Efter flygning med mellanlandning i Oslo släpper flygbussen av mig så nära min ytterdörr en kan komma. Jag måste medge att det kändes som en extrem lyx att inte behöva åka kollektivt mer än nödvändigt när en tillbringat fyra timmar på resande fot. Väl hemma landar jag i goda samtal och klockan hinner bli alldeles försent innan jag trillar i säng.

Idag var det möte okristligt tidigt på nya jobbet, hjärnan kändes snarare fylld av mos än briljanta idéer och ögonlocken hade en aldrig sinande lust att sluta sig. Å andra sidan fick jag upp pulsen när jag förstod hur spännande hösten kommer bli. Jag bokade genast in ett planeringsmöte i firman till nu i eftermiddag eftersom jag slungades tillbaka till verkligheten. Dock är jag nervös eftersom firmans VD är något av en subba…

Allt gott,
Malin

PS. Jo, jag har enskild firma. DS.

I natt kommer jag äntligen få sova i min egen säng igen, se på min egen röra och packa upp min väska med både presenter och godsaker i. Nu ska det sägas att jag haft det ganska bra i Stavanger. Som ni säkert förstått har utelivet roat mig på fler än ett sätt och jag har skaffat både en och två nya vänner.

Men det är ju alltid fint att få komma hem. Så kände jag i varje fall i helgen. Nu känns det lite mindre kul då jag tvingas ta farväl av Gil & Moti utan att veta när vi kommer att träffas igen. Jag vet att vi kommer ses igen – de vill nämligen att jag ska hjälpa dem renovera sitt kök i Rotterdam. Och jag kan tänka mig att renovera ett kök för att få uppleva Rotterdam med dessa eminenta herrar som reseledare.

Efter vad jag har hört påminner inte Rotterdams gayliv om Stavangers i någon som helst bemärkelse utom möjligen i frågan om att det lär finnas en del spännande karaktärer även där. Men det finns åtminstone fyra barer och två klubbar! Så – kanske en tur till Holland i november. Fast först ska jag hem till ljuva Stockholm, finaste vännerna och roligaste familjen.

Allt gott,
Malin

PS. Dessutom kommer jag förstå vad alla säger till mig igen! DS.

Idag var jag på tur – en fjordtur – som sig bör när en är i Stavanger. Jag ska på inget sätt klanka ner på naturen, det är otroligt vackert med fjordarna och fjällen som höjer sig mot skyn. Men när det ur högtalarna strömmar ”Bergakungens sal” samtidigt då är min gräns nådd. Då slutar jag njuta av naturen och börjar rasa över norrmännens bristande intelligens och finess.

Nu vill jag bara hem.

Allt gott,
Malin

Om ni tyckte att det var tyst om mig igår beror det på en sak. Internet fungerade inte på Stavangers Konstmuseum. Det var underhållande – på ett sätt – eftersom all personal inte heller kunde jobba och därför gick på utställningen istället. Något de kanske borde gjort i alla fall. För egen del var det närmare katastrof.

Det var som att vara fast i limbo. Utställningen var färdig och det fanns inte mycket mer jag kunde göra förrän konstnärerna dök upp. Samtidigt kunde jag inte gå därifrån för jag var på för nervös inför öppningen. När jag är nervös hänger jag mig gärna åt sociala medier för att få tiden att gå och hålla nerverna i schack. Det kunde jag inte.

I bästa fall kan sådana här situationer kittla min kreativitet och få mig att göra något vettigt. Men inte igår, igår ville jag bara slösurfa och kanske författa ett blogginlägg med tillhörande bilder. Inte ens nu, när jag har både datorn och internet igång, kan jag få upp några bilder.

En kan säga att jag börjar få nog av Norge nu. Ge mig Stockholm, queers och fungerande internet!

Allt gott,
Malin

När jag och konstnärerna jobbade sent igår började det framåt slutet spåra ur en smula. Då när en inte riktigt har orken kvar utan börjar fnittra och flumma iväg om annat. Sedan skärper en sig i ungefär en kvart för att klara av de arbetsuppgifter som måste bli klara. Jag lovar att visa lite bilder på spektaklet så snart jag har tid att ta några.

I varje fall förklarade jag arbetsfördelningen under vernissaget för mina chefer/konstnärerna. De ska fokusera på sin performance och jag fokuserar på vinet.

– Win-win!, ropade jag.
Konstnärerna såg ledsna ut.

– Men ni behöver ju inte vara här förrän på kvällen – jag ska vara här hela den dagen, tröstade jag.
Konstnärerna såg glada ut.

Allt gott,
Malin

Första veckan kände vi lite på varandra, en kan säga att den norska fasta personalen och jag tog pulsen på varandra för att se vad den andra parten gick för. Sedan började jag peka med hela handen och som genom ett trollslag fick jag önskat resultat. Dessvärre blev konsekvensen att alla nu rapporterar till mig och ber om hjälp. Konsekvensen av det blir att jag inte hinner göra det jag behöver göra. Konsekvensen av det är att jag blir irriterad och lägger energi på att vara irriterad istället för att jobba.

Att vara irriterad när en ska arbetsleda människor fungerar sällan bra. Så då går jag undan en stund, dricker en flaska norsk juice och samlar ihop den lilla trevlighet jag har kvar. Och jag blir redo att peka med hela handen igen. För jag måste vara tydlig om jag vill att norrmännen ska förstå.

