Tydligen har jag blivit en sådan person som filmar mina semestrar och sedan gör små filmer av dem. Jag lägger klippen fint i ordning i mitt filmredigeringsprogram, lägger till några lustiga titelrader och sedan en peppig låt över alltihopa. Det ska medges att detta görs helt utan några konstnärliga anspråk, jag erkänner omgående att jag inte är mer än skapligt bevandrad inom filmkonsten och min förmåga att filma stabilt är klart bristfällig. Rent praktiskt löser jag det genom att låta filmen gå åtminstone dubbelt så fort i slutresultatet – då märks det inte så noga att horisonten är sned emellanåt.

Och medan jag sitter här och redigerar min andra semesterfilm förstår jag att det är precis samma beteende som min egen gode far uppvisade i min barndoms dagar. Särskilt tänker jag på den där filmsnutten från lekplatsen hemma på området där mitt fyraåriga jag står, fly förbannad och stampande med foten i sanden samtidigt som jag skriker åt pappa att ”Sluta fimla!”

Jag minns den där ilskan än idag, när en är liten och arg och den vuxna som retar upp en blir road så till den milda grad att det aldrig skulle falla den in att avbryta vad det nu är som gör den lilla så arg. Så lovar jag mig själv att åtminstone alltid sluta fimla om mitt eventuella, framtida barn skulle be mig.

Allt gott,
Malin

Så. Nu ska ni få se bilden.

Och eftersom Mallan är så rabiat ska hon få återgälda mig med sangria i afton. Johodå, hon bjuder.

Allt gott,
Malin

Nu var det tänkt att jag skulle presentera en kavalkad av bilder från helgen i Söderhamn. Eller ja, kavalkad och kavalkad, hade väl åtminstone tänkt mig ett fotografi där Benke syns med hammaren i högsta hugg. Men när bilen rullade hemåt och jag dåsade till i baksätet försvann också mitt kontrollbehov och kameran med alla bilder blev således kvar i baksätet av hyrbilen. Lyckligtvis var min platoniska livspartner uppmärksam på detta och tog med sig kameran hem, där den nu ligger och väntar på mig.

Det var alltså den långa förklaringen till varför det här inlägget inte pryds av ett fotografi. Å andra sidan känns det långt mycket mer relevant att uppmana er till att skriva på följande uppror mot Ukrainas planer att införa en lag som starkt begränsar hbtq-personers rättigheter. Det tar dig ungefär 45 sekunder.

Allt gott,
Malin

Om bara några timmar samlar jag ihop mina verktyg och drar norröver för att bygga bastu. Jag misstänker att det kommer vara strålande väder även i Hälsingland och att det kommer premiärdoppas i Östersjöns bräckta vatten. Egentligen har jag två huvudsyften med den här resan att inte bränna sönder min ljusa hy och att röka pipa medan jag ser ut över solnedgången. Det kommer jag förmodligen lyckas åstadkomma.

Bastun ska byggas på min platoniska livspartners lantställe. En kan säga att jag ska bättra på mina poäng hos den platoniska svärmodern. Hon har redan ett gott öga till mig så jag tror inte att det blir några konstigheter. Sist Benke var och jobbade hängav han sig åt golvläggning – naturligtvis åt Mallan.

Allt gott,
Malin

Medan vi var i Berlin kom vi av okänd anledning in på ämnet träning och diskuterade olika träningsformer. Nu är jag kanske främst den sporadiska träningstypen som sedan februari/mars funderat på om jag inte ska börja jogga ändå, det gjorde jag förra året och det kändes hälsosamt. Hur som haver har det scenariot inte riktigt utspelat sig i min tillvaro.

Under samtalet blev jag återigen upplyst om träning med kettlebells och tyckte det lät intressant. När vi landat i Sverige var jag uppfylld av energi och kastade mig ut i joggingspåret. Det ska erkännas att det inte var varken imponerande sträcka eller tempo utan jag fokuserade på pepp över att ha tagit på mig träningsskorna över huvud taget. Uppfylld av denna pepp traskade jag ner på stan och inhandlade en kettlebell.

