Det är Uppsala Pride i helgen och inför deras första paradtåg som traskar gatorna fram på lördag har flera organisationer velat medverka. När LUF Uppsala ville vara med fick de nej av arrangörerna som anser att deras politiska program strider mot deras värderingar. Naturligtvis blir liberalerna mycket upprörda av det här och initierar en diskussion i media där de pekar på att de fått vara med föregående år och framhåller att Uppsala Pride säger sig vara ”partipolitiskt obundna”.

Nu bör det väl påpekas att partipolitiskt obunden inte innebär att alla är bjudna. Uppsala Pride är dessutom oerhört tydliga med sin värdegrund och vilka de är till för. Egentligen är det inga konstigheter, en förening som genomför ett arrangemang väljer själv vilka de vill samarbeta med. Problemet, som jag ser det, ligger i en idé om vad Pride som begrepp och organisation ska stå för – nämligen föreställningen om att den samlar alla som kämpar för hbtq-personers rättigheter. Den funktionen var värdefull för tio år sedan, jag vill tro att vi har kommit längre än så 2012 och kan inse att hbtq-personer har olika intressen och agendor.

Jag kommer inte ge mig på att försöka definiera Pride, något sådant projekt skulle vara lika resultatlöst som resurskrävande. Men oavsett definition kan en konstatera att Pride inte ägs av någon och således måste vara fritt att användas hur liberalt som helst. Och då väljer en själv vilka som får komma på festen.

UPPDATERING:
LUF Uppsala löser det för sig själva genom att tillsammans med Folkpartiet ordna ”Prideparad för alla” på torsdag.

Allt gott,
Malin

Om någon missat det så har Amerikas president uttalat sitt stöd för homoäktenskap. Detta är naturligtvis glada nyheter och ett steg i rätt riktning även om det är långt ifrån alla stater som ens erkänner äktenskap mellan samkönade personer, än färre som viger samkönade.

Således är det sannerligen en vinst att en amerikansk president uttalar sig samtidigt som jag innerligt hoppas att det får verkliga konsekvenser. Ord är fina men det är ändå lagarna och den övergripande attityden som avgör hur trygg en kan känna sig. Jag är försiktigt positiv.

Däremot är jag öppet positiv till den nya translagen i Argentina som ger landets transpersoner världens bästa lag för sina rättigheter!

Allt gott,
Malin

Jag har fortfarande inte fått någon klarhet i huruvida My Little Pony är förbjudet i Ryssland eller inte. Men det har blivit påfallande tydligt att romcoms sprider skräck i landet och då inte den amerikanska varianten (där jag haft en viss förståelse) utan den svenska versionen av fenomenet. Den oskyldiga fredagsmysfilmen ’Patrik 1,5’ möttes av protester i Moskva då den inledde filmfestivalen Side by side.

Med ryska argument är jag förvånad att den alls får visas då den uppenbart har två homosexuella huvudkaraktärer som dessutom blir föräldrar. Att inte det räknas mer som hbtq-propaganda i det mörka öst än vad regnbågsflaggor gör är anmärkningsvärt i sig. Även om det största problemet är att det finns en lag alls. Gissningsvis skyddas ’Patrik 1,5’ av sitt konstnärliga uttryck även om Putin troligen inte går att finna i salongen. Å andra sidan är han knappast känd för sitt intresse för konst.

Allt gott,
Malin

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att demonstrera igår, istället satt jag på en buss från barndomshemmet tillbaka till Stockholm. Jag kan försäkra er om att jag hellre gått i första-maj-tåg än att sitta instängd i en buss i sex timmar. Hade jag däremot varit ryss, kanske det varit lika bra att vara instängd i en buss. Där får en tydligen inte ens gå med regnbågsflagga längre. Fullständigt idiotiskt och oerhört skrämmande.

Dessutom funderar jag på hur långt ryska staten har dragit det. En kan ju tänka sig att även My Little Pony blivit förbjudet. Trist.

Allt gott,
Malin

Ikväll är det konsert på Slakhuset, vilket är en tämligen populär nattklubb i Stockholms södra delar. Det är i sig inget märkvärdigt, de arrangerar konserter och klubbar mest hela tiden – såsom brukligt för en nattklubb. Det som upprör i samband med just den här spelningen är att artisten som ska spela heter Sizzla och hatar homosexuella. Så till den milda grad att han uppmanar till mord.

Artisten var först bokad till ett annat ställe i Stockholm men de avbokade av just den anledningen. Att de inte ville förknippas med homohat. Nuvarande arrangör påstår att det skulle innebära både stämning och stor ekonomisk förlust att ställa in spelningen men påpekar också att artisten lovat att inte spela sina homohatiska låtar. Dessutom ska de tydligen hänga regnbågsflaggor i entrén för att visa var de själva står i frågan.

