Under mina första tio veckor i Stockholm bodde jag som inneboende hos min platoniska livspartner och vår goda vän K, även känd som min ömma moder. Där hade det varit tradition att ett par gånger per år anordna Familjens dag då samtliga boende deltog i en trevlig aktivitet tillsammans. I födelsedagspresent fick jag en Familjens dag av Mallan som inföll på denna trettondagens söndag.

Vi började på Hasselbacken med att avnjuta en brunch. Tämligen bra brunch om en säger, även om färskheten på den laktosfria mjölken var sisådär. I vilket fall blev vi mycket mätta och belåtna, så till den milda grad att det var nödvändigt att promenera därifrån. Något annat hade fått samvetet att gnagas sönder – särskilt efter den avslutande turen till dessertbordet.

Längs Strandvägen gick vi i den bitande kylan till Hallwylska Museet. Ett mycket fint museum i den svenska motsvarigheten till familjen Medicis palats vid Berzelii Park. Maken till excentrisk kvinna har jag svårt att se då hon efterlämnade föremål från den här tiden i stort överflöd förtecknade i en katalog över 78 band. Dessutom var vår guide en parant kvinna iklädd svart sjok som föll mantellikt över ryggen och silverörhängen i form av fladdermöss. Kulturtant de luxe – ljuvligt! Jag tror att Mallan hittade sin kommande stilförebild.

Allt gott,
Malin

Som jag tidigare nämnt umgås jag och Anna bäst genom att inte prata med varandra i separata rum. Idag har vi visserligen inte befunnit oss i olika rum men konversationsförmågan har varit sådär, om en säger. Istället har vi sett på dålig tv och rasat över moralkakorna i Sjunde himlen som dagen till ära visades i dubbelavsnitt. Okej, det var mest jag som rasade medan Anna låg i andra ändan av soffan och sov.

Avsnittens moralkakor handlade främst om att inte ha sex före äktenskapet. Då sex har mycket lite med äktenskapet att göra är min åsikt att det inte finns något som helst egenvärde i att vänta tills en har gift sig. Sex bör ske när två personer vill och utan att det skadar någon. Om en har en ring på fingret eller inte för varken från eller till.

Allt gott,
Malin

Jag hade tänkte göra en hyllningsserie där jag presenterar alla fantastiska kvinnor i mitt liv. När idén fick sjunka in ett slag blev jag sedan mer reserverad till idén eftersom jag sannolikt kommer glömma någon som potentiellt blir ledsen och då blir det sårade känslor och förlåt och tråkigheter. Å andra sidan kan en inte gå hela livet och undvika saker för att andra ska bli ledsna. Därför ska jag nu presentera två (2) av kvinnorna i mitt liv som jag kommer tillbringa trettonhelgen med.

Under tidiga 2000-talet flyttade jag till Småland för att utbilda mig. Där fick jag många goda och nära vänner. Bland annat flyttade jag ihop med Anna, en infödd smålänning som kommit att stå mig lika nära som den där systern jag aldrig haft. Vi delade en trea under ett år och hann ha ett otal smått legendariska fester och upptåg där. Bland annat sju-sorters-apa-festen med pirattema och nyårsfesten som föranleddes av en julgransslakt för att nämna några. Det som är mest uppskattat med Anna är vårt subtila sätt att umgås, helst i varsitt rum utförandes enskilda aktiviteter men med stötvisa samtal och kaffestunder. Tystnaden är vårt främsta kommunikationsmedel. Vidare älskar jag att hon ser ut som en flata.

Den andra kvinnan jag vill ta upp är naturligtvis min platoniska livspartner Malin. För att nämna några av alla stunder tillsammans är charterresan till Grekland då hon såg ut som Gustav Vasa och min pojkaktiga uppsyn var mer framträdande än någonsin. Vidare har vi bott ihop från och till under större delen av min närvaro i Stockholm och hon är en ständig trygg punkt i livet. Likväl som hon är snudd på lika vass i tonen som jag och således bjuder motstånd när jag härjar som värst. En värdig nemesis – precis vad jag behöver. Dessutom är radarparet ’Malin & Malin’ en vinnande kombination.

Som trio är vi dessutom höjden av underhållning.

