Idag har mina arbetsuppgifter bestått av att prata i telefon i åtta timmar. Syftet med telefonsamtalen kommer jag avslöja inom kort och det hela kommer leda fram till tämligen roliga och peppiga saker. Däremot är jag ohyggligt trött på två saker. Dels att repetera i stort sett samma information gång på gång och också på min egen röst. Eller nej, inte så mycket min egen röst egentligen – mest det repetitiva i arbetet.

Å andra sidan har jag plötsligt fyra nya arbetskamrater som jag inte hade förra veckan. Det är fullständigt ljuvligt måste jag säga. Dock inget ont om förra veckans arbetskamrater, de är gulliga på sitt sätt.

Allt gott,
Malin

När jag åkte iväg till landet passade jag på att lämna all civilisation bakom mig och således också mina nycklar. Det sistnämnda visade sig vara ett problem när jag återvände igår kväll och ingen var hemma. Då får en vara synnerligen tacksam att en har en vän några kvarter bort som gärna huserar en oduschad, rökdoftande flata ett par timmar tills jag kunde ta mig in i hemmet. Därför har jag en ny regel – aldrig glömma nycklarna igen. Tänker mig en lösning med hjälp av bodypiercing, måste bara komma på den perfekta placeringen innan jag gör slag i saken.

Och när jag ändå ramlade in på ämnet kroppsutsmyckning kan jag passa på att fråga om tips för nästa tatuering. Den här gången blir det ingen stor sak i färg utan det är ett mindre ord som ska tatueras in någonstans på min kropp. I nuläget leder förslaget att skriva Benke som en queerhyllning till världens finaste alterego. Kan även tänka mig räka på vaden utan att egentligen ha några som helst resonemang bakom. Så – välkomna att komma med förslag!

Allt gott,
Malin

Från och med om femton minuter ungefär kommer jag ta påsk. Det innebär att jag kommer vara fruktansvärt ledig fram till och med 10 april 8:00. Under morgondagen flyr jag huvudstaden med min platoniska livspartner och hennes familj. Min plan är att ägna mig åt vedklyvning, piprökning och konjak i en stuga med braskamin och sjöutsikt. Jag kanske också läser en god bok, skrattar högt och diskuterar livet med min platoniska livspartners sambo.

Dessutom ska jag i afton äta godis för första gången på tre månader. Jag borde vara peppad inför det men faktum är att jag inte känner ett brinnande behov. Det gör däremot Pi – som inte heller ätit godis på tre månader. Så om min godiseufori uteblir får jag helt enkelt snylta på hennes.

Allt gott,
Malin

Jag har nämnt det tidigare men jag tänkte ändå uppdatera. Idag är det vernissage för utställning Skräp! på Tekniska museet där jag har agerat teknisk koordinator samt gruvarbetare. I korta drag har projektet gått ut på att mellanstadieelever har fått bygga en stad av skräpmaterial som nu kan beskådas på Teknorama. Resultatet är tämligen fantastiskt.

Allt gott,
Malin

Inte helt oväntat var det svårt att komma in på högskoleprov.nu igår när facit från vårens prov lagts ut. Det hela tog alltså en stund men sedan fick jag rätta mina svar. Jag är inte missnöjd med tanke på att det var mitt livs första högskoleprov och för att det var åtta år sedan jag läste matte. De verbala delarna var inga konstigheter, där tror jag att det finns en fördel med att vara äldre. Men gymnasiematten satt inte riktigt som den skulle. Bättre lycka nästa gång på de delarna.

I övrigt kan jag meddela att provledaren förväxlade mig med en gymnasieelev och frågade vilket program jag läste. När hen sedan kontrollerade min legitimation valde vi bägge på att inte kommentera det ytterligare. Men jag ser ut som sjutton, vilket jag har ytterligare bevis för. Var gång den senaste veckan som jag ska köpa något som fodrar en ålder av arton år måste jag legitimera mig. Varannan gång blir jag uppmanad att ta det som en komplimang. För jo, en vill ju gärna vara sjutton igen…

Allt gott,
Malin

På lördag morgon sitter jag och är något spänd i en skolsal på Kungsholmen. Framför mig kommer det ligga två blyertspennor, en överstrykningspenna, ett radergummi och en rak linjal. Det är nämligen det som är tillåtet som hjälpmedel när en ska skriva högskoleprovet, enligt kallelsen. Jag har aldrig skrivit högskoleprovet förut, när jag gick på gymnasiet och det var på tapeten senast hade jag väl något annat för mig. Och intalade säkert mig själv, helt i linje med den hybris som råder i tonåren, att jag skulle komma in på en vidareutbildning i alla fall. Det hade jag visserligen rätt i och hade jag skrivit det då hade resultatet ändå inte varit giltigt idag.

I vilket fall som helst har det här föranlett att jag nu sitter och pluggar matte på lediga stunder. Jag tycker det är ganska kul och räknar ekvationer som att det inte fanns någon morgondag. Sedan kommer det ett bråktal och allt intresse dalar. Om jag ryker på mattedelen är det på bråktalen – det lovar jag. Eftersom jag vet om det är det inte lönt att oroa sig.

