Vi bråkade idag, jag och Pi. Pi är alltså det nya smeknamnet för hon som var på andra sidan jorden. I vilket fall som helst bråkade vi om en sån där grej som egentligen inte alls spelar någon roll men som fick ta för stort utrymme. Pi frågade om hon kunde stänga av tv:n men jag sa att jag ville se klart på intervjun. Hon stängde inte av och jag tittade fram tills dess att det blev omöjligt att höra vad de sa eftersom Pi börjat dammsuga.

Jag ska inte tråka ut er med detaljer men ur denna händelse gick vi sedan sura ut ur lägenheten för att eventuellt gå på loppisrunda. På väg till loppisen diskuterade vi saken men var ändå tämligen irriterade när vi gick in i den första butiken. Där huserarde lyckligtvis norra Stockholms gulligaste expedit, en kvinna på några och femtio, som höll låda medan främst Pi synade utbudet. Även om vi inte köpte något gav hon oss en gåva, som hon ger till alla sina kunder. Och när vi fått varsin försvann minnet från bråket fullständigt och vi beslutade oss att i alla framtida diskussioner kunna dra fram gåvan som triumfkort.

Allt gott,
Malin

Nu är det tydligen oklart huruvida Göran Hägglund hade rätt igår eller inte. Kan de bestämma sig nu så att jag kan rasa eller eventuellt fira? Jag tycker inte om detta mellanläge.

Allt gott,
Malin

– Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på, säger han.

Så säger Göran Hägglund om att tvånget om sterilisering kvarstår vid könsbyte.

Alltså. Jag blir helt stum av detta.

Allt gott,
Malin

Hej bloggen!

Jag är ledsen att jag varit frånvarande ett par dagar, det är bara så fasligt mycket på jobbet. Du ska inte tro att jag har glömt dig eller så, tvärtom tänker jag på dig varje dag. Det kanske dröjer ett par dagar till innan du får min fulla uppmärksamhet så tills dess får du roa dig med denna bild av mig från min senaste resa till Göteborg. Jag kan inte riktigt förklara bilden mer än med att det som händer i Göteborg, det tar jag inte riktigt ansvar för.

Allt gott,
Malin

Under mina första tio veckor i Stockholm bodde jag som inneboende hos min platoniska livspartner och vår goda vän K, även känd som min ömma moder. Där hade det varit tradition att ett par gånger per år anordna Familjens dag då samtliga boende deltog i en trevlig aktivitet tillsammans. I födelsedagspresent fick jag en Familjens dag av Mallan som inföll på denna trettondagens söndag.

Vi började på Hasselbacken med att avnjuta en brunch. Tämligen bra brunch om en säger, även om färskheten på den laktosfria mjölken var sisådär. I vilket fall blev vi mycket mätta och belåtna, så till den milda grad att det var nödvändigt att promenera därifrån. Något annat hade fått samvetet att gnagas sönder – särskilt efter den avslutande turen till dessertbordet.

Längs Strandvägen gick vi i den bitande kylan till Hallwylska Museet. Ett mycket fint museum i den svenska motsvarigheten till familjen Medicis palats vid Berzelii Park. Maken till excentrisk kvinna har jag svårt att se då hon efterlämnade föremål från den här tiden i stort överflöd förtecknade i en katalog över 78 band. Dessutom var vår guide en parant kvinna iklädd svart sjok som föll mantellikt över ryggen och silverörhängen i form av fladdermöss. Kulturtant de luxe – ljuvligt! Jag tror att Mallan hittade sin kommande stilförebild.

Allt gott,
Malin

Som jag tidigare nämnt umgås jag och Anna bäst genom att inte prata med varandra i separata rum. Idag har vi visserligen inte befunnit oss i olika rum men konversationsförmågan har varit sådär, om en säger. Istället har vi sett på dålig tv och rasat över moralkakorna i Sjunde himlen som dagen till ära visades i dubbelavsnitt. Okej, det var mest jag som rasade medan Anna låg i andra ändan av soffan och sov.

Avsnittens moralkakor handlade främst om att inte ha sex före äktenskapet. Då sex har mycket lite med äktenskapet att göra är min åsikt att det inte finns något som helst egenvärde i att vänta tills en har gift sig. Sex bör ske när två personer vill och utan att det skadar någon. Om en har en ring på fingret eller inte för varken från eller till.

