Ni vet hur somliga morgnar inte alls blir som en tänkt sig? Jag hade långt gångna planer på att gå till gymmet i morse men efter ett nattligt äventyr var min energinivå låg. Nu kanske ni tänker att ett nattligt äventyr på många sätt kan ersätta ett gymbesök – dessvärre var nattens bestyr inte av den naturen. Snarare ett kärt besvär, som jag gärna gjorde, även om jag är en smula ur gängorna idag.

Å andra sidan har jag måndagspepp och konstaterar förnöjsamt att om veckan inletts på detta sätt kan den bara bli bättre. Och det är inte varje måndag en har den känslan i kroppen. Däremot ska jag tillbringa dagen med att bälga i mig kaffe, om jag hittar en metod kan jag tänka mig att injicera koffeinet för snabbare effekt.

Allt gott,
Malin

Måhända blir någon förvånad, men jag är hemma en lördagskväll. Håller mig undan från fester och galej utan sitter i mysbyxor och ser på tv. Lördagsteve när den är som bäst; Så mycket bättre. Gissningsvis är det fler än jag som ägnar mig åt detta och då är det fler än jag som fått njuta av diverse versioner av Eva Dahlgrens musik.

Hittills är jag mest imponerad av E-type. Att han ens vågar vara med i det här programmet får mig att ta av gubbkepsen och niga artigt. Och att han på sitt typiska manér (som hämtat från 90-talet!) släpper ut håret och sjunger att han är gud. Det går ju inte att låta bli att le.

Allt gott,
Malin

För första gången på ett bra tag återsamlas kollektivet där jag bodde medan det fortfarande var sommar. Vi är precis lika dysfunktionella som när vi bodde ihop. Skillnaden är att istället för att ses i vår rymliga trea innanför tullarna träffas vi i en mysig etta långt utanför stan. Det är fint här – hela området byggdes på 50-talet.

Men mest är det fint att vi träffas igen, att vi gnabbas igen och att det ändå slutar med att en hederlig middagsbjudan urartar i ett kaos av röster och projekt. I skrivande stund sitter jag i soffan framför datorn, Mette skriker ”här är den!” från köket varpå Madde svarar att ”nej, det var inte den vi letade efter”. Mallan frånsäger sig allt ansvar och låser in sig på toaletten. Mitt på golvet ligger hunden Daniel och trivs. Familjen Tycoon – på det postmoderna 2010-talet. Som jag tycker om oss!

Allt gott,
Malin 

Det låg en ny kommentar och väntade som visade sig innehålla en undran om min könstillhörighet. Inte för att jag rent principiellt har något emot att människor undrar vad jag har för kön – men jag blev en smula förvånad får jag erkänna. Dels för att det är en tämligen irrelevant fråga, vilket kön jag anser mig tillhöra har i sammanhanget ingen betydelse egentligen. Och också för att det är svårt att vara flata om en inte är tjej. Jag definierar mig hur som helst som människa, om en ska gå in på detaljnivå är jag också kvinna. För övrigt är mina ben kortare än min överkropp och jag har ständigt rosiga kinder eftersom jag har ytliga blodkärl.

Däremot är jag ingen cisperson, uppenbarligen. En cisperson är någon vars biologiska, sociala och mentala kön är entydiga. Det vill säga någon som är född med kvinnliga könsorgan, ser ut som en kvinna och upplever sig själv som en kvinna. Eller man, för den delen. Personligen är jag biologiskt och mentalt entydig i min könsidentitet – uppenbarligen är inte mitt sociala kön lika entydigt. Om en är intresserad av könsidentitet kan en läsa mer här.

Vidare kan en undra varför en persons kön är viktigt? Varför är det den första frågan en nybliven förälder får om sitt barn? Hur kommer det sig att den första tolkningen av en ny person är huruvida det rör sig om en tjej eller kille? Jag ställer frågorna rent generellt här, alla gör inte det – på samma sätt som alla inte har svårt att könsbestämma mig, om de ens bryr sig om det.

Allt gott,
Malin

PS. Jag är precis så normativt snygg som en kan vara i flatvärlden. DS.

Ni vet hur en ibland får för sig att en ska göra något och sedan blir det en fix idé? Som inte går att släppa eller slå ur hågen oavsett vilket motstånd en möter. När det händer mig brukar jag måla upp luftslott om hur fantastiskt det skulle vara om det bara blev som jag ville. Om jag bara gjorde den där resan eller köpte den där prylen. Så går jag och är lite missnöjd med tillvaron eftersom jag inte har eller har gjort det där som jag ”bestämt” mig för.