Det är naturligtvis helt orimligt att boka den här artisten överhuvudtaget. Jag har aldrig varit på Slakthuset och i och med detta tänker jag heller aldrig sätta min fot där. Om du undrar varför återgår jag till samma gamla tankeexperiment som jag tidigare hänvisat till dig. Skulle artisten istället ha uttryckt sig på det här sättet om judar eller invandrare – hade det känts okej att gå på en spelning då? Eller hade det blivit vitmakt-musik? Hade det varit rimligt att gå på den typen av konsert i Sverige idag? Nej, jag gissade väl det.

Allt gott,
Malin

Jag såg nyss Debatt på Svtplay – vilket händer ganska sällan. Debatt har aldrig varit ett favoritprogram och efter morgonens repris har den bilden inte förändrats nämnvärt. Såklart inte lika myspysigt som coca-cola-light-journalisten Malous Efter tio, men tillräckligt ytligt för att inte räcka till mer än personangrepp och trist ingång. Utgångspunkten för diskussionen om #homoriot var ifall det var viktigt eller gnälligt.

Robert Jacobsson uppmanades att ”byta byxor” om han nu inte ville bli uppmärksammad på stan. Ungefär samma argument som när Migrationsverket skickar tillbaka homosexuella flyktingar, som med största sannolikhet kommer att mördas när de återvänder till hemlandet, med argumentet att de inte behöver skylta med sin sexuella läggning utan sköta det diskret. Håll dig tiill heteronormen så ska du nu se att det blir bra! In i ledet!

Vidare förs argumentet att hbtq-personer idag faktiskt har det mycket bättre än hbtq-personer för 50 år sedan fram. Med den typen av logik kan en ju hävda att vi borde sluta söka efter lösningar på klimatproblemen, vi släpper ju ut långt mindre freon än för 50 år sedan! Vill minnas att den debattören också tyckte att bögarna skulle vara glada för att de hade Melodifestivalen…

Nämen, då går jag och klär mig i diskretare kläder och börjar peppa Melodifestivalen då.

/Malin

I Efter tio med Malou sitter Anton Hysén i soffan. Malou sitter där och ska prata om hur det är att vara homosexuell och om tråden #homoriot som finns på Twitter. Lite senare kommer Robert Jacobsson, skaparen av tråden, att förklara varför han gjorde det. I korta drag handlar tråden om att uppmärksamma kränkningar och oprovocerade kommentar med mera som hbtq-personer utstår dagligen men knappt reagerar på längre. Som att någon skriker bögjävel/flatjävel efter en på stan eller att någon ”hjälpsam” mansperson på krogen vill erbjuda sitt ”verktyg” till ett flatpar.

Hur som helst sitter Malou med Anton och undrar när han visste att han inte var som alla andra vilket Anton besvarar utan reaktion. När Robert kommer är han betydligt tydligare, mer förbannad och inte lika villig att gå Malou till mötes i programmets anda som verkar vara ”aktuellt men aldrig brännande, mysigt ska det vara”.

Det som gör mig orolig är att Anton Hysén, född 1990, förklarar att han förstår att folk blir kränkta men att han är så säker på sig själv att det inte bekommer honom. Än så länge har Anton inte haft någon kille men han tror inte att han skulle ha några problem med att hålla handen på stan, han är så säker på sig själv. Jag ska inte raljera allt för mycket över Antons bristande erfarenhet, den är inte att undra på med tanke på hans ålder. Istället blir jag trött på den machokultur han förmedlar, som säkerligen varit framgångsrik på fotbollsplanen, men framstår som okänslig och hybrisartad på platser som inte luktar fotbollsskydd. Vad värre är att Malou genast hoppar på tåget och subtilt avfärdar #homoriot som något som ”beror på hur känslig man är”.

Prova att läsa historierna på #homoriot och föreställ dig istället att samma sak händer en invandrare eller en person med handikapp. Då slutar det kanske handla om känslighet. Då slutar det vara något en ”ska ta”. Då slutar det spela roll hur säker en är på sig själv.

Allt gott,
Malin

Det har redan skrivits mycket om morgonens manifestation på Mynttorget i Stockholm. Jag tror att Warren sa det bäst.

Allt gott,
Malin

Nu är det tydligen oklart huruvida Göran Hägglund hade rätt igår eller inte. Kan de bestämma sig nu så att jag kan rasa eller eventuellt fira? Jag tycker inte om detta mellanläge.

Allt gott,
Malin

– Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på, säger han.

Så säger Göran Hägglund om att tvånget om sterilisering kvarstår vid könsbyte.

Alltså. Jag blir helt stum av detta.

Allt gott,
Malin