I helgen var det Pride i Köpenhamn och totalt beräknas 80 000 människor ha funnits i och omkring paraden. Det är ju inte utan att en hade velat vara där även om jag inte vill förta Veronica Maggios underhållningsvärde i lördags. Å andra sidan är det inte märkligt att 80 000 pridefirare skulle ha räknats som snäppet vassare i min värld.

Jag har en idé om danska kvinnor som mycket attraherande. Inte så att jag vill inleda en relation med varje dansk kvinna i världen (eller?) utan snarare som att de är sköna brudar med fötterna på jorden. Dessutom är jag övertygad om att de är ena riktiga ess på att festa med tanke på hur mycket öl det landet producerar. Om en har en ölfabrik centralt i huvudstaden kan det bara bli på ett sätt.

Sett ur det perspektivet kan det varit lika bra att jag inte var i Köpenhamn i helgen. Mina idéer om de danska kvinnorna hade kunnat grusats i insikten att de varken är mer eller mindre attraktiva än andra kvinnor. Nej, jag trivs bättre här – där jag på avstånd kan drömma om de danske pigerne.

Allt gott,
Malin

Under veckan arbetar jag som inhyrd personal på min gamla arbetsplats. Med andra ord jobbar jag där igen, samtidigt som jag inte har något ansvar utöver det jag enligt avtalat ska hinna med. I vilket fall går det ut på att jag ska packa konst och riva väggar. Så jag går runt i mina arbetsbyxor, packar och river med öronsnäckorna i för att underhålla mig med något.

På en vecka hinner en gå igenom sina spellistor både en och två gånger. Strax innan lunch beslöt jag mig därför för att återvända till 90-talet och min spellista därifrån. Få saker gör mig så glad som musik från 90-talet. Jag ville inte på något sätt att ni ska tro att jag lyssnar på bra musik från decenniet utan hänger mig fullständigt åt flick- och pojkband.

Mina kära vänner har flera gånger påtalat att jag skulle bli en ypperlig pojkbandsmedlem om jag haft könet för det. Vad värre är att de har helt rätt. Hade jag haft möjlighet hade jag varit med i ett pojkband. Sedan jag blekte håret har jag till och med frisyren för det med.

Så – ska vi starta pojkband?

Allt gott,
Malin

Jag påpekar att jag faktiskt slog henne i TP när vi spelade sist. Det är en vinst jag är mycket nöjd med för när det kommer till TP väller åratal av vinnarskalle fram ur mitt inre. I min familj och släkt har vi ständigt spelat familjespel vid större tillställningar och det har så att säga färgat mitt sinne. Vinsten är halva nöjet, den andra stora glädjen ligger i att smäda sina motståndare. Mja, det är inte min allra vackraste egenskap – men underhållande är det.

För henne var spelet minst lika prestigefullt varför det gladde mig alldeles extra att vinna med hyfsad mariginal. (Hon hade tre tårtbitar när min tårta var komplett!) Så snart det uppstår minsta dispyt som har någon typ av hjärtligthet och spe i sin natur brukar jag således hala fram detta ess ur min rockärmen. Det som grämer mig nu är dock hur många gånger det är rimligt/charmigt/inte-ännu-odrägligt att göra på det viset. Finns det något bäst-före-datum på TP-vinster?

Nu ska det tilläggas att hon är utomordentligt mycket bättre än vad jag är på mängder av saker. Ordfejden till exempel. Där har jag aldrig vunnit ett helt parti fast jag minns med glädje omgång fyra i spel nummer två vi någonsin spelade mot varandra. Då fick jag högst poäng!

Allt gott,
Malin

PS. Det här är alltså samma person som jag skrev om i det här inlägget. En incident som hon kan dra upp i tid och otid. DS.

Som jag tidigare delgett er förvandlas jag ibland till Benke. Inte så att jag går in i en telefonkiosk och kommer ut som Benke utan han bubblar fram emellanåt – iblanda ofta, ibland mer sällan. Idag är han här. Han och Doris (kollektivets skånska göteborgare som bor här med jämna mellanrum) beslutade tidigare i veckan att ägna lördagen åt att laga matlådor inför arbetsveckan. Därför är köket nu något av ”a veggie heaven”.

Vi hade långt gångna planer på att skapa ’Benke & Doris Kök’ som någon typ av variant på ’Pluras kök’. Det har vi kanske fortfarande, men ingen av oss orkade dra igång en livestream. Så om det finns någon filmare därute som vill göra queera matlagningsprogram är det bara att höra av sig. Det är inte det att vi inte är intresserade, vi är enbart en smula lata såhär en lördag i augusti…

Allt gott,
Malin

PS. Bildbevis kommer! DS.

Inte bara är Pride slut utan det är dags för mig att börja jobba igen. Eller ja, det var dags för mig att börja jobba igen igår. Som vanligt är det alltid extra kämpigt precis första dagen men redan framåt eftermiddagen var en inne i lunket igen. Oavsett hur ljuvlig Pride är varje år inser jag nu att jag inte har energi nog att leva så varje vecka. Ge mig vardag och sneda blickar igen!