Allt gott,
Malin

Nu är det visserligen andra dagen på det nya året men också den första arbetsdagen för de flesta, så ock för mig. Även om det krävdes lite draghjälp i morse känns det framåt eftermiddagskvisten alldeles förträffligt att kasta sig ut i arbetslivet igen. Särskilt som det jag tog en tvåtimmarslunch med min bästa (samt enda) platoniska livspartner.

Och tänk – det blir Pride i år igen! Trots att det i runda slängar är sju månader tills det blir dags är det ändå läge att börja peppa. Det kan en aldrig börja med för tidigt.

Allt gott,
Malin

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta det här året i några rader. Naturligtvis inser jag redan nu att det kommer bli mer än några rader varför jag tänkte göra en sammanfattning av sammanfattningen för den som vill veta men har lite bråttom.

Tjej – byta jobb – tjej – Pride – flytta – jobb.

Nu till den längre versionen som kanske säger något överhuvudtaget.

2011 började med en flamma som uppvaktade mig med minttu iklädd en bröllopsklänning. Det var underhållande även om vi på många sätt var ett tämligen omatchat par. Mycket riktigt dröjde det inte särskilt förrän vi blev ex. I samma veva sade upp mig och satsade på den egna firman. Just då kändes det oerhört befriande och nödvändigt. Även om det inte enbart varit en framgångssaga har jag inte ångrat mitt beslut.

Precis när våren kom gjorde hon som skulle flyga till andra sidan jorden entré i mitt liv. Praktiskt nog bodde hon nästgårds och våren försvann i ett myller av fnitter, kyssar och vernissage. Just som våren övergick i sommar gjorde vi ett uppehåll i vår relation och slutade träffas annat än som vänner. Mitt älskade kollektiv hade överseende med min frånvaro som senare skulle bli mer permanent än när jag befann mig några hus bort.

Sommaren inleddes förtjusande dekadent med utekvällar, singelliv och semester. Redan innan kollektivet blev av med lägenheten beslutade jag mig för att flytta därifrån. En kan säga att jag hade lite på känn att det hela skulle ta slut och jag ville inte vara ensam kvar. Kollektivkamraterna begav sig söder om stan och jag begav mig också söderut – om så endast ett par kvarter.

Innan flytten kom Prideveckan och jag började dela med mig av livet här. Om sommaren varit ett sammelsurium av utekvällar, singelliv och semester var Prideveckan ett koncentrat av detta. Toppat med politik, gemenskap och strålande solsken. Enda smolket var väl heterofolket som åkte på gaysafari – men det kan jag ha överseende med. Jag är nämligen på heterosafari snudd på varje dag.

Efter Pride följde veckor av återförening med hon som skulle till andra sidan jorden och när jag lämnade stan för Norge var det med en klump i halsen. När jag kom hem var hon borta och veckorna blev vardag. I mitt nya hem hittade jag rytmen och dagarna blev allt kortare, som brukligt när hösten dyker upp.

Hösten stavades vardag och veckorna har såsat ihop sig för mig. I korta drag skaffade jag två nya jobb och när jag kikar i kalendern är det mest anteckningar om arbete eller vänner. Någonstans i mitten av hösten var jag tillbaka i min studentstad för att framstå som lyckat exempel för de studenter som nu läser min utbildning. Det är alltid märkligt när en ska vara förebild och jag har synnerligen svårt att förstå hur en kan vara gammal nog att läsa på universitet när en är född på 90-talet. Jag är inte dummare än att jag inser att det var så 70-talisterna kände om mig men det är fortfarande konstigt.

Slutligen kom december och hon som var på andra sidan jorden var åter på armlängds avstånd. Det är mycket enklare att kommunicera ansikte mot ansikte än via e-post och facebook även om det inte ger några garantier för hur relationen kommer att se ut.

Det var 2011 – i den långa men ändå extremt förenklade versionen.

Allt gott,
Malin

Kajsa Bergqvist har en tjej. Jag är inte särskilt förvånad, flatvärlden är liten och ryktet har så att säga florerat ett tag. När jag var yngre och hennes karriär som höjdhopperska låg på topp var jag en smula förälskad i henne. Inte så att det tog några avsevärda proportioner och störde min skolmotivation men ändå tillräckligt för att jag skulle bli uppriktigt besviken när hon blev ihop med Måns Herngren.