Allt gott,
Malin

Av anledningar som jag inte kan gå in närmare på har jag fått en biljett till kvällens premiär av Hagmans Konditori på Intiman i Stockholm. Föreställningen har spelats i tre säsonger i Göteborg och ska nu upp här. Jag tänker ha på mig fluga och hängslen.

Min pappa tycker om Galenskaparna & Aftershave så när jag var liten gjorde jag det också. Ett tag kunde jag flera låtar ur ’Skruven är lös’ utantill. Idag var det mycket längesedan jag såg något så jag har svårt att ha en åsikt. Men efter ikväll gissar jag att jag kommer ha det.

Allt gott,
Malin

Jag hade tänkte göra en hyllningsserie där jag presenterar alla fantastiska kvinnor i mitt liv. När idén fick sjunka in ett slag blev jag sedan mer reserverad till idén eftersom jag sannolikt kommer glömma någon som potentiellt blir ledsen och då blir det sårade känslor och förlåt och tråkigheter. Å andra sidan kan en inte gå hela livet och undvika saker för att andra ska bli ledsna. Därför ska jag nu presentera två (2) av kvinnorna i mitt liv som jag kommer tillbringa trettonhelgen med.

Under tidiga 2000-talet flyttade jag till Småland för att utbilda mig. Där fick jag många goda och nära vänner. Bland annat flyttade jag ihop med Anna, en infödd smålänning som kommit att stå mig lika nära som den där systern jag aldrig haft. Vi delade en trea under ett år och hann ha ett otal smått legendariska fester och upptåg där. Bland annat sju-sorters-apa-festen med pirattema och nyårsfesten som föranleddes av en julgransslakt för att nämna några. Det som är mest uppskattat med Anna är vårt subtila sätt att umgås, helst i varsitt rum utförandes enskilda aktiviteter men med stötvisa samtal och kaffestunder. Tystnaden är vårt främsta kommunikationsmedel. Vidare älskar jag att hon ser ut som en flata.

Den andra kvinnan jag vill ta upp är naturligtvis min platoniska livspartner Malin. För att nämna några av alla stunder tillsammans är charterresan till Grekland då hon såg ut som Gustav Vasa och min pojkaktiga uppsyn var mer framträdande än någonsin. Vidare har vi bott ihop från och till under större delen av min närvaro i Stockholm och hon är en ständig trygg punkt i livet. Likväl som hon är snudd på lika vass i tonen som jag och således bjuder motstånd när jag härjar som värst. En värdig nemesis – precis vad jag behöver. Dessutom är radarparet ’Malin & Malin’ en vinnande kombination.

Som trio är vi dessutom höjden av underhållning.

Allt gott,
Malin

Nu är det visserligen andra dagen på det nya året men också den första arbetsdagen för de flesta, så ock för mig. Även om det krävdes lite draghjälp i morse känns det framåt eftermiddagskvisten alldeles förträffligt att kasta sig ut i arbetslivet igen. Särskilt som det jag tog en tvåtimmarslunch med min bästa (samt enda) platoniska livspartner.

Och tänk – det blir Pride i år igen! Trots att det i runda slängar är sju månader tills det blir dags är det ändå läge att börja peppa. Det kan en aldrig börja med för tidigt.

Allt gott,
Malin

Jag tänker inte skriva några nyårslöften, det känns dumt att inleda med tomma löften som ändå inte kommer hålla. Däremot tror jag att solen kommer skina, vare sig jag skrattar eller gråter. En kan hoppas att en skrattar mer än en gråter, men det kan en inte så noga veta.

Någonstans hoppas jag på att i slutet av nästa år bo i en egen lägenhet. Kanske är 2012 året då jag tar mitt körkort, får långt hår igen och upptäcker att jag egentligen alltid velat klä mig i kjol. Okej, de där två sista håller jag inte för troligt. Det får falla som det faller.

Kanske är det ändå ett nyårslöfte som utkristalliserar sig här. Att låta livet falla som det faller, det kommer det ju göra oavsett vad jag känner i frågan.

Gott nytt år! 

Allt gott,
Malin