I måndags läste jag om hur lesbiska missgynnades av reglerna för inseminering i Sverige. Då inte endast på grund av sin sexuella läggning – vilket det dock delvis beror på – utan också beroende på var en rent geografiskt befann sig. Oberoende av sexuell läggning eller medicinskt problem bör en kunna få likvärdig behandling på samma villkor. Det får inte ha med plats att göra. I så fall har de svenska makthavarna misslyckats.

Allt gott,
Malin

Just som jag satt försjunken i både post-pride-depression och vemod över att inte längre tillbringa dagarna med att formulera blogginlägg får jag mail från min uppdragsgivare. Till min lycka ville de att jag skulle fortsätta blogga! Då inte från Prideveckan eftersom det är en omöjlighet, utan från vad som händer hbtq-världen resten av året. Säkerligen lär jag bjuda på både det ena och det andra ur min egen värld också. Lite en-slutar-inte-vara-flata-för-att-pride-är-över. Med andra ord är det inte dags att plocka bort Pride & Prejudice från bokmärkena/bloggfeeden riktigt ännu.

Allt gott,
Malin

Alla tycker att det är lite jobbigt med ex. I varje fall när en precis avslutat relationen. Jag tror alla kan känna igen sig i att möta sitt ex på någon gemensam väns fest. Det blir gärna en smula stelt med förlägna kramar och småprat om absolut ingenting. Med tiden brukar den där känslan ge med sig eller så ser en helt enkelt till att inte springa på varandra om det inte är nödvändigt.

Om en jämför hbtq-världen vad gäller relationen till sina ex kan en säga att det blir betydligt mycket enklare om en åtminstone kan säga hej. I flera fall i min närmaste umgängeskrets cirkulerar flera ex till varandra, med varierande vänskapsgrad. Som ni redan vet är jag ju vän med min ex-flickvän, så till den milda grad att jag bistår med min hjälp i tid och otid – vilket hon också gör.

Även andra, kortare relationer vinner på ett trevligt avslut. Inte bara av det uppenbara skälet att det alltid är roligare att skiljas åt med ett leende (nåja) än med hårda ord och tårar. Vidare är världen på tok för liten för att ignorera varandra. En kommer springa på varandra förr eller senare och det finns inget mer irriterande än att lägga tid på att undvika någon när en är på fest. Dessutom finns ju alltid chansen att ett ex har en snygg kompis som en blir intresserad av…

Allt gott,
Malin

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg blir jag imponerad när jag ser unga hbtq-personer röra sig i parken med stor självklarhet. Då hörde jag också talas om Pride Ung som huserar på Lava och ville gärna veta mer om hur det fungerar. Där var jag inte välkommen, jag var för gammal. Men Zafire Vrba, projektledare för Pride Ung och fritidsledare på Egalia (hbtq-fritidsgård), gick med på att släppa in mig och berätta mer om det innan öppning.

Pride Ung är ett samarbete mellan Egalia, Stockholm Pride, Lava och RFSL Ungdom. Meningen är att skapa säkra hbtq-platser för unga personer. Fritidsgården Egalia har funnits i snart fem år och lever otryggt då finansieringen enbart säkras ett år i taget. Zafire berättar att de strävar efter att ge ungdomarna förebilder och synliggöra hbtq-kultur. Som ung är det lätt att tänka att en är ensammast i världen men genom att visa att hbtq inte är något nytt skapar ledarna historia.
– Dem är historiska personer för mig, säger Zafire, och ledarna är historiska personer för dem.

Egalia håller öppet två kvällar i veckan, måndagar och torsdagar, och lockar uppemot fyrtio besökare per tillfälle. Några gånger under terminen brukar de förlägga träffarna till Lava eller Aggregat i Sundbyberg för att visa att det finns flera säkrta hbtq-platser. Efter sommaruppehållet öppnar Egalia igen 29 augusti. Liknande fritidsgårdar finns i Malmö, Göteborg, Karlstad och i Linköping är ett på gång. Jag tycker att detta är fantastiska initiativ och önskar att det funnits i min hemstad när jag växte upp. Det hade sannerligen gjort processen enklare.

Allt gott,
Malin

Jag kan inte riktigt förklara i vilket sammanhang detta spelades in. Men vi har svårt att sluta skratta här hemma.

Allt gott,
Malin

Andra dagen på Pride och seminarierna drar igång på allvar. Som jag tidigare nämnt har jag ett tämligen fulltecknat schema vilket jag tror kommer att fallera under dagen. Det enda som jag verkligen inte kommer missa det är att befinna mig utanför Speed dating för 30+ kvinnor. Av förklarliga skäl får jag inte medverka, då jag är under trettio. Dock har kvinnor över trettio en alldeles särskild inverkan på mig även om det såklart beror på personlighet också. En kan säga att mitt tycke för äldre (äldre som i födda innan mig) kvinnor är starkare än mitt tycke för uniformer.

På väg hem igår diskuterade jag och min kära kollektivkamrat det faktum att SL satt små prideflaggor på sina bussar och tvärbanan. Visserligen är det en relativt liten gest men som min vän påpekade uppmärksammar det faktumet att i andra delar av världen skulle ett statligt företag aldrig ens komma på tanken att visa sitt stöd. Då blir en något glad ändå att en bor i Sverige, trots att vi inte nått hela vägen fram ännu.

Allt gott,
Malin