrad och knata hemåt, men jag misstänker att de som gjorde natten gjorde den med bravur.

Dessutom måste jag kurerar mig till kvällens Rehab. Årets roligaste och svettigaste fest!

Allt gott,
Malin

Då var det återigen dags att promenera Stockholms gator fram i ett långt tåg av hbtq-personer och deras sympatisörer. Paraden går från Humlegården klockan ett och tar sig via stora delar av city och gamla stan till södermalm och Tantolunden. Arrangörerna förväntar sig att uppemåt 45 000 personer kommer att gå i paraden och publiken beräknas vara tio dubbelt så stor.

Vad det verkar kommer vädret vara bättre i år och trots att jag inte kommer bära min kilt känner jag mig ändå pepp inför paradutstyrseln. Kom dit och heja eller gå med!

Allt gott,
Malin

Efter gårdagens alla seminarier bytte jag keps och tog mig ut i Stockholmsnatten. Vi landade på Hallongrottans stödfest och dansade i varje fall halva natten lång. Hallongrottan är en innehållsrik och oberoende bokhandel på Södermalm. De fokuserar bland annat på hbtq-litteratur och har facklitteratur av detta slag. Förutom det har de ett bra utbud av normkritiska barnböcker.

Dessa hjälper till att lära barn redan tidigt att det finns andra familjekonstellationer än mamma-pappa-barn och att en prinsessa kan slåss mot drakar precis lika bra som prinsar. Ett sådant exempel är Så gör prinsessor av Per Gustavsson. Själv är jag mycket förtjust i Lill-Zlatan och Morbror Raring av Pija Lindenbaum som handlar om att hur Lill-Zlatan hanterar sin svartsjuka när Morbror Raring presenterar hen för Steve, sin nya kärlek.

Många av dessa böcker går så klart att hitta i andra bokhandlar, men Hallongrottan är helt klart värda både en hyllning och ett besök!

Allt gott,
Malin

Under gårdagen på Pride House nåddes jag av informationen att en av programpunkter saboteras av två manliga personer ifrån SDU. Ett separatistiskt seminarium ”Queer People of Color” (arrangerat av Love No Borders) stördes och kunde inte genomföras som planerat. Syftet med programpunkten var att skapa en trygg miljö för icke-vita queerpersoner att utbyte erfarenheter av rasism.

När personerna slutligen lämnat lokalen blev de inte avhysta från platsen utan tilläts stanna kvar precis utanför lokalen, vars dörrar låstes. Efter seminariets slut kunde inte deltagarna gå ifrån platsen förrän de hotfulla personerna inte längre stod kvar utanför dess portar. Många av deltagarna avlägsnade sig helt ifrån Pride House efter det inträffade då deras säkerhet inte längre kunde tryggas.

Jag blir så oerhört förbannad av det här beteendet. Det är lika dumt som det är onödigt. Rasism och intolerans hör inte hemma någonstans.

Malin

Under första programpunkten pratades det också om två organisationer i USA som i modern tid arbetar aktivt med att ”bota” homosexuella genom en blandning av behaviorism och psykoanalys. NARTH jobbar hårt för människors ”tillfrisknande” på den vägen och organisationen Exodus vill samma sak, om än med religiösa (kristna) förtecken.

Runt om i världen är det vanligast att religiösa fundamentalister håller kvar vid en mycket gammal idé om att homosexualitet kan botas. Frireligiösa grupper i Sverige har inte gått så långt som att starta omvändelseläger men jag vet från säker källa att det förekommer böner för att homosexuella ska ”botas”.

Situationen i Finland och Argentina är på väg att försämras genom den här typen av organisationer som vill ”bota”. Organisationen Allout är emot det och om du vill engagera dig i kampen är det en god idé att skriva under deras namnlista. Jag har redan gjort det.

Allt gott,
Malin

Det är mycket folk som står och väntar, programpunkten innan har dragit över tiden och besökarna lämnar kön genom en smal gång i mitten. Inne i den lilla lokalen är alla sittplatser redan upptagna när jag kommer in och jag hittar en fönsternisch längst bak där jag slår mig ner. Psykologen Maria Berglund ska föreläsa.

Föreläsningen handlar om hur pseudovetenskapen under historien har sett på homo- och bisexualitet. I korta drag har ”homosexproblemet” först varit kyrkans eftersom det betraktades som en synd, därefter polisens eftersom det var olagligt med homosexuella handlingar och senare sjukvårdens när det betraktades som en sjukdom.

Genom historien har störst fokus lagts på homosexuella män då kvinnliga homosexuella inte sågs som riktiga kvinnor, utan snarare som män i kvinnokropp. En av flera förslag på ”lösning” var att lära homosexuella kvinnor att sminka sig, gå i högklackat och andra könsrollsbeteenden och således blir heterosexuella igen.

