Jag läser en debattartikel av Micke Kazarnowicz som verkligen sätter fingret på den problematik som uppstår när Pride förläggs till en central plats utan inträde. Det blir såklart paradoxalt att vara öppna och välkomna andra på bekostnad av att känna sig fri och inkluderad i en normativitet som inte är närvarande under det resterande året. Själv har jag inte hunnit tänka tillräckligt mycket för att ta tydlig ställning för eller emot, vilket jag kanske inte behöver ändå.

För en heteronormativ person misstänker jag att det är besvärligt att se det ur en hbtq-persons synvinkel, eftersom de inte möts av höjda ögonbryn och tusen frågor när en förklarar vem en älskar. Givetvis är det inte så att alla människor ifrågasätter och vill veta mer när de får veta ens sexuella läggning. Jag utgår ifrån att de inte menar något illa utan vill lära sig mer om hur det är. Samtidigt kunde jag önska att intresserade personer blir mer medvetna om hur de frågar och vad de frågar. ”Men hur har två tjejer sex?” är exempelvis en fråga som jag aldrig besvarar. Är jag på det humöret kan jag svara med en fråga om hur den personen har sex med sin partner. Oftast är jag dock inte på krigsstigen utan förklarar vänligt att det har dem inte med att göra.

Hur som helst är debattartikeln mycket läsvärd.

Allt gott,
Malin

Vi får tag i de näst sista biljetterna till Pride Comedy och ställer oss i kön som ringlar lika lång som inför Tiina Rosenbergs brandtal. På tal om det och med absolut ingen som helst risk att chockera kan jag meddela att jag fann hela talet fantastiskt.

När vi går in dunkar schlager/danshits ur högtalarna och stämningen är god. Publiken småpratar, skrattar förväntansfullt och spanar runt för att se vilka som mer är där. Även jag. Och resterande en och en halvtimme ligger jag mer eller mindre dubbelvikt över mina egna knän och skrattar högt. Stämningen kunde inte ha varit bättre på Prides hittills enda utstålda evenemang. Det var en smula magiskt. Energin från scenen som slungades tillbaka från en peppad publik. Evelyn Mok var fullständigt lysande i sin inte så korrekta, inte så veka och framför allt inte så vanliga stil. Dessutom blev jag glad över att det inte bara är jag som lider av twitterberoende, Moa Svan kan hon också…

En egenskap som jag inte besitter är det här med att vara smidig. Min tillresta vän Poeten tillika blivande författaren (hon bad särskilt om det) frågar vem jag legat med för att få blogga på Aftonbladet?
– Ingen. Dessutom ligger jag aldrig med rätt person.
Kanske en rimlig sak att svara, dock ej i sällskap av en person som en faktiskt har legat med.

Hej klaveret, nu är jag här igen!

Allt gott,
Malin

När det bestämdes att jag skulle skriva bloggen under Prideveckan funderade jag en smula över vilka det var som skulle läsa den. Rimligen utgick jag ifrån att den största andelen läsare inte skulle ha någon eller enbart begränsad erfarenhet av det som kallas för hbtq-världen. Utifrån det ville jag försöka ge en ingång, något inbjudande och något som alla kunde relatera till. Då vände jag mig till min mor och bad henne skriva ett inlägg om att vara förälder till mig i egenskap av homosexuell och om när jag kom ut. Snäll som hon är gjorde hon också det, även om jag misstänker att hon och min far arbetade i team på detta.

Allt gott,
Malin

Jag är mamma till två barn, en pojke och en flicka. Jag är oerhört stolt över båda och det de gör. Jag älskar dem.

Nu har dottern bett mig skriva lite om hur det kändes när hon talade om att hon var homosexuell. Det var en stilla kväll på sensommaren. Hon berättade utan omsvep om sin sexuella läggning och vi svarade jaha, och………? Vi fann inget konstigt i det. Vi kanske hade vissa aningar. Malin och jag satt senare och pratade om det igen och jag sa att jag var mest rädd för att hon skulle bli sårad i någon kärleksrelation och att hon skulle ta det lugnt. Hon frågade många gånger om jag ville fråga om något men nej, det fanns inga frågor tyckte jag. I mitt huvud infann sig frågan hur jag skulle framföra detta till släkt och vänner och hur de skulle tolka det. Att den frågan dök upp tror jag idag att det berodde på min egen familjekultur som jag var uppväxt i. Jag är född 1949 och då fanns det bara en syn på äktenskap och kärlek. Hitta en bra och ordentlig man med fast arbete, gift dig och skaffa barn. Det talades aldrig om att det fanns homosexuella, iallafall inte högt.