Mitt största problem just nu är att hitta ett armbandsur jag kan ha med mig. Kallelesen anger att det inte finns klocka i alla salar och jag misstänker att jag inte får ha min mobiltelefon med googlemöjligheter liggande framför mig. Som det ser ut kommer jag ha en lånad Hello Kitty-klocka framför mig.

Allt gott,
Malin

Som ni kanske märkt har min tid för den här bloggen krympt avsevärt under det senaste. Det är inte att jag inte har tänkt på den – snarare tvärtom men jag har haft svårt att hitta tid till att skriva något läsvärt. Sen kan en fråga sig huruvida detta inlägg blir läsvärt eller inte. Den frågan lämnar jag därhän och är istället nöjd över att jag skriver något alls.

Min tid läggs framför allt på Tekniska Museet och det pågående projektet Skräp! som går att läsa mer om här om en är intresserad. Jag har väldigt roligt på min arbetsplats även om mellanstadieungdomar får en att känna sig en smula energidränerad mot slutet av dagen. Som jag skrivit om tidigare har jag lyckats ta mig i mål på slalomspelet! En gång och därefter har jag inte provat. Tillämpar praktiken att sluta när en är på topp, eller som det oundvikligen blir när en kör slalom – en slutar när en är i botten.

Allt gott,
Malin

Idag inledde jag min arbetsperiod på Tekniska Museet. Hela dagen har jag stått i blåbyxorna och brandimpregnerat material som människor i ålder 10-12 år ska bygga en stad utav. På hela taget är det ett föga stimulerande arbete och oss emellan sagt – ganska så trist. I rummet bredvid vårat finns Tekniska Museets sportavdelning där en i olika simulatorer kan prova på att exempelvis dansa, ro ikapp med en vän och åka slalom.

När jag kom dit i morse och museet var stängt passade jag på att testa mina färdigheter i slalom. Jag har inte åkt utför sedan jag var fem år och min stackars far fick dras med mig i backen eftersom jag vägrade skidskola. Det gick inget vidare då heller. Jag får ändå vara glad att det rörde sig om en simulator i det här fallet, annars hade jag inte haft ett helt ben i kroppen.

Framåt eftermiddagen och tiden för hemgång kom en museivärd som jag känner lite grann och utmanade mig i dansspelet. Jag ställde upp, han verkade så himla gärna vilja dansa och jag gör ogärna människor besvikna om jag kan undvika det. Vi kan konstatera att jag fick storstryk och att det var en utgång han räknat med. Imorgon bitti ska jag göra det utan blåbyxor – jag tror bestämt att det var dem som sinkade mig.

Allt gott,
Malin

Jag är i min gamla studentstad, Växjö. Under dagen promenerade jag genom campus för att möta upp en gammal vän och äta lunch. Campus är en märklig plats, ett område med universitet och bostäder i en härlig röra. Toppa det med ett par tusen studenter och två uteställen (numera tre) så kan du ju själv räkna ut hur mycket studier som egentligen bedrivs där. Om jag skulle sammanfatta min studietid skulle jag säga 65% fest, 25% dålig tv och 10% studier. Det gick bra ändå, om en säger.

Denna dåliga tv bestod till största del av Oprah och Sjunde himlen. Jag och min platoniska livspartner satt i hennes soffa och skulle skriva uppsats. Vi ojade oss alltid inledningsvis om den här uppsatsen, det minns jag bestämt, och beslutade oss dagligen för att börja med en kopp kaffe. Plötsligt råkade tv:n stå på och dagarna gick. När det var cirka två (2) dagar kvar till deadline tror jag faktiskt att vi skrev. Med Oprahs betryggande röst i bakgrunden naturligtvis.

Sett ur det här perspektivet blir jag fascinerad att jag ens har en examen.

Allt gott,
Malin

Jag är mycket för det här med att ha roligt. Att ha roligt kan givetvis innebär en mängd olika saker men för att nämna något tycker jag att det är oerhört roligt att gå ut på stan om kvällarna. Eftersom jag tycker att det är så roligt har jag med tiden också erhållit en viss erfarenhet och kan nog utan att skryta alltför mycket påstå mig vara tämligen dukig på att gå ut på stan och roligt.

Efter att ha avslutat veckan med sjukdom och middag hos M&M kan en tänka sig att min plan skulle vara att ta igen det på lördagen. Så blev det icke. Lördagen gick åt till att ligga i en säng och se på tv. Jag var utanför dörren två gånger, en gång för att fixa tvätten och en gång för att köpa godis. Söndagen var likadan sånär som på att den avslutades med att se På spåret på nätet tillsammans med goda vänner över en bit prinsesstårta.

Nu när jag skriver det här upplever jag mig själv som synnerligen tråkig. Å andra sidan, rätt skön helg.

Allt gott,
Malin

PS. Helgens höjdpunkt var att KD vänt i frågan om tvångssteriliseringar och att lagen nu kommer skrivas om. Joho – det är sant. DS.