En amerikansk psykolog, Paul Cameron, har bland annat hävdat att homosexuella män lever i genomsnitt tjugo år kortare än heterosexuella män samt att de har sex med ett tusen personer per år. Hans ”bevis” har bestått av dödsrunor i gaytidningar och observationer av prostituerade män. För detta har han blivit utesluten ur amerikanska branschorganisationer och betraktas givetvis inte som seriös. Enligt en enkel sökning på nätet sägs det att han i våras hävdade att Barack Obama är homosexuell och således direkt olämplig att vara president.

En blir ju alldeles vimmelkantig av all dumhet som människor kan hitta på.

Allt gott,
Malin

Även om jag och ett par vänner smygstartade Pridefesten igår, vilket resulterade i att jag gick och la mig först när solen gick upp och är en smula seg nu, är det idag som Stockholm Pride officiellt invigs. Så snart jag tagit mig samman ska jag bege mig ner till Pride House och ta en titt.

I det informationsblad jag fick igår finns en lista med ord och begrepp som används inom hbtq-samhället. De förklarar vad olika sexuella läggningar innebär, vad en cis-person är och vad en dragking är.* På hela taget en god parlör att starta ifrån för en oinvigd. Min favorit av de ord som förklaras är ändå följande;

Fikus = Växt av ett tropiskt släkte träd.

Allt gott,
Malin

*Homosexuell = Person som har förmåga att bli förälskad och/eller sexuellt attraherad av någon av samma kön.
Heterosexuell = Person som har förmåga att bli förälskad och/eller sexuellt attraherad av någon av motsatt kön.
Bisexuell = Person som har förmåga att bli förälskad och/eller sexuellt attraherad av någon av avsett kön.
CIS-person = Personer som identifierar sig med det biologiska kön de föds med.
Dragking/dragqueen = Person som leker med det kvinnliga/manliga könsuttrycket.

Det är en fin kaka som Oreo har gjort. Nästan lika fin som den en ungdom i min närhet gjorde till sin lillasysters födelsdagskalas. Kakan nedan är lika exceptionellt vacker och god som en förväntar sig och jag har beställt en sådan här till Prideveckan. Kanske går jag runt i Tantolunden och bjuder på den eller så picknickar jag på den i ett buskage för att få allt för mig själv.

Men som vi vet retar det alltid upp någon, det här med regnbågen som symbol för fri kärlek. Oreo fick uppleva det ganska omgående efter att ha visat att de står upp för alla människors lika värde. Å andra sidan tror jag att de har råd att tappa en kund eller två, särskilt när det sker på sådana här goda grunder.

Allt gott,
Malin

Nu var det tänkt att jag skulle presentera en kavalkad av bilder från helgen i Söderhamn. Eller ja, kavalkad och kavalkad, hade väl åtminstone tänkt mig ett fotografi där Benke syns med hammaren i högsta hugg. Men när bilen rullade hemåt och jag dåsade till i baksätet försvann också mitt kontrollbehov och kameran med alla bilder blev således kvar i baksätet av hyrbilen. Lyckligtvis var min platoniska livspartner uppmärksam på detta och tog med sig kameran hem, där den nu ligger och väntar på mig.

Det var alltså den långa förklaringen till varför det här inlägget inte pryds av ett fotografi. Å andra sidan känns det långt mycket mer relevant att uppmana er till att skriva på följande uppror mot Ukrainas planer att införa en lag som starkt begränsar hbtq-personers rättigheter. Det tar dig ungefär 45 sekunder.

Allt gott,
Malin

Det händer fortfarande i sociala sammanhang som innefattar nya möten att frågan om Prides vara eller inte vara uppstår. Jag syftar nu på situationer där jag är den enda hbtq-personen (åtminstone den enda som är öppen med det) och min sexuella läggning blir extra tydlig och inte helt sällan exotiserad. Vilket i sig visar på behovet av ständiga samtal.

En vanligt förekommande åsikt brukar vara att samhället ju är så öppet idag att det inte finns något behov av Pride utan att paraden snarare har omvänd effekt. Notera att det är paraden som åsyftas. När jag påpekar att Stockholm Pride innehåller långt flera programpunkter än paraden – av både politiska och mer lättsamma typer – brukar intresset vara lågt. Samtalet fortsätter kretsa kring ett par timmar varje år då hbtq-personer och deras vänner dansar Stockholm igenom. Det slutar ofta med att slutsatsen ”om ni bara är som vanligt skulle ingen reagera”. En kan fråga sig vad det innebär att vara som vanligt men en sak vet jag, att hålla handen med en kärlek på stan är aldrig att vara som vanligt för mig.

Särskilt angeläget blir det när en läser om hur Prideparaden i Kiev fått ställas in eftersom paraddeltagarnas säkerhet inte kunde garanteras. När arrangören misshandlas framför en fotograf kan en verkligen undra hur ett samhälles övriga normer ser ut, där våld mot hbtq-personer normaliserats. Där det är skillnad mellan människor och människor beroende på vem en älskar. Hur ska en då ”vara som vanligt”?

Allt gott,
Malin