Allt gott,
Malin

PS. Guuuu, vilken kliché att det är butchflatan (nåja) och inte bögarna som pekar med hela handen! De får istället små utbrott á la dramaqueens. Göllit! DS.

Jag ser på nyheterna från mitt rum längst upp på gästgiveriet i Stavanger. Imorgon kommer SL att höja taxorna och ett månadskort kommer kosta 790 kronor. En politiker pratar om att beslutet tas för miljöns skull. Det känns rimligt – att göra det svårare för människor att åka kollektivt är onekligen det absolut bästa för miljön. Nåja, jag ska inte raljera över idiotin utan vill mest beklaga att alla inte längre kommer ha råd att åka kollektivt.

I Stavanger har jag inget behov av kollektivtrafik. Allt ligger ganska nära och den halvtimmespromenad jämte vattnet till jobbet som jag går varje morgon är på hela taget en angenäm upplevelse. En får dock se upp med alla joggare och cyklister, vilket är märkligt. Inte joggarna kanske, men mängden av människor som cyklar här är otrolig. Särskilt eftersom vädret (regn och blåst) inte inbjuder till cykeln som transportmedel.

Denna afton ska jag promenera ner till stadens centrum och besöka den gaybar som jag hört så mycket om. Det ska vara litet och det ska vara mysigt. Det är ungefär vad jag behöver ikväll. Under arbetsdagen började min axel krångla igen och det ligger som en nagel i ögat på mig. Däremot byggde jag 23,5 meter vägg på två arbetsdagar – för det är en väl ändå värd en öl?

Allt gott,
Malin

I afton roar jag mig på egen hand på det Bed and Breakfast som museet huserar mig på. Det är roande, på många sätt, att bo här. Framför allt eftersom 95% av alla övriga gäster är män – möjligen 100 procent förutom mig men det vågar jag inte gå ut med officiellt. Ur ett annat perspektiv är det underhållande eftersom inredningen är extremt lik hemmet hos vilken mormor som helst. Det hänger tavlor med gatubilder av staden på väggen, grånade och med uppklädda människor på. Överallt hänger tjocka gardiner och heltäckningsmattan går i rött.

Såhär ser det till exempel ut där jag sitter och skriver detta nu. Ja, förutom att jag inte sitter där och skriver förstås.

Jag sitter och fördriver tiden med en kompis i Stockholm på facebookchatten. Vi diskuterar det här med norskor och hon säger ”Jag tror norskor är pilskare än många andra nationaliteter”. Oavsett hur det är med den saken vet jag inte vilka slutsatser jag ska dra av detta…

Allt gott,
Malin

Igår kväll landade jag i Stavanger för att inleda min arbetsperiod här. Jag ska bygga Totally Devoted To You av Gil & Moti, ett konstnärspar som är de mest förtjusande bögar jag mött. Vi har haft mycket roligt tillsammans redan tidigare och jag gissar att dessa två veckor kommer utspela sig på ungefär samma sätt. De har redan tidigare varit här för att planera och knyta kontakter i staden. Därför hade jag blivit informerad om att det finns en gaybar här.

När det kommer till norska flator har jag nästan lika höga förväntningar som på de danska. Däremot tror jag på ett helt annat humör och en annorlunda inställning till det här med fest. Nu kommer jag friskt lufta mina fördomar men det är lika bra att få det gjort.

• Norska flator är inte lika bra som danska på att festa.

• Norska flator är dock trevligare och gladare.

• Norska flator är ungefär lika snygga som danska.

Slut på fördomar. Eller snarare, slut på fördomar som jag kommer på nu.

Igår kväll var vi ute och åt tillsammans med en av våra kontakter på Stavangers Konstmuseum som avslöjade att det förutom baren också finns en gayklubb här! Ni kan ju föreställa er glädjen i mitt sockernylle när jag förstod att jag skulle få klubba i den lilla västnorska staden.*

Allt gott,
Malin

*Jag kan givetvis dansa på straightklubb också, absolut inga problem.

Jag är duktig på att skjuta upp saker. Kanske inte ända in i absurdum men om det inte behöver göras samma dag är det sällan jag gör det nu för tiden. Det är en totalförvandling sedan slutet på min studieperiod då jag var mycket självdisciplinerad och ständigt låg en vecka före i inläsning och uppgifter. Visserligen var det av nödvändighet eftersom jag samtidigt jobbade för att slippa ta mer i lån. På hela taget vill jag minnas den tiden som harmonisk och vardagsfin. Däremot minns jag inte särskilt mycket annat, allting gick i en strid ström utan varken toppar eller dalar.

Nu är det alltså andra bullar och tillvaron åker berg- och dalbana med mig. På många sätt är det faktiskt att föredra eftersom jag då upplever en större variation i vardagen. För tillfället har jag en nästan överväldigande hög arbetsbelastning både i yrkeslivet och privatlivet, om en nu kan säga att ha mycket privat är att ha arbetsbelastning. Livsbelastning skulle varit ett bättre ord om det inte vore för dess negativa klang. Är livet en belastning kanske en bör ändra på det och jag vill inte förändra något.

När jag är inne i sådana här perioder brukar min tendens att skjuta upp saker minskas radikalt. Saker och ting händer av bara farten när jag är uppe i varv. Framför allt tar jag mig an problemen direkt när de dyker upp, inte för att jag är effektiv utan av tvång – jag har inte tid med dem imorgon. Nej, för imorgon ska jag hjälpa en mycket speciell kvinna att flytta.

Allt gott,
Malin