Jag tänkte att jag skulle sammanfatta det här året i några rader. Naturligtvis inser jag redan nu att det kommer bli mer än några rader varför jag tänkte göra en sammanfattning av sammanfattningen för den som vill veta men har lite bråttom.

Tjej – byta jobb – tjej – Pride – flytta – jobb.

Nu till den längre versionen som kanske säger något överhuvudtaget.

2011 började med en flamma som uppvaktade mig med minttu iklädd en bröllopsklänning. Det var underhållande även om vi på många sätt var ett tämligen omatchat par. Mycket riktigt dröjde det inte särskilt förrän vi blev ex. I samma veva sade upp mig och satsade på den egna firman. Just då kändes det oerhört befriande och nödvändigt. Även om det inte enbart varit en framgångssaga har jag inte ångrat mitt beslut.

Precis när våren kom gjorde hon som skulle flyga till andra sidan jorden entré i mitt liv. Praktiskt nog bodde hon nästgårds och våren försvann i ett myller av fnitter, kyssar och vernissage. Just som våren övergick i sommar gjorde vi ett uppehåll i vår relation och slutade träffas annat än som vänner. Mitt älskade kollektiv hade överseende med min frånvaro som senare skulle bli mer permanent än när jag befann mig några hus bort.

Sommaren inleddes förtjusande dekadent med utekvällar, singelliv och semester. Redan innan kollektivet blev av med lägenheten beslutade jag mig för att flytta därifrån. En kan säga att jag hade lite på känn att det hela skulle ta slut och jag ville inte vara ensam kvar. Kollektivkamraterna begav sig söder om stan och jag begav mig också söderut – om så endast ett par kvarter.

Innan flytten kom Prideveckan och jag började dela med mig av livet här. Om sommaren varit ett sammelsurium av utekvällar, singelliv och semester var Prideveckan ett koncentrat av detta. Toppat med politik, gemenskap och strålande solsken. Enda smolket var väl heterofolket som åkte på gaysafari – men det kan jag ha överseende med. Jag är nämligen på heterosafari snudd på varje dag.

Efter Pride följde veckor av återförening med hon som skulle till andra sidan jorden och när jag lämnade stan för Norge var det med en klump i halsen. När jag kom hem var hon borta och veckorna blev vardag. I mitt nya hem hittade jag rytmen och dagarna blev allt kortare, som brukligt när hösten dyker upp.

Hösten stavades vardag och veckorna har såsat ihop sig för mig. I korta drag skaffade jag två nya jobb och när jag kikar i kalendern är det mest anteckningar om arbete eller vänner. Någonstans i mitten av hösten var jag tillbaka i min studentstad för att framstå som lyckat exempel för de studenter som nu läser min utbildning. Det är alltid märkligt när en ska vara förebild och jag har synnerligen svårt att förstå hur en kan vara gammal nog att läsa på universitet när en är född på 90-talet. Jag är inte dummare än att jag inser att det var så 70-talisterna kände om mig men det är fortfarande konstigt.

Slutligen kom december och hon som var på andra sidan jorden var åter på armlängds avstånd. Det är mycket enklare att kommunicera ansikte mot ansikte än via e-post och facebook även om det inte ger några garantier för hur relationen kommer att se ut.

Det var 2011 – i den långa men ändå extremt förenklade versionen.

Allt gott,
Malin

TIll helgen är det nyårsafton. Just såhär mellandagarna är lämpligt att se sig i backspegeln och samtidigt se framåt mot ett nytt, förhoppningsvis spännande, år. Men jag väntar med den där sammanfattningen.

Istället kan jag meddela hur det tedde sig på annandagen när jag bjöd på kalkonmiddag för första gången.

Inga konstigheter!

Allt gott,
Malin

Vi delar ut paketen ett och ett, sedan får mottagaren öppna medan alla tittar på. Först blir jag överlycklig för att jag får en fluga som kommer passa när jag röker min pipa. Sedan får jag den där gubbkepsen med öronlappar som jag önskat mig sedan mitten av oktober. En blir inte så mycket mer gubbe än jag nu alltså.

Jag är cirka toknöjd över detta.