Alltså, så såg bilden ut i vår släkt. Så småningom bleknade min tanke och jag har varit öppen med min dotters läggning. Det är det bästa. Nu slipper alla fundera. Malin är Malin.

Till slut: jag älskar min dotter hur hon än är. Jag kan och vill inte styra hennes liv för jag älskar henne för mycket och vill inte förlora henne. Det är det viktigaste.

”Mamman”

Tillsammans med fina vänner tar jag mig in i Hörsalen på Kulturhuset. Det är uppställt som en konferens med plaststolar prydligt ställda på rad. Egentligen vet jag inte vad som väntar eftersom jag frångått mitt utstakade program och nu frilansar en smula. Det dyker upp en clown som förklarar varför Julian Assange mår så dåligt som han mår. Egentligen är det inget märkligt alls – det handlar om de onda kvinnorna i Sverige, feminismens Saudiarabien. Jag tänker inte avslöja allting, clownen raljerar på ett mycket underhållande vis och jag har extremt svårt att lägga band och skrattar istället högt och hjärtligt. Min höggravida vän såg outgrundligt lycklig ut när föreställningen var över.

Teater som jag dessvärre missar men ändå vill tips om är teater neas premiär av ”Ut ur garderoben” som ges på Pride Sergel, Bryggan ikväll 21:30. En historia om att komma ut, sett ur två bögars synvinkel.

Just nu sitter jag i Pride Kungsan och förkovrar mig i atmosfären. För det låter ju fint, men egentligen sitter jag mest och kollar på folk. Publiken är blandad, nyfikna tonårspojkar går i grupp och skrattar förläget åt det mesta. De vältränade männen som med diskret om än inövad blick spanar in varandras biceps och familjerna med nyfikna barn som undersöker allt och alla. Själv håller mig på ögonavstånd från Speed dating för 30+ kvinnor, vill inte verka för angelägen men inte heller för ointresserad…

Allt gott,
Malin

Andra dagen på Pride och seminarierna drar igång på allvar. Som jag tidigare nämnt har jag ett tämligen fulltecknat schema vilket jag tror kommer att fallera under dagen. Det enda som jag verkligen inte kommer missa det är att befinna mig utanför Speed dating för 30+ kvinnor. Av förklarliga skäl får jag inte medverka, då jag är under trettio. Dock har kvinnor över trettio en alldeles särskild inverkan på mig även om det såklart beror på personlighet också. En kan säga att mitt tycke för äldre (äldre som i födda innan mig) kvinnor är starkare än mitt tycke för uniformer.

På väg hem igår diskuterade jag och min kära kollektivkamrat det faktum att SL satt små prideflaggor på sina bussar och tvärbanan. Visserligen är det en relativt liten gest men som min vän påpekade uppmärksammar det faktumet att i andra delar av världen skulle ett statligt företag aldrig ens komma på tanken att visa sitt stöd. Då blir en något glad ändå att en bor i Sverige, trots att vi inte nått hela vägen fram ännu.

Allt gott,
Malin

Min lägenhet är, förutom mig, tom på residenter. De kära vännerna har flytt till Berlin eller till landet över helgen och lämnat mig i besittning av samtliga deras tillgångar. Hade jag varit en sämre vän hade jag kunnat göra mig en mindre förmögenhet genom att sälja deras tillhörigheter. Bland annat står här en charmerande nickdocka föreställande Leif GW Persson eller varför inte en vinkade drottning Elisabeth? Fast det går inte riktigt för sig.

Min ex-flickvän ringde precis från Norrland och behövde hjälp med att köpa biljett hemåt. Självklart ställer jag upp, det finns inget ont blod emellan oss. På det hela taget misstänker jag att vi tycker om varandra bättre som vänner än som flickvänner. Dessutom fick jag tillfälle att komma över hennes kontokortsnummer.* Något som kan komma väl till pass inför kvällens festligheter.

Allt gott,
Malin

*Jag säger inte att jag kommer utnyttja detta – jag vill bara poängtera möjligheten.