Jag hade nämligen en utstuderad plan för det där. Eller ja, plan och plan. I vilket fall hade jag räknat ut att åldersskillnaden inte var något problem, den var inte oöverstiglig och jag är som ni redan vet svag för äldre kvinnor. Äldre då alltså i förhållande till mig. Kajsa ligger, i det hänseendet, helt rätt i tiden. I takt med att åren gick började jag intressera mig för andra saker och har inte reflekterat över det förrän jag för ett par veckor sedan hörde om hennes nya kärlek.

Helt utan skrupler tänkte jag då triumferande, min gaydar har alltid varit förträfflig!

Allt gott,
Malin

Jag var i Göteborg i helgen och blev då inspirerad att ytterligare fördjupa min fabless för gubben genom att inhandla en pipa. Någonstans har jag en illusion om hur mysigt det är att röka pipa. Att en omsorgsfullt stoppar den innan en muttrar ut på en knarrande farstutrapp och blossar. Kanske med en varm glögg i andra handen i skenet av ett levande ljus.

Som ni förstår har jag lagt ett lätt romantiskt skimmer över hela saken. Vilket kan vara dumt eftersom livet har en tendens att göra en besviken när en gör så. Den gamla slitna frasen att det aldrig blir som en tänkt sig är ju ständigt återkommande och sätter käppar i hjulet för en när en minst anar. Som snöslaskincident för två veckor sedan för att ge ett exempel. Men jag tänker låta det ligga kvar över piprökande tills det trasar sönder sig själv.

Allt gott,
Malin

Min platoniska livspartner har flera gånger berättat om sin Thailandresa hon gjorde i sin tidiga ungdom. Mest lyser det i hennes ögon när hon berättar om ladyboysen hon sprang på. Om hur de var intriganta divor som manipulerade varandra in i absurdum medan hon avspänt iakttog deras förehavanden. Det är inte helt utan avundsjuka som jag hört historien gång på gång. Jag vill också hänga med ladyboys!

Nu kan jag springa på dem om jag flyger, visserligen fortfarande via Thailand, men ändå. Ett thailändskt flygbolag har nämligen anställt en besättning helt bestående av ladyboys. Det kanske är dags att åka till Asien nu alltså, där transsexualism kan vara en fördel.

Allt gott,
Malin

I sanningens namn bör jag erkänna att det var längesedan jag befann mig i kyrkan. Jag vet inte säkert, men jag gissar att det var i samband med en begravning för några år sedan. På jul åker ibland delar av min familj på midnattsmässa (”Det är ju så mysigt!”) och jag brukar vinka åt dem när de far. Det hör alltså inte till vanligheterna.

Ikväll ska jag gå till kyrkan. Inte för att delta i någon mässa utan för att gå på konsert. Gospelkonsert i nån kyrka inne i stan. Queergospel ska det bli och det lär bli stämningsfullt. Just i det här fallet är jag osäker på vad queer innebär men jag vet att kören består av hbtq-personer och hbtq-vänliga personer. Om det är allt som är queer ikväll räcker det för mig. Däremot vore det spännande att höra queera versioner av jullåtarna…

Allt gott,
Malin

Idag träffade jag en liten människa för första gången. Barnet är en månad gammal och har än så länge inget namn. Föräldrarna har inte kommit överens över något varför jag och min platoniska livspartner givetvis ryckte in och kom med förslag.

Det kom flera, mer eller mindre lämpade för detta forum, men till slut fastnade vi för två namn. Egentligen hade vi redan kommit på att ungen skulle heta Malin den Tredje, vilket av outgrundlig anledning inte föll i god jord hos föräldrarna varför vi nödgades tänka om.

Min platoniska livspartner bestämde sig för Bossa. Ett fantastiskt namn då vi misstänker att hon kommer bossa runt en del med människor i sin omgivning. När jag höll henne vägde hon inte mer än en Skogaholmslimpa och jag beslutade mig därför för att kalla henne för Limpan. När hon blir lite större kan jag sträcka mig så långt att börja kalla henne för Levain.

Allt gott,
Malin