God jul!
Malin 

För andra gången i mitt liv kommer jag inte att tillbringa julen tillsammans med min familj och min släkt. Istället ska jag stanna i Stockholm och fira tillsammans med de allra finaste små queers en kan tänka sig. Visserligen kommer det vara ungefär samma visa. Någon missar Kalle Anka och blir sur, någon får inte vad den önskat sig och någon äter för mycket. Eller snarare att alla äter för mycket.

Min familjs jular har alltid varit energiska. Åtminstone tjugo personer, barn i ett virrvarr och någon farbror i ett hörn medan rätt på rätt dukas upp på julbordet. Någon stackare klär ut sig till tomte och delar ut paket, en portion julgröt äts utan att någon egentligen är hungrig innan vi spelar sällskapsspel till långt in på natten. En gammal flamma kallade mig för ett julkalenderbarn. Hon hade en större poäng än vad jag ville medge då.

Om en händelsevis inte skulle ha någonstans att ta vägen på julafton och befinner sig i Stockholmsområdet kan en ta sig till RFSL:s högkvarter på Sveavägen. Där kan en fira oavsett om en varit ett julkalenderbarn eller inte.

Allt gott,
Malin

Kajsa Bergqvist har en tjej. Jag är inte särskilt förvånad, flatvärlden är liten och ryktet har så att säga florerat ett tag. När jag var yngre och hennes karriär som höjdhopperska låg på topp var jag en smula förälskad i henne. Inte så att det tog några avsevärda proportioner och störde min skolmotivation men ändå tillräckligt för att jag skulle bli uppriktigt besviken när hon blev ihop med Måns Herngren.

Jag hade nämligen en utstuderad plan för det där. Eller ja, plan och plan. I vilket fall hade jag räknat ut att åldersskillnaden inte var något problem, den var inte oöverstiglig och jag är som ni redan vet svag för äldre kvinnor. Äldre då alltså i förhållande till mig. Kajsa ligger, i det hänseendet, helt rätt i tiden. I takt med att åren gick började jag intressera mig för andra saker och har inte reflekterat över det förrän jag för ett par veckor sedan hörde om hennes nya kärlek.

Helt utan skrupler tänkte jag då triumferande, min gaydar har alltid varit förträfflig!

Allt gott,
Malin

Jag var i Göteborg i helgen och blev då inspirerad att ytterligare fördjupa min fabless för gubben genom att inhandla en pipa. Någonstans har jag en illusion om hur mysigt det är att röka pipa. Att en omsorgsfullt stoppar den innan en muttrar ut på en knarrande farstutrapp och blossar. Kanske med en varm glögg i andra handen i skenet av ett levande ljus.

Som ni förstår har jag lagt ett lätt romantiskt skimmer över hela saken. Vilket kan vara dumt eftersom livet har en tendens att göra en besviken när en gör så. Den gamla slitna frasen att det aldrig blir som en tänkt sig är ju ständigt återkommande och sätter käppar i hjulet för en när en minst anar. Som snöslaskincident för två veckor sedan för att ge ett exempel. Men jag tänker låta det ligga kvar över piprökande tills det trasar sönder sig själv.

Allt gott,
Malin

Allt gott,
Malin

Min platoniska livspartner har flera gånger berättat om sin Thailandresa hon gjorde i sin tidiga ungdom. Mest lyser det i hennes ögon när hon berättar om ladyboysen hon sprang på. Om hur de var intriganta divor som manipulerade varandra in i absurdum medan hon avspänt iakttog deras förehavanden. Det är inte helt utan avundsjuka som jag hört historien gång på gång. Jag vill också hänga med ladyboys!

Nu kan jag springa på dem om jag flyger, visserligen fortfarande via Thailand, men ändå. Ett thailändskt flygbolag har nämligen anställt en besättning helt bestående av ladyboys. Det kanske är dags att åka till Asien nu alltså, där transsexualism kan vara en fördel.

Allt gott,
Malin

Och till slut kom vi hem…

Allt gott,
Malin

Det regnar i Stockholm så jag åker till Göteborg. Sannolikt kommer det att regna ännu värre där men jag har inga planer på att rör mig utomhus i någon större utsträckning. Planen är ateljéhäng och möjligen en runda på stan. För övrigt försöker jag hålla ett öppet sinne, jag vet aldrig vad som händer när jag är i Göteborg.

**UPDATE**

Det regnar inte i Göteborg. Ännu. Änna.

Allt gott,
Malin