Idag har jag använt den för första gången. Jag begagnade ett träningsprogram som en vän fått och satte således igång. Det var oerhört krävande. På det där viset att det tog ca trettiofem sekunder för mitt ansikte att anta den inte så tilltalande kulören knallröd. Till mitt försvar bör tilläggas att jag har mycket ytliga blodkärl. Redan nu känner jag att det inte kommer vara helt utan motstånd som jag tar mig ner för trapporna imorgon. Men peppen, kära vänner, den är kvar!

Allt gott,
Malin

En vän påpekar dock att stämningen i bilden snarare signalerar Roy Andersson än Astrid Lindgren. Jag väljer att inte ta ställning.

Allt gott,
Malin

Jag hade egentligen förväntat mig att min förväntningar skulle krossas. Min pepp på hur gulligt Trosa skulle vara kändes orimlig när jag satt på bussen dit. Förmodligen misstänkte jag att en eller möjligen två gator skulle charma mig men att det i övrigt var en tämligen vanlig småstad.

Men nej – istället framstod mina förväntningar som grava underskattningar. Gulligheten visste inga gränser. Sedan lärde jag mig en mängd spännande fakta, som att en av stadens krogar är förlagda i det gamla fängelset. Det var pyttelitet, nästan som att det aldrig funnits några tjuvar i staden.

Allt gott,
Malin

Jag har ofta tidsperioder då jag fascineras av diverse ämnen. En del återkommer med jämna mellanrum, som mitt stora intresse för mobiltelefoner, och andra försvinner för att inte återkomma på flera år, såsom min vilja att sticka. Just för tillfället begraver jag näsan i George R.R. Martins fantasyepos Game of Thrones, som HBO gjort tv-serie av. Vanligen blir jag inte särskilt engagerad av den här genren. Men mest rör det sig om att jag gör en distinkt skillnad mellan sci-fi och fantasy.

I korta drag är min ståndpunkt att sci-fi helt saknar verklighetsanknytning medan fantasy består fantasifulla historier. Alltså är zombies i nutid inte trovärdigt medan jag tycker att zombies i någon-slags-medeltid är det. Inte för en sekund vill jag låta påskina att jag är konsekvent eller logisk i mitt resonemang, däremot är jag orubblig. Ungefär på samma sätt som jag aldrig kommer kalla Östersjön för ett hav. Det är en bräckt sjö.

Allt gott,
Malin

Nu är det över för i år, Lakritsfestivalen är ihoppackad och borttransporterad från Münchenbryggeriet. Jag har äntligen fått komma hem, känner mig lite ledig och drar av mig stödstrumporna med spets. Det känns lite trist, jag får nästan börja bära nylonstrumpor med spets undertill till vardags också. Och gå omkring med ett finurligt leende på läpparna.

Allt gott,
Malin

Jag tycker om god mat och uppskattar en vällagad gryta med en passande rött vin till. Det kan jag äta vilken dag i veckan som helst och långkok, för smakens skull, är inget jag är främmande för. Rena delikatesser som svindyra ostar och liknande kan ge mig stor njutning. Med det inte sagt att jag är fin i kanten eller så. Jag är dessutom barnsligt förtjust i det svenska fredagsmysets högtidsmåltid: tacos!

Särskilt gillar jag själva ritualen kring det, som innan själva ätandet. Alla grönsaker som ska hackas, de olika rörorna som ska tillagas och sedan färsen. Och när en sedan äter sin tacos. Mången diskussion har urartat kring det korrekta sättet att äta sin taco, jag kommer inte med några svar men kan konstatera att det finns nästan ohanterligt många sätt.

Jag och min platoniska livspartner delar denna passion för den oerhört förenklade svenska versionen av det mexikanska köket. Så till den grad att vi brukar träffas med jämna mellanrum för att spisa den raritet. Min platoniska livspartner hävdar att vi äter cross-over efter som hon alltid har sweet chilisås i guacamolen. Hur som, ingen gör godare guacamole än hon!

Allt gott,
Malin