Ibland, när en väl får tummen ur och genomför sin idé, blir en stående på andra sidan med inget annat än en axelryckning. Luftslottet var bara gjort av luft. Då grämer jag mig att jag gått runt och varit missnöjd tidigare, eftersom det visade sig vara slöseri med känslor och det dagliga humöret. När jag tar mig samman beslutar jag att inte göra sådär något mer.

Tills jag får en ny fix idé.

Allt gott,
Malin

Under Pride skrev jag en del om den rådande lagstiftningen om fastställelse av kön och vilka villkor som gäller för en juridisk sådan. Därför blir jag glad när jag läser att det under den allmänna motionstiden till riksdagen inkommit en motion i ämnet från Miljöpartiet. I och med att förslaget läggs som motion kan riksdagen kringgå regeringen, som bromsats av KD i frågan, och ändå driva igenom förändringen. Det vore sannerligen på tiden, om en säger. Nu är det visserligen långt till beslut och mycket kan hinna hända på vägen. Men jag väljer att vara försiktigt hoppfull.

Ungefär som jag blev när jag hörde en konversation mellan två mellanstadieungar på tunnelbanan i morse.

– Vet du att XX har både två mammor och två pappor?
– Jag har bara en av varje!
– Jag med.
– Orättvist.

Jag håller med, lite orättvist är det.

Allt gott,
Malin

För ungefär ett och ett halvt år sedan köpte jag en iPhone och var omåttligt förtjust i den. På den tiden jobbade jag heltid och hade råd att kosta på mig både en och annan betalapp. Medan dagarna blev veckor använde jag färre och färre appar. Under flera månaders tid har jag framför allt använt mina appar för sociala medier. Som ett tidsfördriv, som ännu ett sätt att lägga näsan i blöt i mina vänners liv och som en drog.

Det första jag gör när jag vaknar på morgonen är att kolla Facebook och Twitter. Jag menar att jag gör det medan jag fortfarande ligger i sängen och ögonen får vakna till liv av ljuset från min skärm. Dessutom har jag allt svårare att vara närvarande i reella sociala sammanhang, det är ju så lätt att kolla Facebook under bordet – så en inte missar något.

En kan enkelt få för sig att jag besitter en särskild vurm för 90-talet. Att påstå något sådant skulle ligga nära sanningen. Därför ska jag inom kort, en halvtimme eller så, gå till en telefonbutik och be de sälja mig något utan möjlighet till sociala medier. Kort sagt, en telefon från 90-talet. Om det går får det gärna vara en telefon en kan byta skal på, men det är inte på något sätt ett villkor.

Allt gott,
Malin

Tillvaron är något trist, om jag får uttrycka mig ärligt. Höstlunket har smugit sig på så tyst och försynt att jag inte märkt det förrän nu. Jag känner mig en smula inspirationslös och det är aldrig en härlig känsla. Jag försöker motverka hela saken genom att bygga en ny bar på ett av mina jobb. Naturligtvis är det skönt att Benke får komma fram också. Det finns något oerhört betryggande i det. Och att bygg bar hjälper men snart är det klart och vad ska jag då ta mig till?

Allt gott,
Malin

Imorgon ska jag och Big Mama Pride åka tillbaka till vår studentstad och medverka på en ”speed-dating” mellan verksamma kulturarbetare och kulturstudenter. Jag tror visserligen att det kommer bli roligt men kan samtidigt undra om jag verkligen är rätt person att representera en ”lyckad” ex-kulturstudent. Inte för att jag inte har jobb som till stor del bygger på min utbildning. Snarare för att jag inte riktigt kan greppa att jag skulle vara en förebild för någon.

Å andra sidan minns jag själv hur det var när en pluggade. Utbildningen var ny då, så det fanns inga yrkesverksamma i branschen som läst vår utbildning och således heller inga som helst garantier för att den var något att ha. Det var den, kan jag konstatera. Jag får prestationsångest av detta. Morgondagen får jag se som en chans att mingla, det är ändå det jag är bäst på här i livet.

Allt gott,
Malin

Vi sitter fem vuxna människor i ring runt tv:n och ser på Idol. Tillsammans röstar vi i ett exceldokument som yours truly har sammanställt. Utifrån vad vi tycker och sedan utifrån vad vi tror svenska folket kommer tycka. Samtidigt hinkar vi öl och rödvin. Såhär mycket fredagsmys har jag inte varit med om sedan jag var under tio och bodde hemma hos mamma och pappa.

Ni får en bild sen. På diagrammet om vem som vann hos oss ikväll.

Allt gott,
Malin